Nämen hejsan på er..Tänkte jag skulle ta mig tid att blogga lite. Måste ju få ut mitt liv på nätet, hur kan jag annars veta hur mitt liv är och blivit? *S*. Vad har hänt och hur ser det ut runt omkring mig idag. Livet är fortfarande lite upp och ner..Det jag kan styra fungerar väl som det ska, men det jag är maktlös inför kan jag inte ändra eftersom jag inte kan förändra någon annan än mig själv. Här finns mina tankar hos mina anhöriga som har det tufft och jobbigt på många sätt..Jag är maktlös, men jag älskar er..

Mitt kök ser inte längre ut så här..Nu har jag nytt blått bord och en annan matta :)

Det har hänt så mycket denna sommar så jag har svårt att få ner det på pränt. Egentligen ska jag ju blogga oftare för som jag gör nu och det blir för mycket att skriva om så är jag alldeles tom i huvudet.

Semester och vila har det väl inte direkt blivit och jag har inte gjort det jag planerade att göra under semestern. I början av sommaren så köpte jag mig en ny bikini och den ligger fortfarande i lådan med prislapparna kvar..Så nu vet jag inte ens om den passar mig..Jag köpte en storlek större än vad jag brukar och överdelen fick jag byta direkt då den inte gick runt mig ordentligt *S*
Sen jag köpte den har jag lagt på mig ytterligare några kilon så jag vet inte kanske får jag skänka bort denna bikini till syrran..

Det här är inte längre min kropp *S*

Visst jag är glad över viktuppgången men den fortsätter ju bara, hur får jag liksom stopp på den när jag är nöjd?? Det är inte mycket av mina kläder som fortfarande passar på min kropp..Har ju rensat här hemma bland mina kläder men sparat de mesta av mina byxor och nu törs jag inte prova dem utan får gå byxlös, bara ha på mig min vida kjol som i alla fall sitter bekvämt.  Mamma och Eva-Lena kommer att få en chock när jag kommer ner till Småland.. *ler*

Från det ena till det andra..Jag firade ju min 9 åriga nyktra dag och det vart en dag som jag sent ska glömma. För mig räcker det att vara nykter bara för idag, men att dessa dagar blir veckor, månader och år bevisar ju för mig att det fungerar. Skulle jag summera dessa år så har det verkligen varit berg och dalbana av stora mått. Jag har ju inte riktigt gjort det jag behöver göra för att må bra i nykterheten. Jag har varit nykter men glömt bort den som varit viktigaste i min nykterhet..JAG SJÄLV.
Jag har absolut inte tagit hand om mig på bästa sätt utan många gånger trott att det räcker att jag håller mig nykter och finns till för andra.

Nu flänger jag inte runt i min ensamhet längre..

På tisdag så firar jag 10 månader med världens underbara man. Helt ärligt utan honom vet jag inte var jag hade varit idag.  2011 har varit ett turbulent år och jag har fallit och jag föll djupt. Men han fanns där och tog emot mig och hade det inte varit för honom så hade jag alla gånger varit tvångsintagen på Psyk. Han såg igenom mig från första början och han fick mig att se vart jag var på väg och hur jag levde. Jag såg själv inte all kaos omkring mig, jag såg inte mitt eget mående utan körde på i 110. Nu 10 månader senare sitter jag ensam i min soffa och för första gången på länge så trivs jag i mitt eget hem, jag behöver inte fly längre. Vad Kenneth gått igenom tillsammans med mig skulle få vem som helst att fly banan, men han har funnits kvar och varit den som sett till mig. Men sin enorma kärlek har han fått mig på fötter. Det vi gått igenom har stärkt vår kärlek till varandra och jag tror att den kommer att vara för evigt, i alla fall tills jag dör *S*

Kärlek

På onsdag åker vi till Småland för att träffa Eva-Lena m familj och min goa mamma. Jag längtar så efter att få hålla om mamma som jag inte träffat på 1 år. Jag har aldrig i mitt liv varit ifrån mamma så länge. Nu ska Kenneth få träffa min goa mamma för första gången och det ser jag verkligen framemot, hmm undrar om han också gör det *ler*
Efter Småland bär det iväg till Halmstad där jag ska få träffa Kenneths dotter för första gången, lite pirrigt känns det..Bara hoppas att jag blir accepterad och enligt henne duger för hennes far *S*

Längtar efter er..

Blir också konvent när vi är i Halmstad och då kommer jag att träffa massor av vänner i gemenskapen. Längtar så att få träffa alla. Jag var ju där förra året för första gången och vet hur mysigt det är.

Nä jag slutar nu, men kommer snart att skriva en blogg som handlar mer om vad jag gjort i sommar och om vad jag upplevt och gått igenom med vänner i gemenskapen. Massor av kärlek till er alla..

Jag har nu fyllt 9 år i nykterheten (25 juli) och känner att jag äntligen landat i livet. Åren har varit bra men turbulenta. Men nu är det så mycket som fallit på plats och jag känner att jag lever genom programmet. Sista halvåret har varit tufft på många sätt då jag i början av året gick in i väggen. Men nu börjar jag komma tillbaka och har hittat tillbaka till mig själv. Ny sponsor och på nytt jobbat i Stora boken har gett mig förståndet och mycket av krafterna tillbaka.

Jag har inte bara förnyat mig själv, jag har också förnyat mitt hem och nu trivs jag här hemma igen och behöver inte fly. Jag har under en längre tid levt i en flykt och inte haft ork att ta hand om det som varit runt omkring mig eller mitt hem. Nu har jag genom en annan människa, genom den kärlek jag fått uppleva lärt mig hur viktig jag är, hur viktigt det är att jag mår bra. Jag finns ju fortfarande till för andra men det är mer på mina villkor *S*

Min tacksamhet till programmet AA, min sponsor och alla mina AA-vänner är stor och det är mycket tackvare programmet och alla i gemenskapen som jag nu ärligt kan säga att det är underbart att leva trots alla sorger jag bär på.

Nu på söndag den 7 aug ska jag fira mina nio nyktra år i Nyköping Gästabudsgruppen..Vill ni ha tårta och en kram så är ni hjärtligt välkomna *S*

Gud ge mig sinnesro att acceptera

Det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan

Och förstånd att inse skillnaden.

I kärlek/Anne