Jag har tråkigt *S*

Vad svårt det har blivit för mig att vara ensam helt plötsligt. Jag som verkligen har gillat mina ensamma stunder??

 

Jag känner mig bara uttråkad och om livet inte är piss så är det nära på. Alltså jag mår inte dåligt på något sätt utan bara enormt less på det mesta. Undrar om det till viss del beror på jobbet och att det inte verkar vara någon som är speciellt intresserad av att anställa mig, Jag tappar lite fotfäste och tror inte riktigt att jag duger. Jag har ju egentligen inte sökt många jobb i mitt liv men har då heller inte varit arbetslös några längre perioder. Jag är ju inte arbetslös nu heller men vill ju verkligen ha ett nytt jobb :(

 

Pratade lite i telefonen med min gamla chef idag som börjat på i en nyöppnad Specsaversbutik. Han sa att det går jätte bra för dom och att dom har fullt upp och säkert kommer att behöva anställa fler snart. Men det har ju bara varit öppet en vecka så det säger ju egentligen ingenting. Sen har ju den butiken ungefär samma öppentider som vi har och jag vill ju komma ifrån det.

 

Tänk om jag kände någon Optiker som skulle vilja öppna en egen butik tillsammans med mig *S*. Det vore nog lite av en dröm för mig, jag får ju lova att drömma nu när jag sitter här i min ensamhet.  Tänk att själv få bestämma mer hur jag vill ha det, jobba och slita till mig själv och ingen annan är jag själv kan utnyttja mig.  Fast var det butiken skulle ligga vet jag inte för tillfället vill jag i alla fall inte flytta ihop med Olle för jag är tveksam att det skulle fungera.

 

Kanske prioriterar vi lite olika här i livet och jag vet idag inte om vårt förhållande kommer att fungera. Jag älskar honom men någonstans känner jag att kanske är han inte mannen i mitt liv. Usch det är svårt det här för när vi är tillsammans så känns allt så bra. Men vi är det ju inte så ofta så jag känner att vi börjar glida isär och jag vet inte ens om jag är speciellt ledsen för det.  Tralla lalala la, tänk om livet vore enkelt då hade jag nog varit ännu mer uttråkad.

 

Känner mig nästan som en tonåring som inte vet vad jag vill, vet inte ens vad jag vill bli när jag blir stor.  Kanske är allt bara så mycket enklare när man lever helt ensam, när man inte behöver fundera så mycket över livet utan det flyter bara på. Kanske bara ha någon att träffa när andan faller på och däremellan bara leva *S*

 

Äsch fattar inte varför jag började skriva, jag måste vara ännu mer uttråkad än jag trodde för jag har ju inget att skriva om……………………………………

 

Så här glad var jag i alla fall härom dagen när jag pratade i telefon med en nyfunnen vän från mitt behandlingshem. Vi har inte träffats på 9 år och hon precis som jag har varit nykter i 7 år, men hon slår mig med en månad. Hoppas att jag aldrig kommer ikapp henna *S*

 


Kommentarer
Postat av: CW

Förstår din frustration över att inte hitta ett nytt jobb men det är inte dig det är fel på utan arbetsmarknaden. Jag kan inte tänka mig att man kan få en mer hängiven person än du som anställd. Dig skulle jag verkligfen lita på och du är värd lite bättre arbetsförhållanden. Jobbet är ju där man tillbringar den mesta tiden.

Kärleken är svår många ggr och det kanske är det idealiska att vara särbo. Jag skulle inte skaffa ngn ny tror jag ... att leva för sina barn och följa sin egen känsla är också ett bra alternativ. Men det är svårt att leva om man inte delar vardagen med varandra. De flesta förhållanden går ju ut på att man vill vara ihop jämt och dela allt... fan livet är svårt.

Kramen

2009-11-17 @ 09:50:04
URL: http://dajmstrut.spaces.live.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0