Så var det och nu är det ej så längre.
Fullständigt Accepterande.
Han kan inte föreställa sig ett liv utan alkohol. Snart kommer han att vara oförmögen att föreställa sig något liv vare sig med eller utan alkohol. Då kommer han att känna ensamhet som aldrig förr. Han kommer att stå vid skiljelinjen och längta efter slutet.
Endast en alkoholist kan förstå exakt vad ett sådant här uttalande innebär. Det kluvna tänkande som jag var fången i som aktiv alkoholist fyllde mig med skräck och förvirring: ”Om jag inte får en drink kommer jag att dö” tävlade med ”Om jag fortsätter dricka kommer det att ta livet av mig”. Dessa två tvångstankar förde mig allt närmare botten. Denna botten fick mig att acceptera min alkoholism fullständigt, utan några som helst reservationer, vilket var en nödvändig förutsättning för mitt tillfrisknande. Det var ett svårare dilemma än något jag hade mött tidigare, men jag kom senare underfund med att det var nödvändigt för att jag skulle kunna ha framgång i detta program.
Jösses, även fast jag inte har varit där. Så förstår jag vad du menar. Måste vara en hemsk situation när man känner så. Kan inte leva med men kan inte leva utan....var står man då? Nu förstår jag vad man menar att man måste ända ner i botten för att komma upp. Botten är ju olika för alla människor. Botten behöver ju inte vara någon slags missär utan mer att man inser att man inte kan leva med men, heller inte utan. Då har man kommit till en punkt så något måste ske. Oftast klarar man inte det utan hjälp, men när man kommit i hjälplösheten så finner man nog någon slags väg att be om hjälp.
En bamse kram till dig. Du är ett levande bevis för att det finns ett liv efter detta......
Jag hoppas det och att fler inser det och vaknar till och ber om hjälp ordentligt. Ja jag är verkligen ett levande bevis på att man kan gå från döende zombie till att få ett liv man trivs med och känner att här vill jag vara.
Kramar dig tillbaka (jag behövde verkligen den bamse kramen i kväll)
du får en kram av mig också... ja massor av kramar
