Idag är det juldagsmorgon och denna morgon började väl inte så jätte bra. Vaknade strax efter 6 av att huvudet höll på att sprängas sönder..Låg kvar en stund och hoppades på att den skulle avta av sig själv..Men inte då, så jag gick upp tog 2 tabletter och la mig i sängen igen. Efter ca 1 timme så började den äntligen släppa och jag steg upp och satte på kaffet. Medan jag står i köket så kommer Jenny upp, hon var ju tvungen att gå upp tidigt för hon ska köra hela vägen hem till Karlstad, men först ska hon stanna till hos morfar och sen till Grängesberg för att plocka med katterna innan det bär iväg till Karlstad. Vi fick en liten stund tillsammans på morgonen innan hon gav sig av.


Julafton igår och det vart en dag med så blandade känslor. Livet är inte bara en dans på rosor och det är inte bara glamor och lycka. När de finns de som lever i ångest, som inte mår bra i sitt liv så blir det så att även jag lever i en ångest och ett dåligt mående. Jag är maktlös och kan inte förändra hur gärna jag än vill. Det gör ont men jag vet att det gör mer ont i den som lider. Här räcker inte min kärlek till men jag får visa att jag älskar trots allt. Önskar så att det fanns lätta lösningar men så ser verkligheten inte ut. Men jag förlitar mig på min Högre Makt och är övertygad att allt kommer att lösa sig och att den jag älskar får och tar emot den hjälp han kan få.


Mitt liv har ju löst sig, jag som aldrig trodde att jag skulle fixa det, trodde aldrig att jag skulle få ett bra liv..Trodde att mina barn skulle få lida så länge jag levde av mitt leverna. Men även jag fixade det som jag trodde var omöjligt. Har fått ett fint liv idag, jag har mina barn som jag älskar över allt annat. Jag har min kärlek till Kenneth och han är just nu klippan i mitt liv. Han är den som hjälper mig från att bryta ihop totalt. Att ha någon att prata med, någon som lyssnar och vet vad det handlar om..Som kan hjälpa mig kärlekfullt att se vad jag kan göra och vad jag är maktlös inför..Så det finns trots allt en stor tacksamhet i mitt liv och en stor önskan att en dag är allt vad alkohol och droger borta från mitt liv.
Eftersom Kenneth inte gillar att jag lägger ut bilder på honom får ni se honom bakifrån denna gång :))


Nu ska jag vänta på att Linda ids vakna så jag får höra med henne om hon vill följa med ner till Nyköping. Vill ju så gärna att hon och mina andra barn äntligen ska få träffa Kenneth och jag vill att Kenneth ska få träffa mina barn.. Önskar nu er alla en underbar fortsättning på denna jul och massor av kramar till er i kärlek
Den här kan han aldrig hindra mig från att lägga ut..det är det här jag kallar kärlek

Varför ger man sig ut och kör omkring i en vit bil i total snökaos..Är folk inte riktigt kloka *S*

Känner för att skriva lite för att se vad jag gör för fel och vad jag gör rätt. Det är inte lätt med relationer och ibland kanske jag inte är så tydlig fast jag tror det. Jag tror mig säga en sak men så är det tydligen inte jämt. Jag vill så väl och jag bryr mig om dem jag älskar, men ibland blir det lite fel i alla fall. Jag vill aldrig utsätta någon för något dåligt mående eller få någon att må dåligt för något jag gör. Jag är impulsiv ibland, men ändå är allt genomtänkt..Svårt att förklara utan att det låter virrigt (jaja jag vet att jag är virrig)

Här var det lite mys

 

Jag lever ju i och med mina känslor och idag har jag massor av det. Jag kan skratta och gråta på samma gång och båda känslorna är äkta. Jag vill mycket, jag känner mycket, jag älskar lika mycket med hjärtat som med själen. Jag vill ta hand om allt och alla och jag rusar ibland fram utan att tänka så mycket på vad jag gör och ibland blir det fel fast det är med kärlek. Jag tar hand om mig själv och ibland kanske lite för mycket så att annat som mitt hem till exempel blir lidande. Jag vill och gör sådant som jag mår bra av och om det är att Facebooka, skriva mail eller blogga så gör jag det. Sen struntar jag i om jag egentligen skulle behövt röja här i mitt hem. Men jag kan känna att det kan jag göra sen..Nu gör jag sådant som jag gilla och mår bra av..Ja det är klart jag mår ju bra av att ha ett fint hem, men i första hand kommer mitt mående..(lilla egoistiska jag). För mår inte jag bra så mår inte andra bra *S*

