Vet inte ens riktigt var jag ska börja skriva. Men den här helgen har verkligen varit en upplevelse utan dess like. Vi var ute vid Horsfjärden vid en naturskön kursgård. Vi kom dit vid 5 tiden på lördagen och kvällen började med lite snacka om jobbet och så i ca ½ timme, sen gick vi till våra rum för att göra oss i ordning för middagen. Middagen skulle jag behöva skriva en hel bok om för det var verkligen en upplevelse som jag hoppas stannar vid en upplevelse. För vad vi fick uppleva var att vara blind på riktigt.

Lite utsikt från min balkong denna dimmiga morgon. Längst bort i bilden syns Horsfjärden, men vi såg inga ubåtar på grund *S*

 

Vi samlades efter fördrink och information om middagen vid ett svart draperi. Sen skulle vi gå in 2 och 2 innanför draperiet och där var det kolsvart, man såg absolut ingenting. Vi skulle gå med vänsterhand mot en vägg. Väggen ändrade form precis som golvet vi gick på och bara efter 2 sekunder hade jag hjärtklappning och tillslut la jag handen på henne som gick före för kom hon fram så skulle jag också göra det och jag kände mig inte då så ensam. Efter en stunds promenad så kom vi fram till en person som tog emot oss (vi gick kanske 10 meter men det kändes som 10 mil). Han som tog emot oss var blind på riktigt och han hälsade oss välkomna och ledsagade oss till vård bord.

 

Försök att äta mat när det här är allt du ser *S*

 

Sen fick vi sättas oss och vi var bland de första som fick gå in så vi satt där och väntade på att alla andra skulle bli ledsagade till sina platser. Vi fick höra när vi satte oss att det låg en förrätt framför oss. Nu började alla känna efter sina bestick och då kom killen som serverade oss tillbaka och fråga vad vi ville ha att dricka. När drickat kom in så säger han till oss att han ställer flaskan på höger sida om vår tallrik och då var det bara att treva efter den. Sen letade jag upp mitt glas tog flaskan och skulle hälla upp. Men dom hade inte gjort det lätt för oss för det var en kapsyl på den så det var bara att börja treva och leta efter kapsylöppnaren. Allas händer sträcktes runt vid bordet och jag lovar det tog ett tag att hitta den *S*

Tur man känner igen den på formen *S*

 

Till slut fick jag lite vatten i mitt glas och det var dags att börja äta av förrätten. Vi hade ingen aning om vad som fanns på tallriken och hur vi överhuvudtaget skulle få in någonting i munnen. *ler*. Blunda nästa gång du ska äta och försök att greppa besticken och skär maten och stoppa i munnen så får du en liten upplevelse på hur svårt det kan vara. Jag lovar det vart fingrar i maten för att få något begrepp om vad vi hade framför oss. Under hela måltiden så var det underhållning med musik och sång. Det vart till och med allsång och då bad dom oss ta fram sånghäftena som låg på bordet och sjunga sången på sid 6 *AGS*

 

Att konversera och försöka prata under middagen var otroligt svårt ibland. För man visste inte vem man skulle vända sig emot och var det ingen som svarade när man pratade så kände man sig otroligt dum och det kändes som om man satt ensam och pratade rakt ut i luften eller om någon annan sa någonting så visste man inte om man skulle svara för man visste inte om det var riktat till mig *S*. Alla de som serverade 4 st var alla blinda på riktigt och de var otroligt duktiga och hade en självironi som var otrolig och de drev verkligen med oss fast på rätt sätt. Vi var liksom i deras värld/våld och de hade övertaget *S*. En av dem sjöng en så helt otrolig sång om att vara blind och känna kärlek. Lite av sången gick så här…..du har en otroligt tur för jag är blind, du har min fullständiga kärlek och för mig är du evigt ung (vem vill inte vara för evigt ung) *S*

 

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den här middagen men det blir en alldeles för lång blogg då och jag vill ju ha lite plats för lerduveskyttet också *S*

Ja jag skrattade till och börja med *S*

 

Jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle vara så svårt och jag var nog ganska så säker på mig själv att detta fixar jag galant och så visade det sig att jag var sämst *asg*. Men med mina armar som inte har så mycket kraft, när dom är utsträckta så vägde geväret ett ton ungefär. Jag vart alldels skakig och benen började darra. Han skjutledare sa då jag gick in som fjärde man (kvinna) för att skjuta att du fixar det här *S*. En säkerhet och en ”jag kan allt” lyste om mig och sen föll jag pladask som en pannkaka. Jag fick en bra ställning/hållning från början tyckte jag i alla fall. Men jag sköt miss med flera hundra meter. Hmm hur blundar du fråga han mig och jag visade honom. Hmm jag tror att det blir lättare om du blundar med det andra ögat istället sa han då för då ser du siktet mycket bättre *S*

Hmm okey mycket att tänka på. Visst blunda med rätt öga.

 

Hmm okey när jag började blunda med rätt öga så gick det en liten aning bättre. Men han sa att jag bara siktar och sen skjuter jag, jag följde liksom inte efter duvan med geväret. Hmm gör jag inte sa jag, jag ser ju att jag gör det?? Då sa han att jag ska inte bara följa den med ögat jag ska följa med geväret också *S*. Sen upptäckte vi att jag såg duvan himla sent efter att den skjutits iväg och det visade sig bero på mina progressiva glasögon. Jag blundade ju med det öga som var närmast därifrån duvan kom och mitt andra öga såg inte duvan genom det progressiva glaset förens jag hade duvan framför ögat. Så när det var min tur att skjuta igen så tog jag av mig glasögonen och se nu gick det bättre jag fick in en fullträff och duvan splittrades och begav sig till dom sälla jaktmarkerna. Jag hade tagit död på min första lerduva och jag var såååå lycklig. Nu fick alla applådera mig och det var länge sen jag var så lycklig *S*

Är det bättre så här???

 

Så denna helg gick mycket i ögonens tecken och det passade väl bra för oss som jobbar med syn/ögon hela dagarna *S*. Sen en lite parantes för det hände en extra rolig grej vid middagen. Vi satt ju vid ett bord för 8 personer och vi var 6 stycken, så vi har ett par till vid vårt bord. Det lustiga i det här var att de var optiker båda 2 (de var där för att fira sin förlovning). Men inte bara det den ena av dem jobbar på Götgatan alltså en konkurrent till oss. Hon håller till i en optikerbutik i huset bredvid oss. Hur stor är sannolikheten för att de skulle hamna vid samma bord som oss *S*. De var ju där privat så de som gjorde bordsplaceringarna hade ju ingen aning om att de tillhörde samma bransch som vi och till på köpet jobbade på Götgatan *S*. Världen är inte så stor som du tror Lasse Lasse liten *asg*

Se sån stil jag har, nu är jag ett fullärt proffs *S*

 

 

 

Varför faller mitt mående eller lider jag av en ålderkris. Just nu känns det som om livet springer ifrån mig och jag hänger inte alls med. Många tankar far igenom mitt huvud och det känns som en myrstack. Känslan av ledsamhet är stor just nu och det beror nog på många saker. Jag tänker på hur mitt liv kommer att bli och hur ensam jag kommer att känna mig den dagen Linda flyttar hemifrån och den känns inte allt för avlägsen. Om någon vecka bli jag 50 år och jag har aldrig lidigt av någon ålderskris men nu känns det som jag är på den sidan att jag börjar närma mig slutet med stormsteg och ska jag då vara alldeles ensam?

 

så här gammal ser man ut när man är 18243 dagar.

 

Inte vill jag ut och ragga och känner inte ens för att träffa någon för att inleda ett förhållande. Det måste till förändring för att jag överhuvudtaget ska få någon intresserad av mig och den förändringen ligger till stor del i min mun. Mina tänder är inte alls i det skick som annars är normalt för en kvinna i min ålder och jag vet inte hur/när jag ska kunna göra någonting åt det och jag märker att jag lider mer och mer av det för varje dag. Det upptar mina tankar den största delen av dagen och jag kommer på mig själv med att jag hindrar mig själv från att le ordentligt och är det någonting jag vill göra så är det att le och vara glad.

