Illamående (sluta läsa här om du inte vill höra på gnäll) har jag haft i 2 dagar nu och det är en illamående som heter duga. Ovanpå det har jag en dunderförkylning, samt att jag har ont i ryggen och magen pga av att jag mitt i allt fick min mens också (skyll dig själv att du läser) Men jag tror att mycket av detta är stressrelaterat då jag inte haft tid till någon som helst vila. Sen den 26 dec-15 janu har jag haft 4 dagar ledig, sammanlagt jobbat 126 timmar. 17 arbetande dagar av 21 dagar. Jenny sa att min sjukdom är stressrelaterat och jag är benägen att hålla med henne.

Fatta när jag ska ha tid med kärleken med det här jobbet. Fatta när jag ska ha ork att hålla i ordning här hemma. Okey jag kommer in i en lite lugnare period nästa vecka, men vad hjälper det när den mesta tiden går åt till återhämtning. Det går ju inte att jobba så här i alla fall inte när man börjar närma sig 50 år (2010). Vet inte skulle nog behöva jobba bara halvtid eller i alla fall bara 75%, men det har jag ju inte råd med så jag får lov att offra min hälsa istället.

Jag tycker så himla synd om mig själv och ska ägna mig lite åt självömkan för då brukar jag orka ställa mig upp efter ett tag. Man måste få ömka sig lite grann för annars tror ju alla att mitt liv är perfekt och jag börjar supa pga högmod *ler* Äsch den var dålig, styrk det om du råkade läsa det.

Men från det ena till det andra, nästa vecka ska jag vara ledig i 5 dagar och då ska jag umgås med Olle. På fredag morgon åker vi iväg till Mölnlycke och ska bo på hotell, gå på Revy och äta gott hela helgen, kommer hem på söndag. Vi åker med en busslast nykterister och jag behöver inte ens tänka på att någon skulle bli full och odräglig, i alla fall inte i vårt sällskap. Så ni ser jag har slutat att ägna mig åt självömkan och ser framåt istället. Jag lever även om jag inte har hälsan just nu, men man får vara glad för det lilla eller hur *ler*