Det var ett tag sen jag skrev men Eva-Lena och Jenny är lika dåliga på att uppdatera så jag är i gott sällskap *S*. Har varit i Västerås förra helgen på AA-konvent och det var andra gången jag var där. Åkte med samma sällskap som för 3 år sen men i år var det jag som körde. Det är häftigt att gå på konvent och det finns an massa möten att välja på. Denna gång träffa jag 2 kvinnor som jag genom AA har känt i en massa år men aldrig träffat. Jag är ju med i AA på nätet och det är där vi lärt känna varandra.

Denna man är inte så farlig som han ser ut. Han är min AA fader och min vän. Av honom fick jag min 5 års nykterhetsmedalj och jag har redan bett honom ge mig min 10 års om ca 2 år *S*

Det är häftigt att träffa människor som jag känner genom deras delningar och att man följt dem i nykterheten i en massa år, sen få träffa dem på riktigt är en underbar upplevelse då vi redan känner varandra så väl. Men denna gång var jag slarvig med att ta kort med mobilen. Mobilen är ju avstängd nä vi sitter på möten så det blev inte så att man tog fram den. Så en av kvinnorna jag träffa fick jag ingen bild på och hon äger en röd lite Cheva och jag fick inte ens bild på den :(

Jag och Lillemor, denna kvinna är 2 år äldre än mig men ser 10 år yngre ut. Livet är inte rättvist *S*......gråter....

På konvent brukar man ha Count Down det vill säga man räknar ihop våra nyktra år. I år vart den 1055 år av nykterhet och det tycker jag är häftigt. Den som hade den längsta nykterheten var en man som hade 48 års nykterhet och den yngsta en ung tjej hade 10 dagar (tänk att vara så modig att ställa sig upp inför flera hundra personer och visa att man har 10 dagars nykterhet). Jag beundrar denna tjej och önskar henne år av sinnesro och nykterhet.

NilsEva var mig trogen och tog oss med fullfart till Västerår och inte kostade det så mycket heller eftersom vi var 4 som delade på kostnaden *S*

Till sensommaren ska jag försöka ta mig till ett Konvent som ligger i Gullbranna strax utan för Halmstad. Då blir det en hel helg fre-sön. Där har de sistan mötet nere vid stranden på söndagen och där står tusentals nyktra alkoholister och håller varandra i händerna och läser sinnesrobönen. Bara så häftigt och det vill jag uppleva i alla fall en gång i mitt lv.

En ring av tusentals underbara människor, i år vill jag försöka att vara med där.

Söndagen var bara min dag och då packade jag ryggsäcken men kaffe, mazarin, block och penna och promenerade ner till stranden och satte mig på en bänk vid vattnet och ritade. Åhh vad jag har saknat att rita. Det ger en enorm sinnesro att sitta ner med ett block och en penna och bara forma saker på papperet. Jag kan ju inte påstå att jag är duktigt på att rita men det är ju inte det som betyder något utan det är att jag får sitta i mina egna tankar alldeles ensam, meditera och låta tankarna fara iväg. Jag gillar mitt eget sällskap när jag är på det humöret. Tänk om jag bodde vid en stuga vid vattnet, då vore mitt liv fulländat *S*

Inte Picasso direkt men jag gör så gott jag kan som med allt annat *S*

Men måndagen kom och med det kom ett dåligt mående. Hela dagen hade jag huvudvärk och kroppen kändes alldeles slut. När jag kom hem efter jobbet så hade jag lite feber och dagen idag har jag mest legat hela dagen. Helt slut i kroppen och huvudvärk. Huvudvärken är borta nu men jag känner mig alldeles slut, så jag ringde jobbet och sa att jag blir hemma i morgon också. Sov till kl 13:30 utan avbrott, vara bara uppe en kort stund i morse för att meddela jobbet och väcka Linda.

Livets träd hann jag bara göra halvfärdig och den kan ju liknas vid mitt eget liv som är halv levt. 50 år kvar eller?

Middagen idag bestod av grillade kycklinglår som var kvar från gårdagens kyckling, till den serverades färdigköpt potatissallad, lätt och enkelt men gott *S*. Nu ska jag bara vara och sängen hägrar redan men törs inte lägga mig för tidigt då är risken stor att jag vaknar mitt i natta *S*

Tomten sitter kvar där han sitter, har inte hjärta att kasta ner honom i den mörka källaren :)

Känner mig alldeles överväldigad och är lite i en chock. Jag har blivit firad så som jag aldrig trodde var möjligt och hela mitt hem är fullt av blommor. Att fylla 50 år är stort, men att det skulle vara så här stort har jag svårt att fatta. Jag känner mig älskad och omtyckt och det är en underbar känsla.

