Tänk om livet ändå fick vara enkelt. Att bara få leva och njuta av det man har. Tänk att få lägga mina vingar över dom jag älskar och skydda dom från allt ont. Tänk om mina tankar fick råda då vore världen en bättre plats. Tänk om det vore så enkelt.

Jag sitter här just nu och njuter av ensamheten, tystnaden och den sinnesro jag har inom mig. Jag har så mycket tankar och funderingar som jag vill skriva ner, men när jag väl ska börja så händer ingenting vid tangentbordet. Tankarna bara svävar iväg men går ej att få ner i dokumentet. Ibland har jag så mycket i huvudet som jag vill delge andra och då blir allt bara ett virrvarr av förtvivlade tankegångar och omöjligt att nysta i och försöka delge.

Jag mår ju så himla bra just nu och samtidigt så himla dåligt. Jag har sinnesro ändå är så mycket kaotiskt runt omkring mig. Men det kaotiska är sånt som jag inte har någon som helst kontroll över och det gör det än mer kaotiskt. Varför måste jag försöka att ha kontroll över allt, varför vill jag så gärna tro att jag kan förändra? Varför kan jag inte ge det jag fått till någon annan som behöver det? Varför ska det vara så svårt att förändra någon annan och få någon annan att komma till insikt bara för att jag gjort det? Det är ju egentligen så enkelt men samtidigt så himla svårt.

Varför kan inte andra förstå det jag har förstått? Varför kan jag inte få dom att förstå? Vill jag för mycket, tror jag för mycket på min egen förmåga som bevisligen inte räcker till? Åhh tralala vad jag är bra *ler*

Hur kan det vara så underbart att leva, att finnas till när det samtidigt är så himla svårt? Varför mår man bra när det samtidigt gör ont? Hur kan det komma sig att man har så mycket blandade känslor i sig? Hur kommer det sig att man överlever trots allt? Hur är vi människor egentligen skapta?

Jag har så mycket kärlek i mig, jag har så mycket att ge. Jag har så många som jag älskar och jag vet att många älskar mig. Trots det så är det inte alltid så lätt att leva. Jag är så lycklig för det jag har och att jag har kärleken i mitt liv. Att jag har en man vid min sida som ger mig styrka och kärlek. Känslan av att älska och vara älskad är så stor. Jag är så tacksam att jag kunde finna kärleken i mitt liv, även om jag inte vet om den varar livet ut så njuter jag av känslan av att vara älskad just nu. För visst är jag värd allt detta.

Jag ska njuta av dagen idag och ska strax bege mig ut i solen. Jag ska ta vara på varje stund och njuta till fullo. Jag är ensam just nu, men det njuter jag av även om jag gärna hade haft Olle eller något av barnen hos mig.
Men det är underbart att även kunna njuta av det egna sällskapet och tycka att det är okey att bara vara med mig själv. Gillar MSN för jag fick precis en puss av Olle som är på jobbet. Nu känner jag mig inte lika ensam längre. Dator är bra till mycket, jag kan enkelt dela mina tankar med andra, jag kan ha kontakt med den jag älskar och få en lite puss bara så där *S*

Men nu så ska jag lämna denna cybervärld och bege mig ut i solen. Ha det så gott och komihåg att hur mörkt den än kan verka ibland så finns solen där bland alla mörka moln.

Vet inte vad som har hänt med min kropp, har den gett upp alldeles? Jag har så himla ont i kroppen att jag varken kan sitta, ligga eller stå upp. Benen värker och jag har t.o.m svårt att sätta mig på toastolen och sen ta mig upp igen. Går jag i trappor så gör varenda steg ont. Jag har ju haft så här ont i kroppen till och från men nu är det värre än någonsin. Tar jag på mina armar så är jag liksom öm, även om benen och ryggen är värst.

Jag har ju tidigare varit borta från jobbet för att kroppen har värkt, men det har jag trott varit i samband med att jag varit utarbetad och i allmänt dåliga kondition. Men jag kan inte påstå att jag är speciellt utarbetad nu, men jag klarar knappt av dagen. Ska jag huka mig eller ta upp någonting från golvet så kommer jag knappt upp igen. Att vända mig i sängen, bara det är ett helt företag och jag får liksom hjälpa kroppen att ändra läge.