 

Ungefär så här

 

Men ekonomi för att fixa till dem vet jag inte hur jag ska få. För jag behöver en total sanering av min mun och det innebär nya tänder. Men får att jag ska få till det så behövs det pengar och då menar jag inte små pengarna som jag köpte bil för. Kostnaden kommer upp i långt över 100 000 och det är pengar jag aldrig kan få fram. Har funderat på att ta kontakt med soc och försäkringskassan men det vet man ju hur svårt det är och jag vet inte ens om jag skulle orka traggla mig igenom de kanalerna. Ett alternativ är ju att köpa en trisslott och lita på att min Högre Makt är med mig där så att jag skrapar fram en stor vinst. Men det är ju inte sådant min Högre Makt hjälper mig med, den hjälper mig bara att överleva och det är ju iofs stort det med *S* Hit orkade jag skriva när jag började igår kväll.

 

trötta fötter.

 

Nu är det en ny dag och ett nytt mående. Jag är verkligen en känslomänniska och det är på gott och ont. Idag mår jag förträffligt och har fått en massa god nyheter och sen har jag ett underbart arbete att gå till och jag trivs mer för varje dag som går. Så snart kommer jag att må dåligt pga av det för jag har ju bara ett vikariat t.o.m. sista december. Finns det någon rättvisa i denna värd så kommer jag att av någon anledning att vara kvar där även nästa år. Dom behöver mig och jag behöver dem *S*

 

Annars kan jag alltid flytta ihop men en kossa

 

Vet ni jag kommer att få tillbaka på skatteåterbäringen och det har jag inte fått på över 20år. Tidigare har jag fått tillbaka men då snodde KronKalle de pengarna. Men nu när jag tagit tag i mina skulder och betalar av dem så finns jag inte längre hos kronofogden *S*. Okey jag lever fattigare varje månad men jag gör rätt för mig och jag kommer snart att vara skuldfri även om det är ca 6 år kvar.  Alltså det känns så bra att göra rätt för sig även om alla skulder inte är mina men de kom till med min hjälp så då är ju jag skyldig att göra rätt för mig.

 

Livet blir aldrig vad man tänkt sig, men man kan ju hitta en coh en annan godbit.

 

Nu ska jag ta och göra kväller och kanske skickar jag iväg denna knäppa blogg. Jag vill blogga men vet aldrig vad jag ska skriva och då blir det lite så här dagbok från olika dagar *S*

 

Som AA medlem så lever jag efter vissa steg och jag försöker att göra det så grundligt det bara går. Ett av stegen det 9:de handlar om gottgörelse och det är en lång process eller har varit för mig i alla fall. Även om jag ganska tidigt var beredd till gottgörelse så var många av dem jag ville gottgöra inte intresserade att det. Jag var först tvungen att visa att jag förändrats att jag var villig till förändring, att jag menade vad jag sa och att min gottgörelse var ärlig.

 

Det fanns en som jag aldrig hann gottgöra, alltså gottgöra på det sätt att vi pratade om det som varit och att jag kunde be om försoning och visa att det var allvar och att min förändring skulle bestå. Det var barnens farmor som fått lida mycket för mitt och hennes son drickande. Hon hann dö innan vi hade hunnit prata, innan jag hunnit gottgöra hennes för allt mitt svek. Men hon var med mig i mitt tillfrisknade och jag vill gärna tro att hon nu vet att det gått bra och att jag har ett bra liv idag.

 

Jag har besökt hennes grav ofta (fast nu var det länge sen) och jag känner att hon finns med mig i min vardag, i mitt och barnens liv även om hon fysiskt inte finns med oss. När vi tömde hennes lägenhet så fick jag lite grejer efter henne och jag tog med mig hennes blommor till mig. En blomma har kommit att betyda extra mycket för mig och det är en novemberkaktus som hon fick av min son (hennes barnbarn). Det hade hon haft i ca 15 år och den blommade för fullt 2 ggr om året. När jag tog den hem till mig så slutade den att blomma. Jag var så förundrad att den inte ville blomma här hos mig. Men efter att jag haft det ett par år så blommade den plötslig med massor av blommor. Men bara en gång, efter det har den blommat en gång om året men bara med 1 eller 2 blommor.