En del av alla blommor jag fick

Jag tror helt ärligt att jag aldrig har känt mig så här uppskattad och firad som dessa dagar 2. Allt började redan i söndags då kära Lisa vill vara först och skickade sina gratulationer på Facebook, strax efter kom Erica *S*

Den stora dagen så rasade det in gratulationer både i stort och smått. Min morgon började med att jag gick upp för att väcka Linda och hon var ovanligt svårväckt *S*

Sen satte jag mig vid datorn och gladde mig åt alla gratulationer. Jag feja lite här hemma och fick samtal om att det skulle komma blomleverans. Sen var det bara att vänta. Linda betedde sig lite underligt på morgonen. Jag ville ha svar av henne vad hon skulle ha till middag då jag planerade att köpa en smörgåstårta och det äter inte hon. Men hon sa bara att det får vi bestämma sen när hon kommer hem, men jag sa att det går ju inte jag måste ju handla medan hon är i skolan. Men det hjälpte inte och jag var nästan lite småsur men hon stod på sig. Mamma ringde och grattade och sa att de inte skulle komma, det är lite besvärligt för dem att ta sig hit då de egentligen inte ska köra bil någon av dem. Men jag vart ju grattad när jag var där några dagar innan och fick en underbar vas samt en slant som räcker långt.

Här är vasen från mamma och pappa som jag fyllde med 50 rosor som jag grattade mig själv med *S*

Sen ringde Ann-Christin på min mobil (hon trodde jag skulle jobba) och gratulerade och jag bjöd över henne till eftermiddagen. Men nu började jag så smått bli lite nervös, hörde ingenting från Jenny eller Jonas och fattade ingenting. Skulle de inte komma?? Jonas sa ju till mig senast i helgen att han kommer och har en överraskning?

Presentkortet från Ann-Christin

Dagen gick och inga ungar. Men helt plötsligt ringer det i telefonen, jag svara och Jonas säger öppna dörren. Hihi jag rusar till ytterdörren och öppna. In kommer han och Jenny sjungande –ja må hon leva *S*. Dom hade inte glömt bort mig. JAG ÄLSKAR ER…..

Sen berättade de att vi skulle på restaurang Bronco,s Bar och njuta av en god middag. Vi skulle bara vänta på att Linda kom hem. Ja sa då att jag köpt smörgåstårta och att jag bjudit hem Ann-Christin. Då sa Jenny att hon ringt henne och att hon skulle följa med. Jippi middag med alla mina 3 barn och min allra bästa väninna och jag slapp betala *S* Blomsterbudet hann vi inte vänta på utan de fick komma idag istället. Väl hemma efter restaurangbesöket pinade vi i oss lite tårta.

50 är ju bara en siffra *S*

Idag vart jag fira på jobbet. De bjöd på tårta och jag fick ett presentkort på 800: - till en restaurang förutom blommorna jag fick igår. Vilken underbar arbetsplats jag hamnat på. När jag kom hem hade jag fått en bukett med blommor till från Peter och Erica, en underbar bukett med Rosa tulpaner och rosa rosor med gröna kvistar. Tack ni goa vänner. Sen hade jag även ett paket som jag slet upp och det innehör ett presentkort för pedikyr för mina fötter. En hel timme ska någon ta hand om mina 50 år gamla fötter. Tack snälla Lisa.

Kommer att få de vackraste fötterna i stan.

För en liten stund sen kom tårarna och jag bara kände att jag måste skriva av mig. När jag skrivit ungefär halva bloggen så ser jag att jag fått ett meddelande från Pia som hittade mig på FB efter alla dessa år. Hon hade skrivit ett lååångt underbart brev till mig och då kom tårarna igen. Tack Pia för att jag åter har dig i mitt liv.

Tack Peter och Erica för den underbara buketten.

Just nu ligger jag i sängen och bara mår så himla bra och tycker att bättre än så här kan inte livet bli. Jag vet att jag lördag den 24 kommer att bli firad lite igen för då ska jag på AA-konvent i Västerås men några AA vänner. Jag älskar er allihop. Nu ska jag försöka samla ihop mig tillräckligt för att svara Pia

Efterbild kommer sen *S*

Dagen idag har verkligen varit min. Vi åkte iväg vid 08 tiden i morse för att hämta hem Linda och besikta bilen på dit vägen i Fagersta kl 10:40, trodde jag. När vi kom dit vi 10 tiden visade det sig att jag hade till kl 11:40 INTE 10:40 *S*. Men jag lät mig inte nedslås utan klev in och sa som det var (ja inte att jag var en förvissad kvinna men att jag kom ända från Sthlm och ville besikta bilen hos grabbarna i Fagersta). Sa att jag tagit lite fel på tiden och undrade om de inte skulle kunna ta mig lite tidigare. Hmm sa han jag prata med vänta så ska jag gå och snacka med han som ska besikta din bil. han kom tillbaka efter en halv minut och sa javisst gå ut och sätt dig i bilen så kommer ditt regnummer upp strax. Hann inte mer än sätta mig i bilen så kom regnummer upp, var vänlig kör in i port A. Hipp hurra för grabbarna i Fagersta *S*

NilsEva  NilsEva har visat vad hon gör för och hon fick inte en enda anmärkning på besiktningen, men det fick däremot hennes bakdel eller rättare sagt hennes 2 vinterdäck där bak. Enligt besiktningskillen var dom direkt livsfarliga :(

Jaha och det vart en 2 på det och det innebär ombesiktning. Jag sa att jag var på väg hem till mina föräldrar för att sätta på sommardäcken och undrade om jag kunde komma och göra ombesiktningen senare idag?  Javisst sa att men du måste vara här senast kl 15:30 och det fungerade ju inte för mig för det skulle innebära att jag inte fick träffa Jenny och det skulle ju inte gå för sig.

detta datum inträder körförbud om jag inte visat upp NilsEva med nya däck.

