Wetters Hus

Här är jag igen och nu måste jag bara skriva lite om Wetters Hus där jag var på retreat. Har nog aldrig någonsin haft en sån naturupplevelse som jag hade där eller kanske ska säga att aldrig haft den ron och stillheten att upptäcka naturen på detta sätt. Från tors kväll till söndag lunch vara i absolut tystnad och stillhet.
 
Vädret var nog helt perfekt inget regn och lagom varmt. Kvällarna var kanske lite i kallaste laget men det var ju bara att klä sig därefter. Som jag har längtat efter den här retreaten och så tacksam att jag fick följa med. Kommer nog inte att uppleva något liknande igen för jag tror att första upplevelsen är den som sitter djupast. Men jag hoppas ju att jag kan göra om en sån här retreat. 
 
Har egentligen ganska mycket att skriva om men denna blogg handlar bara om mina upplevelser där. Det som hände i mitt inre och mina tankar och känslor kring det behåller jag kvar inom mig för att just ha kvar alla känslor som retreaten gav mig. 
 
Men att få vara i tystnad med andra människor är en stark känsla bara det. Att uppleva stillheten och naturen på det här sättet har satt djupa spår i mig och egentligen skulle jag velat stanna några dagar till för kände att jag inte blev riktigt klar med mitt inre "ler"
 
 
 
Temat för denna retreat var "En kraft som vill bära" och nog vart jag buren alltid. Tänk er själva att sitta stilla i skogen titta ner på vätterns vatten och känna att nog finns det något som bär någon/något som skapat allt det underbara. Första dagen gick nog åt till att komma ner i varv för mig. Att hitta stillheten och låta pulsen hamna på en lagom vilopuls. Släppa alla tankar på hemmet, jobbet, alla måsten och bara vara i mig själv. Lördagen var en sån dag då jag hade släppt allt och bara kunde vara i mig själv och med mig själv. Har nog aldrig i mitt liv varit ute i naturen så intensiv som jag varit här. Kunde sitta i timmar bredvid bäcken som porlade och bara njuta av stillhet. Gunga på frihtens gunga gav allt en lite annan dimension...
 
 
 
Torsdags kvällen hade jag svårt att varva ner och jag kände att jag kommer aldrig att somna så vid 22:30 tiden gick jag upp till öppenhetens rum (meditationsrummet) och satte mig på en meditationspall och mediterade genom att titta ut över vättern och försökte stilla ner mig och bli av med getingbot i huvudet som jag fått genom alla intryck jag försökte ta till mig när jag anlände. Sen gick jag ner till mitt rum igen och kände när jag till slut la mig i sängen att jodå jag kommer nog att somna strax. 
 
Här ser man huslängan jag bodde i. Utsikt över vättern
 
 
Fredagen som var den första dagen (eftersom vi var framme tors vid 18) försökte jag bara finna den där stillheten och känna av omgivningen och hitta lite av mig själv och vem jag var i denna enorma natur. Väckning var kl 08 men jag var uppe betydligt tidigare och detta var vad jag vaknade till när jag slog upp ögonen....
 
 
 
 
Lördagen tog jag gåstavar och gick ner till stranden. Ville ju absolut inte missa den även fast jag visst att vägen tillbaka är brant uppåt, men jag hade gåstavarna för att få lite hjälp uppåt. Stranden var full av stenar som spolats av vatten i århundrade och jag hade velat ta med allihopa. Men jag fick hejda mig och stoppade endast några stycken i fickan som jag senare målade.
 
 
Tog en bild av stenarna på stranden och som det ofta blir i min hjärna så vill jag dela med mig och la ut bilden på FB, men det skulle jag nog inte ha gjort då jag fick höra att jag bröt mot retreatens regler om tystnad??? 
Lite svårt hade jag att ta det för jag var fortfarande i det jag var där för att uppnå (stillheten och ensamheten med mig själv men tillsammans med Gud). Att mina tankar för en stund bröts av FB genom att jag delade bilden och skrev en kort text (utan att på något sätt störa de andra som var här av samma anledning som jag)
så bröts inte min kontakt med Gud och han förlät mig omendelbart denna synd som jag vart skyldig till "ler" tur min Gud har humor.
 
Morgon middag kväll var det bön antingen i kapellet eller i andaktsrummet. Det var en härlig gemenskap och en underbar stillhet tillsammans med de andra och växelvis lästa texter och sång (jag sjöng jag med trots att jag ingen sångröst har, men de andra verkade ha överseende för min glädje över sången gick inte att ta misste på)
Gemensam meditation var det 2 ggr per dag men jag gick dit ganska ofta bara för att det var så skönt att sitta där inne med underbar utsikt över vättern. 
 
Maten har varit ett kapitel för sig. Har nog aldrig suttit vid ett så lugnt matbord. Det var vackert dukat långbord och vid bordänden satt husfolket och skickade maten runt bordet. Att komma in på morgonen och sätta sig vid frukostbordet som var så vackert dukat och bara sitta och ta emot och skicka vidare till bordgrannen var en upplevevse bara det. Vällagad hemlagad mat och så vackert upplagt. Jag åt lika mycket med ögonen som munnen. Snacka om att alla sinnen vaknar till liv när man går in i tystnaden. Tror inte att maten smakat i närheten så underbart om vi suttit och kacklat runt matbordet, nu fick jag verkligen tillfälle att fullt ut njuta av det jag åt.
 
Sen har jag också ägnat mig till att måla en hel del och vill ha tillbaka min målarplats här hemma. Sitta och måla med den utsikt jag hade var verkligen en lisa för själen, tid och rum försvann. Inte för att jag är någon konstnär direkt men målandet ger mig massor.
 
 
Nä nu blir det kväller här hemma. Skriver säkert mer vid ett annat tillfälle
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0