Morgonfika är aldrig fel

 

Idag på jobbet har jag tagit hand om min kollega som mått dåligt i sin relation till en av våra chefer. Det har skurit sig ganska ordentligt mellan dem och jag har fått lyssna på en massa. Så idag gav jag upp. Jag sa till den ena chefen nu får du ta hand om butiken för nu ska vi andra ha ett samtal. Det började kanske inte så där väldans bra, men efter att de lyssnat på varandra och diskuterat fram och tillbaka och båda fått sagt sitt så känns det som om detta kanske kommer att lösa sig. Jag sa att vi inte kan ha det så som vi har det nu..Det är för infekterat och ingen mår bra på jobbet för tillfället när det är en massa irritation och ilska som florerar. Kanske kan de göra till från 12 stegen och se sin egen del i att det blivit som det blivit. Jaja vi får se vad som blir av detta..Men min kollega valde i alla fall att försöka och båda behöver det ändra på saker och ting..det är ALDRIG ens fel att det blir fel *S*

Ojoj nu har jag så mycket att skriva att jag inte vet var jag ska börja..Att jag var en förvirrad kvinna det visste jag ju innan man att det var så här illa kunde jag inte föreställa mig *S*
Men idag var jag med om en verklig pers och Kenneth fick se mitt rätta jag..en hysterisk kvinna som inte lyssnade. Jag åkte hem från honom i morse och så långt var allt väl. Han gick ner till bilen lite före mig för att starta upp den och skrapa lite rutor (det kan ju en hårt arbetande kvinna inte göra själv). Jag kommer efter med Aragon, duktig som jag är så låste jag hans ytterdörr. När bilen var skrapad så satte jag  mig i den vinka glatt adjö och åkte iväg. Mobilen hade jag i fickan nästan på ljudlöst (musiken spelade jag på högsta volym),
Kenneth han tog Aragon och gick upp till sig för att vila en stund (han behöver det när jag varit där en helg). Där kunde allt ha slutat och allt varit bra nu.
Min egen underbara tomte


Men nej detta handla om mig och när jag är inblandad så går det inte alltid så bra. Jojo resan hem gick bra och jag kliver innanför dörren tar fram mobilen för att ringa och tala om att allt är bra, jag kom fram ordentligt. Men jösses i mobilen fanns 16 missade samtal??? Från flera för mig okända nummer?? Jag ringer snabbt upp den som stod överst och kommer till en okänd karl som frågar om jag är tillsammans med Kenneth..Jag dog på fläcken för naturligtvis måste något ha hänt?? MItt hjärta stannade. Sen berättade rösten att Kenneth var utlåst, han hade ingen nyckel och jag var redan i Sthlm. Jag kan inte ringa honom, jag vet inte var han finns?? Men jag får ett mobilnummer till Vaktmästaren i hans hus. Han talar om för mig att Kenneth tagit och promenerat till stan för att få hjälp. Hjälp hur ska jag få tag på honom?? I samma veva ringer Kenneth och jag lovar jag var lugnet själv och bara skrek i telefonen att jag rusar ut till NilsEva och vänder henne tillbaka mot Nyköping.
Även jag kan vara hjälpsam


Han försökte verkligen få mig att lyssna, men vem lyckas få en hysterisk kvinna att lyssna?? Jag var grinfärdig och han var den som var utlåst?? Kanske skulle det ha varit tvärtom men nu handlar det om mig liksom :))
Gör INGETING sa han jag ringer om en stund igen. Hmmm under tiden ringer min arbetskamrat och berättar att inga tåg går från Nyköping så hon är tvungen att ta bilen..Jag berättar att jag ska tillbaka till Nyköping för att Kenneth är utlåst. Hon erbjuder sig då att åka hem till honom, plocka upp honom och köra honom till Stockholm. Men jag sa med gråten i halsen att han inte var hemma, jag vet inte ens var han befinner sig??
Hysterisk kvinna som har slitit sitt hår.


Fattar ni hur jag mådde och inte vart det bättre när Kenneth ringer en gång till och beodrar mig att åka till jobbet. Han fixar detta själv?? Hur kan han gör det när jag finns i Stockholm?? Men jag skriker igen att nä nu åker jag till Nyköping..Då gav han upp och lämnade mig med en tyst mobil i handen.. Jag tog mitt förnuft till fånga och åkte till jobbet. Kenneth kom hem och ringde mig då och jag var överlycklig, mycket lyckligare än vad han var över att vara inne i värmen tillsammans med Aragon. Hur han fixade detta utan mig får han skriva om i sina memoarer :))
Aragon fick komma in med Husse tillslut.


