Hur ska det gå att sammanfatta 9 års helvete? Jag bor granne med Lennart  sen 9 år tillbaka och otaliga är de förstörda nätter som jag och min familj fått. Det bör nu vara dags att Lennart får ta konsekvenserna av sitt leverne och ta ansvar för att hans grannar ska få ett drägligt liv. Det handlar inte om att försöka rädda en ”ungdom” genom att skicka honom till Behandling. För så länge Lennart själv inte är villig till förändringar så ska han heller inte kunna räkna med att få hjälp med att supa ihjäl sig och fortsätta sitt leverne utan konsekvenser.

Vem vågar sätta ner foten och säga att det räcker nu? Varför ställs inga krav på Lennart och varför räddas han från konsekvenserna av sitt leverne om och om igen? När tror ni att han kommer att inse att han inte kan fortsätta leva på det sätt han gör, eftersom hans eget ansvar tas ifrån honom gång på gång^?

Jag har otaliga gånger varit i kontakt med Huge Bostäder, jag har otaliga gånger ringt störningsjouren när vi fått nätterna förstörda pga av Lennarts och hans såkallade vänners framfart. Jag har tillsammans med mina barn legat och gråtit på nätterna för att vi har varit så slut pga sömnbrist. Jag har fått påhälsningar i min lägenhet av ”vänner” till Lennart som inte riktigt hittat hem till honom.

Jag har vi 2 tillfällen fått ringa efter ambulans när Lennart i fyllan skadat sig. Ena gången var när han hade sönder fönstret till porten och skurit sig illa. Den gången knackade han på hos en annan granne (som nu ej bor kvar), han blodade ner hela portuppgången och golvet var fullt av glassplitter. Den gången kom både polis och ambulans och vad jag förstod av polisen efteråt var att Lennart hade förblödigt om inte ambulansen kommit. Då fick jag ett par lugna nätter medans Lennart vart inlagd. Men han var ju hemma snart igen.

Andra gången kom Lennart hem i taxi och när han kliver ur taxin så ramlar han och slår i huvudet. Han vart då liggande mitt på vägen och var inte kapabel att ta sig upp. Taxichauffören kunde inte stanna utan jag fick ringa ambulans som kom och hämtade honom.

Lennart har ett antal gånger med nyckeln till sin lägenhet försökt ta sig in hos mig då han varit så full så han inte riktigt haft koll på vilken våning han befann sig på. Lennart har vid flertalet tillfällen slarvat bort nycklarna och då stått utanför porten och för att få lugn och ro så har vi känt oss tvingade att släppa in honom. Han har vi ett flertal tillfällen hittats liggande utanför på gården och då fått hjälp av någon vänlig själ att ta sig i i lägenheten. Vi har haft honom liggande ibland hela nätterna sovandes i porten och då ligger han och skriker och håller oss vakna.

Hans såkallade vänner kommer ofta hit när som helst på dygnet, men oftast sena kväller/nätter och då står de under hans balkong och skriker på honom eller så kastar de sten så att Lennart fönsterruta går sönder (nästa gång kanske de missar och det blir mitt fönster). Oftast sover väl Lennart då eller så vill han bara inte ha in dem, men det innebär att vi grannar får står ut med detta skrikande. Nu har det hänt vid ett flertal tillfällen att de istället har gått till andra sidan av huset och bankat på porten för att någon ska öppna.

Då ingen gör det så har de knackat på vårt fönster. Min dotter har sitt sovrumsfönster åt det hållet och nu senaste så hade personen där utanför först stått och bankat på porten och sparkat sönder ett av fönstren för att därefter börja banka på vårt köksfönster och därifrån gått vidare och bankat på fönstret till dotterns sovrum och skrikit åt dottern att öppna och släppa in honom. Dottern ville inte släppa in honom men då hon var rädd för att han skulle banka sönder hennes sovrumsfönster så gick hon och släppte in honom. I och med detta försvann tryggheten i vårt boende. Vi kan inte längre känna oss trygga i vårt eget hem? Vems är ansvaret, vem ska se till att vi kan vara trygga i vårt eget hem? Ska vi flytta och Lennart bo kvar? Vad hjälper det att skicka Lennart på behandling då han ändå fortsätter att leva precis som förut när han kommer hem igen. Det ställs inga som helst krav på Lennart utan han kan få dyra behandlingar (som han inte ens är motiverad för) och sen komma hem och fortsätta supa.

Detta har nu mig veterligen pågått i 9 år (säkert ännu längre med då bodde jag inte här). De enda gångerna som det har varit lugnt är när Lennart skickats på behandling.

Annars är det ett himla liv dygnet runt hemma hos Lennart. Det gapas och det bråkas och ibland kommer även musiken på. Genom åren har det sett ut så här. Lennart super och har inget dygnsbegrepp utan det kan vara korta lugna stunder ibland på dygnet men så vaknar de till och så kommer det igång igen. Jag har tidigare alltid ringt störningsjouren och försökt att dokumentera vad som hänt, när det hänt. Men efter att det senast inte fick igenom vräkning av Lennart då han skickade till behandling så har jag alldeles gett upp. Så många gånger som jag ringde störningsjouren tidigare, men många gånger så dröjde de med att komma (de har ju ett stort upptagningsområde) och då kunde det vara lugnt när de dök upp bara för att komma igång igen efter 1 timme. Vid ett tillfälle för ett par år sen fick jag t.o.m direktnumret till killarna i Securitas för att snabbt få tag på dem när det behövdes.

Varför kan en människa få hålla på och leva så här år efter år utan att något görs. Var är lagen som ska skydda oss andra. Hyreslagen är bra på många sätt och den ska finnas till för att skydda oss hyresgäster mot ”dumma” hyresvärdar. Men hur ska vi hyresgäster kunna skydda oss mot ”dumma” hyresgäster. Vi är INTE lika inför lagen när vissa kan få förstöra andra liv år ut och år in. Var finns lagen som skyddar oss från förstörelse, störningar och att vi lever direkt otrygga i vårt eget hem?? Alla alkoholister är inte beskedliga och med alkohol och droger i kroppen så blir människan ganska oberäknelig. Vad måste hända innan även jag och mina barn kan känna oss trygga här hemma. Är det bara Lennart som ska få hjälp och vi andra hans grannar ska få leva med denna otrygghet och fortsatta sömnlösa nätter.

Jag kan skriva kilometervis om händelse i mitt liv med Lennart som granne. Teveapparater som flyger ut genom balkongen (2 vid samma tillfälle): Trasiga portfönster, nakna skrikande kvinnor på balkongen, musik på högsta volym, besök av störningsjouren, besök av ambulanser och polis, skrik och gap nätter igenom, Lennarts försök med att komma in i MIN lägenhet, vänner som springer ut och in och kommer de inte in så knackas det på hos mig oavsett vilken tid det är på dygnet. Var finns min och mina barns trygghet i allt detta?

Att lösningen skulle vara att vi flyttar finns ju inte eftersom den bara kommer en ny hyresgäst hit som får leva med denna otrygghet och detta helvete som Lennart har ”tillåtits” skapa. Jag skulle inte kunna sova gott om nätterna om jag flyttade och visste att det fanns någon annan familj som har tagit över min otrygghet och kanske har barn som får lida så som mina barn har lidit. Det är ingen lösning på problemet Lennart. Om Lennart inte vill ta detta ansvar så får någon annan göra det för det räcker nu. Vi har alla rätt att känna oss trygga i vårt egna hem.