 

För mig är det ett bevis på att farmor är med mig och när blomman blommade för fullt här hemma så var det då hon tog emot min gottgörelse och nu visar hon 1 gång per år att hon finns med mig genom att hennes novemberkaktus ger mig en blomma.  Så det är aldrig för sent för gottgörelse och jag fick min till slut av en människa som betytt och betyder mycket för mig.

 

Idag finns där en blomma

 

En person som hade svårt att ta emot min gottgörelse var min lillesyster. Jag har nu i efterhand förstått att hon inte tyckte om mig i min aktiva tid. Vi umgicks eftersom vi var syskon, men hon hade nog helst velat slippa eftersom hon inte gillade mig och den jag var när jag drack. Jag och min dåvarande man drack jämt när vi var hemma hos min syster och hennes familj. Vi hade barn men det hindrade inte mig från att dricka och tillfällena var många då jag vart odrägligt full. Vi umgicks glesare och glesare med åren.

 

Sen kom då vändpunkten när jag hade fått nog och kapitulerade och erkände mig maktlös inför alkoholen. Jag hamnade på behandlingshem och var där i 15 månader. Under den tiden bodde min yngsta dotter hos min syster medan de 2 andra barnen bodde hos sin pappa. Dom var så pass stora så de kunde sköta sig själva till stor del men det kunde ju inte lilltjejen som då var 6 år.  Alltså fick hon bo hos min syster. Jag hade täta kontakter med henne men mellan mig och min syster fungerade det inte speciellt bra, jo vi kunde ju umgås och så men banden var inte så starka.

 

Hon visste ju inte om ifall allt detta skulle innebära en förändring eller om jag för alltid blivit skadad av alkoholen och skulle ha alla mina dåliga beteenden kvar. Sakta men säker medan jag hittade mig själv och gjorde de förändringar som behövdes började jag få min syster tillbaka. Men det tog många år i nykterheten att gottgöra henne och det tog lång tid för henne att lita på att förändringarna i mig var bestående. Men när vi kunde börja prata om det, när jag kunde erkänna mina fel och brister och när jag kunde visa att jag lämnat det som varit bakom mig började så sakta murarna att rasa mellan oss.

 

Idag är hon min allra bästa vän och vi stöttar varandra i vått och torrt. Hon tar del i mitt tillfrisknade och lever lite i de 12 stegen hon med. Jag delar allt med henne och hon tar del i allt som rör mitt tillfrisknade.  Hon är min mentor och till viss del min sponsor då jag kan dela allt med henne. Men det har tagit tid och det har varit mycket tårar och många djupa samtal. Det har nog varit svårast att gottgöra henne för jag har inte ens begripit hur mycket hon lidigt av mitt drickande och mina beteenden. Därför trodde jag i början av min nykterhet att det räckte med att jag skulle bli nykter för att få henne tillbaka, jag förstod inte hur hon lidit och därför förstod jag inte att det behövdes en djupare gottgörelse för att vi skulle finna varandra igen. Det räcker inte med att säga förlåt det behövs även handling och förändringar för att en gottgörelse ska fungera.

Jag måste huka mig lite så det inte syns hur liten hon är *S*

 

Mina barn försöker jag gottgöra varje dag i handling och tanke. Jag finns där för dem idag så som jag aldrig tidigare funnits. Att mina barn fått lida av mitt drickande har varit det allra svåraste och hos dem finns djupa ärr som nog aldrig läker helt. Men kan jag finnas för dem och leva ett friskt liv så kommer vi tillsammans att få det fint ända tills min åldershöst.

 

Har inga bra bilder där alla mina 3 barn är med :(

 

 

Har idag gjort ett lite mer riktigt avslut. Var hemma hos Olle för att lämna hans saker och hämta mina. Det var liksom lika bra att jag gjorde det för karl som han är så fick han det aldrig gjort. Han bjöd mig på lunch och först kändes det lite konstigt att sitta där. Men sen kände jag bara att vi återgått till vårt tidigare förhållande att bara vara vänner. Det kändes bra och även om jag känner att jag fortfarande älskar honom så kände jag ganska starkt vad det var som inte fungerade.