Men annars var helgen lugn och fin, jag åkte till Kenneth på lördag EM. Har ju inte mått riktigt bra ett tag nu så jag kände att jag inte orkade med julbordet med jobbet utan ville hem till Kenneth och vila upp mig och vila vart det för mig men knappt för Kenneth..det tar på krafterna att umgås med mig men han hade ju laddat hela veckan med sinnesro. Han försökte i söndags att hjälpa mig med min mobil för att jag skulle få in bilder från den till min dator. Lyckades väl inte så där väldigt bra, så han tyckte att jag skulle ta hans digitalkamera istället så kunde jag ta bilder och lägga in i datorn. Så med stor tålamod visade han mig hur jag skulle göra och jag vill gärna tro att han lyckades :))
Nu är de tillsammans igen.


Hans tålamod tog inte helt slut där för han skulle även hjälpa mig att logga in på mobilen så att jag ska kunna Facebooka med den. Jag gav honom min mailadress och mitt lösen och han försöker hundratusentals ggr att logga in..Jag svär att det är rätt och han trodde nog att han skrev fel..Han försökte och försökte och helt plötsligt kom jag på att det var inte det lösenordet jag hade för att logga in på FB *S*
Vilken tur han har att han har en ärlig kvinna som sa det rätta lösenordet till slut annars kanske han fortfarande hade suttit och försökt logga in..Ni ser jag har en man med en stor portion tålamod och jag måste verkligen vara speciell eftersom han fortfarande vill ha mig som sin kvinna *ler*
Nu kan jag Facebooka med mobilen och jag är en lycklig kvinna och Kenneth är helt slut, men nu kan han vila upp hela veckan tills jag kommer åter på lördag och förgyller hans tillvara.
Allt slutar på samma sätt :))

Jaja sitter jag här så får jag aldrig ihop det..Men vet ni det är snart jul och jag sitter i ett hem som inte är direkt julpysslat. Skulle behöva göra en kraftansträngning men just nu är jag hemma för jag mår inte speciellt bra..Vet inte vad det är, men jag har en huvudvärk som kommer och går och sen är jag emellanåt alldeles yr i huvudet..Kroppen orkar just ingenting. Försöker att gå och småpyssla lite grann, men det behövs ju krafttag så det händer inte så mycket..Kanske ska jag skaffa hit Rut så det blir ordning en gång för alla. Kan ju inte påstå att jag har fått så mycket gjort i detta hem denna höst. Varför vart det så här?? Jag har ju varit så noga med att försöka hålla någotsånär ordning omkring mig men nu börjar hemmet förfalla. Bättre blir det ju alla gånger när jag sätter mig här och skriver *S*

Fötter som ska bära mig


I morgon ska jag på julbord med jobbet och har ingen aning om jag kommer att orka med det. Sitta och vara trevlig och umgås när jag helst vill lägga mig under täcket (vilket täcke tänker jag inte tala om). Äta när jag ingen aptit har verkar inte vara en höjdare..På julbord ska man ju vräka i sig av alla godsaker. Snart har jag tvättstuga, berget av sängkläder MÅSTE tvättas upp eller kan jag kasta och köpa nytt?? Ungarna behöver väl inga julklappar det har de ju fått VARJE år *S*
Sommar och bara fötter


Kan jag gnälla lite till?? Jag känner att jag skulle behöva äta lite grann..Men fy vad trist det är att äta ensam eller att fixa till något att äta.. Vet inte ens om jag är hungrig eller om det är annat som suger i magen..
Den här skulle jag vilja ha nu.


Ska jag berätta hur tokig och virrig jag egentligen är..Lova att du inte berättar vidare..I onsdag så var det John Lennons dödsdag och eftersom jag är lite virrig så vart det lite fel. Min pappa han fyller år samma dag som en riktigt kändis och då fick jag helt plötligt för mig att pappa fyllde år på John Lennons dödsdag?? Så naturligtvis ringde jag pappa och grattade honom den 8 dec. Han vart lite paff och sa -va är det redan, sen tackade han mig..dagen efter kommer jag på att pappa fyller inte år förens den 8 jan samma sag som Elvis Presley (ni ser jag hade rätt om kändis i alla fall). Men hur kommer det sig att jag är så här virrig?? T.o.m på farsdag ringde jag en vecka för tidigt?? Dags att söka för det kanske, en grundlig undersökning av hjärnkontoret vore kanske på sin plats.

