Jag gick på AA men jag fick aldrig det som så många andra fick. Jag fick inga vänner. Jag gick på möten och sen gick jag ensam därifrån. Idag ser det helt annorlunda ut och jag har en massa vänner i gemenskapen. Jag har genom AA även fått vänner utomlands och nu har jag till och med träffat en av dem och ska snart träffa henne igen *S*

Jag har fått så många fina vänner och det är riktigt djup vänskap sen jag vart nykter. Både i och utanför programmet. Jag har lärt mig att leva med ett öppet sinnelag och jag har lärt mig att visa och uttrycka mina känslor och det har jag gjort att jag byggt upp en massa djupa vänskapsförhållanden. Jag har även skapat vänskapsband med män och det har jag aldrig haft i mitt liv och det är stort för mig. Att jag kan se män som riktiga vänner på precis samma sätt som kvinnor.

Livet är så mycket enklare att leva nu när jag har vänner. En massa bekanta har jag haft i mitt liv men det har saknats riktig vänskap för jag har aldrig låtit någon komma för nära mig. Att jag idag vågar släppa till, vågar vara öppen samt vågar visa mina svagheter likväl som min styrka har gjort att de vänskapsband som jag byggt upp har jag byggt upp för livet. Jag kan vara mig själv och jag kan och törs visa vem jag är. Jag vet att jag kan älska och jag vet att jag kan bli älskad tillbaka någon som jag känt att jag aldrig tidigare i mitt liv kunnat.

Min allra bästa vän

Jag kan välja bort det eller de som jag inte vill ha i mitt liv idag och bygga vidare på allt jag nu har och vill ha. Sen faller jag ibland tillbaka i det gamla, det där att jag inte blir älskad/omtyckt för den jag är och vill vara. Att kärlek och vänskap kan ta slut måste jag lära mig leva med även om det gör ont när det sker. Jag kan inte leva hela livet utan smärtan, men jag kan lära mig att hantera den och försöka att gå vidare. Jag har mycket kvar att lära och mycket kvar att jobba med, men jag tar en sak/en dag i taget och på det sättet kommer jag vidare i mitt liv.

Jag bygger en bro och kommer över på andra sidan