Mod att förändra!

Jag har haft modet att förändra det som inte varit bra i mitt liv och jag känner mig oerhört stolt över mig själv att jag vågade ta steget och att jag gjorde det för min egen skull. Det är sinnesrobönen som hjälpt mig, hjälpt mig att se det jag inte kan förändra och därför förändra det jag kan.

Från en fast ”tryggad” anställning har jag gått till ett 1-års vikariat. Men när det fasta ”trygga” anställningen gjorde mig sjuk på flera sätt så var jag tvungen för min egen skull att ta steget därifrån. Jag har kämpat på så många sätt för att förändra arbetsplatsen men ingenting har hjälpt och då har jag ju haft ett ansvar mot mig själv att förändra det jag kan, alltså söka upp ett nytt arbete. Det har varit tufft, för i min bransch är det fortfarande lite kris och det har varit svårt att få ny anställning då många istället har fått lämna sina arbeten.

 

Måendet är så viktigt för mig, jag som mått dåligt under så många år bör vara vaksam när jag inte mår bra och förändra istället för att gå under. Jag ser arbetskamrater idag som mår fruktansvärt dåligt för det som är och jag hoppas att de hittar sina förändringar och vågar ta steget till ett bättre mående.

Mest ser jag en arbetskamrat som nu kämpar med sitt egen tillfrisknad och jag hoppas att jag kan fortsätta finnas vid hennes sida. (dagens DR) Att föra budskapet vidare är att ge bort av mig själv, oavsett hur många års nykterhet jag har uppnått. Mina drömmar kan bli verklighet. Jag förstärker min nykterhet genom att dela med mig av vad jag har fått som gåva.

För mig känns det viktigt att dela om det som händer runt omkring mig, om mitt mående, om mina kamper och mina lösningar till ett bättre nyktert liv. Det är ju genom att ha tagit del av andra som gått före mig som jag har kommit dit jag är idag, som jag har blivit den jag är idag. (dagens DR) Detta att jag har ansträngt mig för någons skull har hjälpt mig bibehålla min nykterhet och bli starkare. Att handla och aldrig förtröttas i mitt tolvstegsarbete är nyckeln. I dag kan jag skratta, men jag vill aldrig glömma de dagar jag grät. Gud påminner mig om att jag förmår ha medkänsla.

Jag hoppas att jag aldrig kommer dithän där jag känner att jag ingenting har att ge, att jag kommer dit där jag tycker att nu har jag varit nykter så länge så nu behöver jag inte tolvstega längre för min egen nykterhet. Då ligger jag illa till och det är säkert inte långt till det första glaset då.

Det kostar mig ingenting men det ger mig massor att dela.



Jag ger av mig och jag ger av mitt liv och då får jag så mycket tillbaka att jag klara nästa dag.
4 ljus brinner där, 2 för Olles föräldrar och 2 för min syster och bror


Kommentarer
Postat av: Eva-Lena

Love you....ja, mod DET har vi ;) Och du har så rätt i detta med att dela med sig. Jag har fått en sådan respons från personer som jag aldrig trott och visst hjälper det mig på min resa. Önskar att folk hade styrkan att dela med sig men många ser en styrka i att kämpa själva. Bita ihop och intala sig, precis som små barn "kan själv" Jag har också kommit till insikt just för att folk delat med sig av sina kloka tankar. Visst, jag lyssnade inte just när orden sas men jag la dem på minnet och idag plockar jag fram sådant som olika personer delat med sig av och visst f*n hjälper det mig att förstå.



En dag i taget....

/ Kram från lillsyrran

2009-12-10 @ 05:52:11
URL: http://lisselgard.blogg.se/
Postat av: CW

just nu vill jag bara krama om dig...lyckis den som har en syster som DU.

kram kram

2009-12-11 @ 19:28:45
URL: http://dajmstrut.spaces.live.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0