Kanske läge att söka för det för det kan inte vara normalt och det kan inte vara så bara för att jag inte tränar kroppen. Det finns ju en massa soffpotatisar och inte har dom alla ont i kroppen?? Fattar inte hur jag ska palla att jobba när det är så här och någonting måste ju vara fel eller? Kanske har mitt gamla leverne nu satt sig på kroppen och jag får detta för mina synder. Men samtidigt är jag lite orolig att det ska vara något reumatiskt eller fibromyalgi, jag vet ju inte hur det utmärker sig och om man har ont på det här sättet då?

Jag kan inte och har inte en möjlighet i världen att bli sjukskriven då jag nyligen tagit tag i mina skulder, då behöver jag varenda krona som jag kan arbeta ihop. Usch men det var i alla fall skönt att skriva av sig för fingrarna fungerar i alla fall någotsånär *S*

Annars går livet sin gilla gång och jag lääängtar så efter semester. Redan första vecka bär det av till nordligare breddgraden och jag ska få se om lille CW har fått någonting gjort vid sitt lilla torp. Hahaha nu satte jag allt press på dig gumman *ler*

Nä jag tror inte jag har lust att skriva mer, tog ju bara tillfället i akt att få skriva av mig lite. Hoppas att ni alla har det bra och att solen tittar fram så småningom så att vi får lite värme.

Jag gillar inte att skicka vidare utskick sånt som jag får på mailen, men detta vill jag dela med er så därför lägger jag in det här i min blogg :0)

I dag sörjer vi en gammal kär vän som gått hädan, Sunt Förnuft, som levt med oss i många år. Ingen är helt säker på hur gammal Sunt Förnuft egentligen var eftersom födelsedata sedan länge förlorats i en byråkratisk utrensning.

Sunt Förnuft kommer att bli ihågkommen för att ha skapat sådana värdefulla uttryck som: "Det är klokt att gå in när det regnar", "Det är tidiga fåglar som får den bästa masken", "Livet är inte alltid rättvist, och det KAN vara mitt fel"

Sunt Förnuft levde efter enkla, sunda ekonomiska regler: "Gör inte av med mer pengar än du tjänar!" och trovärdiga stadgar: "Vuxna – inte barn – har ansvaret."

Sunt Förnufts hälsa började försämras snabbt när välmenande men betungande regler sattes i system. "Rapportering av att en 6-årig pojke anklagats för sexuellt ofredande när han pussade en klasskamrat". "Tonåringar relegerade från skolan när de använde munvatten efter lunchen". "En lärare förlorade arbetet för att ha gett en bångstyrig elev en reprimand" Allt detta försämrade Sunt Förnuft.

Sunt Förnuft tappade fotfästet när föräldrar attackerade lärare för att de gjorde det jobb som de själva misslyckats med för att skapa disciplin hos stökiga elever. Läget förvärrades när skolan tvingades ha föräldrars tillstånd för att ge en elev solkräm eller huvudvärkstablett men förvägrades att meddela föräldrar när en elev blev gravid och önskade abort.

Sunt Förnuft förlorade livsviljan när kyrkorna blev affärsdrivande och kriminella blev bättre omhändertagna än deras offer.

Sunt Förnuft blev helt ställd när du inte får försvara dig mot en inbrottstjuv i ditt eget hem och tjuven kan stämma dig för övervåld.

Sunt Förnuft gav slutligen upp och ville inte leva mer när en person inte kunde förstå att en ångande kopp kaffe var het – spillde den i knäet – och fick ett enormt skadestånd.

Sunt Förnuft föregicks i döden av sina föräldrar, SANNING och FÖRTROENDE- sin livspartner GOTT OMDÖME, dottern ANSVAR och sonen
FÖRNUFT. Sunt Förnuft överlevdes av 4 styvbröder: "JAG VET MINA RÄTTIGHETER", "JAG VILL HA DET NU!", "DET ÄR NÅ'N ANNANS FEL" och "JAG ÄR ETT OFFER"

Det var inte så många som deltog vid begravningen eftersom få förstod att Sunt Förnuft var borta för alltid. Om du fortfarande minns Sunt Förnuft skicka detta vidare – om INTE – gör som de flesta – INGENTING