Nu ska jag samla ihop mej och ta hissen ner till tvättstugan..Kanska kan jag i kväll lägga mig i rena sängkläder :))
Bra avslut.....

Med hela världen, synd att så få läser här *S*

Vad som än väntar
vart vi än går
Vi vet att vår kärlek
för alltid består
Vår Herre ett ljus
för oss har tänt
Vi vet att vår kärlek
från himlen är sänt

Han lät oss dröja
i mången år
Han fanns alltid där
och läkte våra sår
Våra blickar möttes
då och då
Men ändå förstod vi
inte vad vi väntade på

Nu, då vi vet,
vi fröjdas kan
Och tackar dig
Herre hand i hand
Vår kärlek så stor
och mäktig är
Tack vare dig
som lyckan bär

Den ska vara för resten av vårt liv...............

Var du än är
och var du än befinner dej
så finns jag alltid där
för dej, jag vakar över dej
som gud över jorden
och förklarar mina känslor
genom dom här orden,

Dagarna kommer
och dagarna går
jag älskar bara dej
och jag hoppas du förstår,
det finns en dröm
du & jag lever i den
när du ser på mej,
då stannar tiden,
tusen diamanter
finner jag i dina ögon

Alla mystiska stunder i livet
det är du som gör dom,
älskvärda stunder
när jag ser dej
le och skratta utan dej
skulle jag vara borttappad,
min ögonsten
och livets diamant
att du e min
det kan inte vara sant

Som en ängel från himlen
förtrollade du mej
o jag lovar dej
jag kommer
aldrig såra dej,
du är det bästa
som hänt mej
princessan i mitt liv
och jag älskar dom stunder
när jag har dej här bredvid,
att smeka ditt hår
och nudda dina läppar

Utan tvekan
är du den perfekta,
du & jag för evigt
det ska alltid vara så
och vi behöver bara bry oss
om oss två,
du och jag gott
kärleken e sann
djupast i mitt hjärta
där finns ditt namn...

Jag är maktlös och det är en känsla som jag verkligen mår dåligt av. Jag har svårt att finna mig i att det finns människor som försvara alkohol och droger..Just nu mår jag så fruktansvärd dåligt att jag bara vill kräkas. Jag är maktlös och jag ser när en för mig älskad person går ner sig..Sjunker djupare och djupare och jag vet inte var detta ska sluta..Jag vill skrika, jag vill sparkas och jag vill slåss..Men jag vet inte vem jag ska skrika på, vem jag ska sparka eller slå?? Jag kan inte kämpa mot drogerna, jag är maktlös inför vad de ställer till med, hur de förstör, jag ser vad de gör med en människa som jag älskar och det gör så förbannat ont..Hela jag värker och jag undrar om jag någongång i mitt liv får uppleva ett år, en månad, en dag utan att dessa droger förstör människor som jag älskar så högt. Här räcker min kärlek inte till.


Jag kan finnas till, jag kan visa att jag älskar och jag kan hjälpa till den dag drogerna släpper greppen..Men i drogernas våld är jag maktlös..Jag vill förändra världen..Jag vill ta alla jag älskar till en öde ö och stanna där för alltid för att skydda de jag älskar. Jag är beredd att offra kroppsdelar för att slåss mot drogerna..Men jag är maktlös så längre drogerna härskar..Varför varför är det så här..Vem kan, vågar, klarar av att bekämpa alkoholen och alla drogerna..Fanns inte alkoholen som är inkörsporten till de flesta droger så skulle många av våra ungdomar räddas..Hur kan vi acceptera att leva i ett samhälle som för många unga bygger på droger..Hur ska vi förändra världen??


Åhh herre jösses så naiv jag är att jag ens tänker tanken på ett liv utan alkohol och droger..Jag har i alla fall tur att jag har någon att prata med, någon som förstår mina tankar och någon som vet vad det handlar om och finns där till stöd för mig.  Det finns som tur är mycket friskhet omkring mig..Så mycket kärlek..Men jag hade önskat att min kärlek skulle räcka till att rädda den jag älskar. Varför vart det så här..hur mycket skuld är jag till att det är som det är idag? Jag försöker att inte tänka så, men det tanken är stark i mig. Hade jag kunnat göra någonting annorlunda? Tvivlar på att jag gjort vad jag kan, men kan bara acceptera att det är så för jag kan INTE förändra det som varit och även det gör ont..Orkar inte ens skriva mer..Orkar inte gräva ner mig i mina tankar utan lämnar detta här och nu och försöker finna sinnesro