 

Det här är hans liv

 

Vi har egentligen ingenting gemensamt mer än nykterheten. Han lever ett liv som jag egentligen inte vill leva då jag vill ha lite mer roligt och umgås med folk. Medan han är en som bäst trivs hemma eller bara jobba med nykterhetsfrågor. Livet är inte bara hemma, jobbet och ideellt arbete. Livet är så mycket mer. Livet går ut på att umgås med alla människor som man tycker om. Att ha roligt, skratta och föra en massa diskussioner om allt och inget. Blanda allvar och lek.

 

Inte riktigt min grej

 

Jag vill resa och när jag reser vi jag träffa vänner, jag vill uppleva och upptäcka världen med den jag älskar, inte bara finnas i tillvaron. Jag känner att Olle och jag kommer att kunna fortsätta att vara vänner och det som var i kärleken var en parantes i vårt liv. Han lärde mig att jag kan älska och att jag kan bli älskad tillbaka och för det är jag tacksam. Jag känner att nu vågar jag, jag vågar visa kärlek och jag kommer att våga älska igen. Så nu ska jag ut på jakt och ingen går säker *S*

 

Leta upp en tjur *S*

 

Nu ska jag se till att träffa mer folk, umgås och kanske lära känna nya människor, jag är inte rädd längre. Jag har min NilsEva och vi kan tillsammans åka på äventyr och upptäcka världen. Längtar till sommar och semester, för bara några veckor sen så grämde jag mig att jag måste ha semester men tanke på att den underbara semester jag hade förra året kan jag aldrig få igen. Men så är det ju inte, denna sommar och denna semester kan bli lika underbar fast annorlunda *S*

 

 

Nu ska jag snart iväg på ett möte och få ytterligare kraft. Dagen idag har varit en bra dag och det är så härligt att vara ute och köra men NilsEva. Nu kan jag till och med åka till CityGross och handla.

Min egen girighet har slagit tillbaka på mig själv. I måndags förra veckan gick jag i taket och dagen efter förstod jag att det är min egen girighet som nu slagit tillbaka på mig själv. Ont ska med ont fördrivas och det har jag nu fått erfara. Jag har inte gjort fel utan det har varit en tolkningsfråga och nu har mina tolkningar gett mig konsekvenser som jag inte riktigt räknat med. Ett skrivet papper är inte alltid giltigt och ett muntligt ja inte alltid bindande, det beror på hur man tolkar det :)

 

Det som göms i snö kommer upp i tö, i detta fall en skola...

Jag har haft ett papper i min hand där det står vad som gäller och där har det stått att vi har rätt till 2 par glasögon per år och att köp ska godkännas av chef. Jag beställde enligt detta avtal ett par glasögon och enligt mig med chefens godkännande eftersom hon var med vid beställning tillfället. Men detta papper är ej juridiskt bindande och ej heller är köpet godkänt av chef då hennes namnteckning inte finns på beställning. Så min tolkning av detta papper och min tolkning av att chefen godkänt köpet då hon var med gäller inte. Både jag och chefen hade tolkat det vi gjort på det sätt av vi gjort rätt enligt vad som gällde. Men det är alltså inte juridiskt bindande och köp alltså inte godkänt.

Min egen NilsEva

 

Så nu får jag bara för att jag var girig och ville ha ut så mycket som bara var möjligt när jag slutade min anställning stå mitt kast och betala dessa glasögon själv 6545:- avdrag på slutlön. Visst svider det men hade jag inte varit så girig och tänkt till en gång till så hade jag ju fattat att ägaren skulle göra allt han kan för att jag inte skulle få dessa glasögon som en löneförmån. Jag känner ju honom och vet vad han går för. Jag var inte i behov av dessa glasögon men jag ville ha dem för att suga ut så mycket jag bara kunde av ägaren pga hans beteende och pga hur han behandlat mig och andra kolleger. Jag tyckte jag var värd dom med tanke på vad jag gjort för jobbet och för hur jag slitit. Så längre än så här har jag alltså inte kommit i mitt tillfrisknande. Jag är girig och vill roffa åt mig bara för att jag tolkar det att det har jag rätt till.

