LISA CARLGREN
Nu har Kenneth & Anne blivit ett kärlekspar,
jag tror er framtid kommer att bli underbar,
ni möttes & era hjärtan fick ett fint gensvar,
nu ni nya härliga fina steg i förhållandet tar,
det allra bästa & ljuvaste framför er ni har,
...må för evigt er kärlek för all framtid leva kvar,
lev lyckliga & nykära för alltid & i eviga dar. ♥♥♥

Du är helt underbar, tack för att du finns

Livet förändras när man minst anar det och nu har det verkligen förändras..Jag har funnit honom, mannen i mitt liv och nu kommer ingenting mer att bli sig likt. Det här ska jag vårda och ta hand om och det kommer att bli så bra..Jag får en bäbis också på köpet en liten Aragon..*S*

Kärleken när den är som vackrast och bäst

Jaha en underbar helg är slut

Har haft en helt underbar helg även om den inte vart så som jag från början trodde att den kanske skulle bli. Blir så förundrad för jag lär mig hela tiden något om mig själv och om andra människor.  I helgen har jag lärt mig att jag ska lita på mina känslor och jag har lärt mig att känna när de är äkta. Att jag vågar och klarar av att göra vissa saker bara för att det kan vara bra för mig och när det visar sig att det inte riktigt vart vad jag trodde att det skulle bli så kunde jag trots allt vända på det och få allt att bli bra. Att lyssna på någon och läsa mellan raderna och se det positiva i att det inte vart som det vart, som jag trodde och hoppades att jag ville att det skulle bli.

Elden brinner för livet

 

Det är lite svårt att förklara för i just detta som var så kan jag inte bli för personlig. Men det handlar om mig och en annan människa och att vi kunde göra någonting bra trots att det inte vart som vi kanske hade trott. Att jag kunde vara ärlig mot mig själv och mina känslor och inte gå in i något som inte hade fungerat. Tänk om jag varit så klok tidigare vad mycket smärta jag hade kunna slippa..Men det är klart av den smärtan så lärde jag mig och det hjälpte mig nog nu i helgen. Jag växer som människa varje dag och jag lär mig vad som är viktigt för mig,, En kär vän sa till mig när jag berättade för henne om min helg…. Du utesluter inget, testar och vågar vara helt ärlig mot dig själv och de som finns runt om dig….Jag hoppas att det är så, jag vill tro att jag är ärlig i det jag gör och att jag ska fortsätta att våga testa och inte ge upp med det jag vill ha eller ge upp om hur jag vill ha det i mitt liv och vem jag vill dela den med.

En god glass hör också livet till

 

 

Jag har tilltron till människan och jag tror att människor har tilltro till mig och för mig är det en av de största gåvor som finns. Att vi vågar, att vi är villiga att prova och att vi accepterar om det inte alltid blir som vi från början tror att det ska bli..För min övertygelse är att allt kommer att bli bra och att vi kommer att få det vi vill ha om vi bara är ärliga och har tillit och inte går in för att såra eller göra andra illa. Jag gillar mitt liv och jag gillar den jag blivit men det finns mycket utveckling kvar och jag kommer inte att bli perfekt, precis som mitt liv aldrig kommer att bli. Men jag strävar inte efter det heller utan levar och är nöjd trots allt.

Jag var nog pyroman i mitt föra liv för jag facineras av eld :)

 

Jag ska fortsätta att växa, jag ska fortsätta att leva i ärlighet och jag ska fortsätta att lita på mig och andra och göra det bästa av mitt liv. För det är härligt att leva och det är skönt att få må gott och jag ska leva i den känslan ett tag nu för jag vet att det alltid kommer smärta men i den ska jag växa.

 

 

 

Fattar liksom inte, det finns ingen tid för mig att blogga :))
Dagarna bara rusar iväg och det är nästan så att jag inte hinner med. Tycker livet är underbart att leva och fattar inte riktigt varför?? Det är så mycket egentligen som inte är så bra, ändå så känner jag mig lycklig. Min kropp bara värker och jag har varit hos läkare men där får jag bara höra att jag ska träna?? Men jag är ganska övertygad om att värken i min kropp inte beror på brist på träning. Jag rör på mig ganska mycket (även om soffan tar stor plats i mitt liv). Jag har fått enorma besvär med en värkande axel och vaknar varje morgon av att den värker. Sen hänger den med mig hela dagen och värken finns kvar. Jag vet inte vad det beror på men veta att detta är inte normal träningsbrist :))
Här sitter jag och delar mina tankar :))



Vet ni jag var nyligen på ett AA konvent och där var jag talare på ett av möterna. Det var länge sen jag var så nervös och in i det sista ville jag bara smita därifrån. Att sitta på en scen och i en mikrofon tala om mig själv och om min kamp trodde jag aldrig att jag skulle klara av. Jag försökte förbereda en massa genom att på möte innan dela om det som varit jobbigt i mitt liv, på ett annat möte tog jag på mig uppdraget att vara mötesledare för jag tänkte att det var en bra förberedelse. Men när jag väl satt där på scenen med alla människor framför mig så trodde jag på allvar att jag skulle dö. Tårar av nervositet brände bakom ögonlocken och jag var alldeles tom i huvudet, var säker på att jag skulle få tunghäfta eller svimma.
Mina underbara torkade rosor



Helt ärligt jag har inget minne vad jag pratade om, ändå pratade jag i ca 15 minuter. Men jag kommer ihåg känslan efteråt att inte ha sagt det jag ville ha sagt?? Har ingen aning om hur de andra egentligen uppfattade mig även om jag fick kramar av för mig helt okända personer efteråt. Men när allt var över så kände jag en enorm inre frid och jag är nu så glad och tacksam att jag vågade. Jag satt ju tillsammans med 2 underbara kvinnor som har kommit att betyda en massa för mig och utan dem hade jag nog aldrig klarat av det. Dagen avslutades med SinneroGudstjänst i kyrkan och det var helt fantastiskt. Där fanns en kille som sjöng så underbart vackert, en tatuerad FD missbrukare och kåkfarare som fått ett helt nytt liv. Sitta där i kyrkan (jag bara älskar ju kyrkor, trots att jag inte har kyrkans Gudstro) men mina vänner och ta in den värme som spred sig. De går inte med ord att beskriva och jag kommer att bära med mig den känslan hela livet.
Gemenskap när den är som störst


Kanske är allt det här förklaringen till att jag mår så himla bra och är så lycklig trots allt. Jag känner att jag har vänner, vänner som älskar mig för den jag är, vänner som tycker om mig för att jag är den jag är. När jag sitter här och skriver så rinner tårarna ner för mina kinder (det blir lite svårt att se tangentbordet), men det är tårar av glädje och lycka över att jag kan känna alla dessa känslor i mig. Sen har jag känslor i mig som jag behåller för mig själv för jag vet inte riktigt vad det är för känslor så jag ska låta dem mogna och se om det är vad jag tror :))

Här sitter jag i all min enkelt helt (hur kommer man på att lägga ut en sån här bild??)