Hej här är jag igen. Jag blir ibland så förundrad att AA program fungerar så bra för mig. Jag har ju haft några dagar i förtvivlan över att det aldrig blir någon ände på dessa skulder som jag har. När jag tror att jag har allt under kontroll så dyker det upp någonting. Men då får jag hjälp av någon AA vän som kan hjälpa mig att se vad jag kan göra för att inte gå under och vad jag kan göra för att få må bättre.

Här fick jag en påminnelse om AA fjärde steg som lyder….-Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan. Det kan låta både svårt och lite obegripligt för den som ej är insatt. Men lite förenklat så är det meningen att jag ska se på vilket sätt jag själv är ansvarig för det som uppkommit, se min egen del i det och kunna se vad jag kan göra för att det ska bli bättre.

Vi gör upp en lista på de personer, myndigheter, företag, principer och förhållanden som vi brukade reta oss på. Vi frågade oss själva varför vi var arga. I de flesta fall upptäckte vi att vår självkänsla, vår ekonomi, våra ambitioner eller våra personliga relationer (inklusive sexuella) var sårade eller hotade...Så då gjorde jag detta, jag öppnade ett Word dokument och skrev

Jag tycker illa om:

Försäkringskassan.

Anledning:

Det tar underhållet som min dotters pappa betalar mig genom försäkringskassan för att få in den skuld som jag har för gammalt bostadsbidrag som jag fick för mycket under 2 år för en herrans massa år sen.

Påverkar mig:

Jag kan inte betala mina andra skulder vilket innebär att avtalet kommer att sägas upp och all ränta som jag fick bort från skulderna kommer att lägga på igen och vårt avtal slutar att gälla. Jag kände ilska, harm, skam och skuld allt i ett och det är inga bra känslor för mig. Här kan flaskan vara nära om jag inte ser upp.

Vad gjorde jag nu, vad kan jag göra. När jag kommit så här långt så chattade jag en stund med en AA vän på FB. Vi pratade lite om det här och jag kom på mig själv med att skriva att jag har själv skuld till att detta uppkommit och bara jag själv kan reda ut detta.

Jag ringde då upp 2 av mina inkassobolag och förklarade saken och sa som det var att jag denna månad kommer att ha ca 1200: - mindre att leva på och frågade om det skulle vara möjligt för mig att få juni månad som betalningsfrimånad och båda gick omedelbart med på detta. Vilket innebär att jag har fått en frist och ska nu försöka att reda ut detta med försäkringskassan och få en avbetalningsplan som passar min plånbok och inte stör de andra skulderna.

Jag gjorde min inventering i detta och kunde se vad som var min skuld och att det är min skyldighet att göra rätt för mig. Nu blir det ännu mindre att leva för varje månad, men skulderna minskar och om jag sköter mina kort rätt så kommer jag att vara skuldfri om ca 6 år. Det är tufft det här. Jag har levt med huvudet så länge under sanden att jag har svårt att överblicka alla mina skulder. Fick idag brev från kronofogden om en skuld (som jag inte haft en aning om) på 322: - och med alla pålagor så var summan 1300: - Även detta har jag nu tagit hand om och hoppas att så fort som möjligt få bort detta från kronofogden.. Alla är inte mina personliga skulder utan jag har varit godtrogen och skrivit på papper för att hjälpa någon annan och det får jag nu betala. Men jag försöker så gott det går att göra rätt för mig och jag är övertygad om att jag kommer att belönas för detta till slut = bli skuldfri och börja leva.

Det blir en oerhört tuff sommar och jag vet inte i dagsläget hur det blir med alla resor jag vill göra, bensinen är ju inte direkt gratis. Men det finns en massa jag kan göra här hemma också men det som är synd är ju att jag kanske inte kan träffa alla som jag så gärna vill träffa denna sommar. Men jag är trots detta nederlag fortfarande nykter och tänker förbli det.

Jag har ju nu även en trygg fastanställning så mycket är ju bara så bra :)

Nu bara måste jag blogga för känslorna bubblar i mig. Lilla jag har fått fast anställning även fast det var ett halvår kvar på mitt vikariat *S*

Jag med hela världen

Hade utvecklingssamtal på jobbet idag och jag fick berätta vad jag tyckte både om mitt arbete, företaget, mina kolleger och vad jag tyckte om cheferna. Jag vågade vara ärlig och ja sa som det var, att allt inte är jätte bra, att de hade brister som chefer. Men jag sa att jag stormtrivdes och sa att jag tyckte att detta var en av de bättre arbetsplatser jag varit på. Men att ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. De tog till sig det jag sa, sa det i alla fall och när vi nästan vara klara så sa det att det nu var deras tur.