Pizza ovanlig mat för min mage :)

 

Vad gäller taxiresan så är det ungefär samma sak där 621:- avdrag på slutlön.  Vi har alltid fått taxiresorna godkända då vi varit ute med jobbet. Ägaren har tyckt att vi ska komma hem ordentligt och inte behöva åka kommunalt sent på kvällarna. Tidigare har det inte varit några som helst problem men då var jag ju fortfarande anställd, det var jag ju vid det här tillfället också men jag hade redan sagt upp mig och då gäller liksom inte samma regler. Eftersom det var jag som registrerade taxiresan i kassan på jobbet så gjorde han det enkelt för sig och debiterade mig för resan eftersom han hade kvitto på att det var jag som gjort den. Att andra kolleger vad med på denna resa hade ingen betydelse eftersom jag gjort registreringen och alltså var jag ansvarig.

Fötterna upp och huvudet ner :)

 

Där var jag också girig istället för att åka kommunalt hem så hängde jag med i taxin och det utan att få ägarens godkännande. Det hade inte varit så besvärligt för mig att åka kommunalt vid detta tillfälle utan jag var girig och bekväm och tog vad jag trodde var den enklaste vägen *ler*. Allt kan tolkas på många sätt och jag har i dessa fall tolkat allt till min fördel och nu får jag stå mitt kast. Jag som skryter om att jag är så i tillfrisknandet och gör det som är bäst för mig, faller på min egen girighet och tänker inte ens fast jag vet vilken person jag har att göra med. Men det är väl av erfarenheter jag lär mig och kanske har jag lärt mig att inte vara så girig i framtiden utan tänka ett steg längre. Jag lär så länge jag lever och nu har jag lärt mig lite till.

Inte lika naket men vackert ändå *S*

 

Linda stack iväg till bio ikväll med en vän och för en stund sen bad hon mig komma och hämta henne så de slapp stå ute och invänta bussen. Snäll som jag är och med nyligen inköpt bil så sa jag naturligtvis att jag skulle komma. När jag satt i bilen på väg till bion så kom jag på att det var fredagskväll och jag skänkte en tacksam tanke till att jag var en nykter alkoholist. Hade jag varit aktiv hade jag inte kunnat hämta henne och jag tänkte på hur många är det som sitter hemma denna fredagskväll och inte kan hämta sina barn om de skulle vilja ha skjuts hem.

 

Våren är här snart

Jag tänkte tillbaka 10 år i tiden och då hade jag även om jag haft bil inte kunnat hämta dem eftersom jag inte hade varit nykter. Fast för mig hade det ingen betydelse att det hade varit just en fredagskväll, jag hade varit för onykter för att köra bil oavsett vilken veckodag det varit. Så idag är jag tacksam inte bara att jag har en bil, jag är tacksam att jag har programmet och därmed min nykterhet. Jag har fått så mycket och jag klarar av så mycket tackvare att jag idag är nykter. Det gör ont när jag tänker på alla de som inte hittat nykterheten, alla de som inte orkar kämpa, alla de som finns där ute och fryser i denna stund. Jag har en kär vän som kämpar med sin nykterhet och hon faller tillbaka åter och återigen. Men jag finns för henne och hon går på möten och hon har en massa verktyg så en dag kommer jag att sitta tillsammans med henne och se tillbaka på det som varit och båda kommer vi att vara tacksamma i vår nykterhet.

 

Snart syns det som göms i snö

Det känns häftigt idag att jag är nykter och ingen behöver längre ta konsekvenser av mitt drickande. Jag kan vara mig själv och framför allt jag vågar vara mig själv. Bara tänk vad många vänner jag fått genom att bli nykter, både AA vänner och vänner utanför programmet. Bara för att jag idag försöker leva i ärlighet och jag kan vara öppen med mina känslor och vågar visa vem jag är så får jag de vänner jag förtjänar. Jag kan finnas till för dem på samma sätt som de finns till för mig. Jag försöker att inte svika idag och då blir jag inte heller lika lätt sviken tillbaka, även fast det händer och då gör det ont, men med programmets hjälp och stegen så går det över och jag kan fortsätta att leva och må bra.

 

Allt vaknar till liv