Mitt nya hus kanske :)

De sa att det trivdes otroligt bra med mig och att jag var en tillgång för företaget. Jag var en som de kände att de kunde lita på och så släppte de bomben – vill du ha fast anställning hos oss frågade de??? Jag var tvungen att säga – va sa du, hörde jag rätt?? Ja det gjorde du, vi vill ha dig kvar och är lite oroliga att du under hösten söker jobb och försvinner från oss *S*

Men jag ska förska att inte göra så många fler

Fattar ni hur glad jag känner mig just nu, hur bra det känns att få denna uppskattning (det var länge sen jag fick det på ett arbete). Förra måndagen hade vi som vanligt vårat måndagsmöte och jag berättade då att jag var nykter alkoholist och att jag gick på AA-möten. Nu känner jag ännu mer att jag hamnat bland bra människor som ser mig som en resurs och inte bara en som ska vara där och göra ett jobb *S*

Jag ska vandra barfota genom livet.

Gissa om jag har gråtit idag, tårarna kom när jag fick beskedet och det kändes bra att våga visa dem vad jag verkligen kände. Jag vågade lämna en dålig arbetsplats som gjorde mig sjuk. Jag vågade ta en vikariat som sträckte sig på ett år och nu är det bevisat i alla fall för mig att ibland måste man våga för att vinna och idag vann jag.

Blickar in i en ljus framtid

Så mycket har hänt i mitt liv under det år som gått. Jag fann kärleken och jag miste den, har fått nytt jobb och jag har fått en massa nya vänner som jag håller så kär. Året har varit en berg och dalbana och känslorna lika så. Men jag tror på framtiden och jag tror på ett gott liv även för mig, för det vet jag att jag är värd *S*

Men jag har inte haft ork, har haft och har fortfarande en envis förkylning och det verka vara svår att bli av med och jag orkar inte mycket mer än med nöd och näppe jobba. Förkylningen sätter sig ju i lungorna på mig och det blir svårt med andningen och sovandet blir lite där efter. Huvudvärk nästan hela tiden då all slem verkar samlas där uppe vid hjärnan *S*

Mina stackars fötter får lide mycket.

Jag vill må bra, jag vill orka massor och jag vill träffa vänner och umgås. Till midsommar börjar min första semesterperiod och då hoppas jag på att orka med en massa saker och besöka en massa vänner. Men jag måste också få ordning på mitt hem som nu på allvar börjar förfalla men jag orkar bara stå bredvid och titta på. Just nu är det till och med så illa att jag inte skulle vilja bjuda hem någon. Idag har jag varit ledig och borde ha gjort en massa, men vad gör jag när orken inte finns. Jag har plockat lite i köket, har tvätta en maskin tvätt. Varit i Skärholmen med Linda några timmar och sprungit från butik till butik för att hitta kläder till avslutningen och nu är jag totalt slut.

Det tog lite längre tid att hitta avslutningskläder än balkläder.

Alltså det går inte att beskriva denna orklöshet och det är tur att jag för övrigt mår bra, alltså psykiskt är allt på topp, jag supertrivs med mitt jobb. Jag har vänner som finns där för mig, jag känner en glädje inför livet och förhoppningar inför sommaren. Sen är ju min kropp som den är och jag tror att det är något som inte står rätt till eftersom jag har så ont i kroppen och absolut ingen kraft och det hör inte till förkylningen för värken har jag haft så länge. Var ju hos läkare för det för länge sen och hon tyckte jag skulle kontakta en sjukgymnast för att få träning för kroppen. Men jag tror att det är annat. Min kropp är inte så där jätteotränad, då jag rör mycket på mig, springer alltid upp för trappor i stället för att stå i rulltrappan, jag promenerar mycket och har ändå alltid ont.

Nu börjar magens omfång också förändras :)

Ibland gör det så ont så jag inte kan lyfta på benen, hålla upp armarna när jag tvättar håret kan ibland vara en pina. För att inte tala om när jag hänger tvätt, tex ett lakan som jag ensam försöker vika ihop för att hänga in i torkskåpet, när jag gjort så med ett enda lakan så måste jag hänga ner med armarna en stund för det värker. Kanske dags att gå till en läkare och få en ordentlig undersökning. Lite har jag funderat på om jag är kvicksilverförgiftad då jag har en massa amalgam i mina trasiga tänder och jag sväljer ju ner skiten hela tiden. Ja äsch inte vet jag men en sak vet jag det känns otroligt skönt att gnälla, att gnälla fast jag mår bra även fast jag mår skit. Kan man må bra och dålig samtidigt??

Är det dags att skjuta kärringen nu *S*