Men men vi åkte från besiktningen hem till mamma för att hämta upp mina sommardäck och hitta någon verkstad som ville byta däcken. Naturligtvis var det lunchstängt men vi satt kvar i bilen och väntade ca 20 minuter på att de skulle komma tillbaka. När de kom så sa de javisst kan vi hjälpa dig men inte just nu för det kommer en kl 1 men kom tillbaka kl 13:30 så ska vi hjälpa dig.

Här ska ni köpa däck *S*

Vi kom tillbaka och jag förklarade att besiktningen sa att mina bakdäck var livsfarliga. Hmm sa han och tänkte säkert att jag överdrev nog lite för att snabbt få hjälp med att sätta på sommardäcken *S*  Men sen när han fått av bakdäcken sa han – herrejösses har du kört med dom här??? Sen skakade han på huvudet och sa att det var tur att jag hade besiktning och inte körde mer med dem ;(

Så fram med sommardäcken och då vart de nya huvudskakningarna för 2 av däcken gick inte att använda. De hade spruckit runtom i gummit JIPPI vad göra nu?? Jaha du kan ju chansa på att de går igenom ombesiktning. Hahahaha sa jag tror nog att de kommer att titta verkligen noga när jag kommer med tanke på hurdana vinterdäck jag kört omkring med. Hmm sa jag då jag är ju på en däckverkstad, har ni något att erbjuda en kvinna i sina bästa år. Han skratta åt mig och sa att visst hade han det :)

In på verkstaden och där tog han fram den, pärmen med priser förstås, vad trodde du?? 575: - skulle han ha för ett nytt däck och jag behövde 2. Enkel snabb matematik och jag såg hela semestern spolierad. Javisst sa jag ta fram 2 nya däck du. Sen vände jag mig till min kära vän Ann-Christin och frågade – har du pengar för jag har INTE. Snäll som hon är tar hon fram sin plånbok och gav mig vad hon hade *S*

Så ut till bilen igen och titta på när de satte nya fina sommardäck där bak och 2 gamla men okey där fram. In på verkstaden igen och skriva lite kvitto, fram med plånboken och börja räkna. 575: - + 575: - + 120: - = 1270: -  hmm tittar länge på pengarna och räknar, får det till 1200:- vänder mig återigen mot A-C och frågar har du något mer, det fattas 70:-  hon gräver djupt i plånboken och får fram 40:- till. Grabben säger okey ge mig det så är det jämt *S*

Jag lovade att komma med bullar nästa gång vi tittar förbi *S*. Det lät bra tycker han och det förstår jag att han tyckte. Till honom kommer 2 förvirrade fruntimmer med en bil med värsting vinterdäck och han får 2 däck sålda bara så där *ler*. Men jag är nöjd och glad trots allt, jag har världens bästa vän (jäkla tur jag tog med henne). Nu ska jag bara skramla ihop så jag kan betala tillbaka *S*

Hädan efter blir det solglasögon på *S*

Känner mig ensam så jag ska självömka lite. Det är långfredag idag den längsta och tråkigaste dagen på hela året. Jag sitter här hemma alldeles ensam (Linda är hos en kompis) och känner mig just nu ganska nere. Alla verkar ha någon att fira denna dag med och jag sitter här alldeles ensam. Visst det är till en del självvalt eftersom jag tog min kollegas arbetspass och ska jobba i morgon. Iofs så åker jag till Dalarna efter jobbet i morgon men det får mig inte att känna mig mindre ensam.

Bodde jag i det här huset så vore jag inte ensam *S*

Egentligen mår jag ju bra och har haft en skön dag, påskpyntat färdigt här hemma och det lyser gult lite här och där. Varit ute i solen en sväng har jag också hunnit med. Men det är just nu som jag skulle vilja ha någon här hos mig, någon att dela allt detta fina med. Hur ska det bli den dagen Linda flyttar kommer jag då att sitta som en gammal nucka här hemma och självömka? Känns inte som någon mysig framtidsutsikt :(

Här har jag ju en vän :)

Känner att jag skulle vilja att mitt liv var lite annorlunda men vet inte hur. Klart hade jag en karl här hemma så hade det kanske varit lättare men det vill jag inte ha på lång tid ännu. Där är jag nog ganska så bränd även om jag inte vill låtsas om det. Visst har jag min vän laptop som håller mig sällskap och som just nu när jag skriver får min tid att gå. Men det ersätter ju inte riktigt sällskap av en levande människa. Funderade för en stund sen om jag skulle sätta på tv, men ändrade mig, så långt har det ännu inte gått i alla fall *S*

Här i finns det godis...

Påsken är lite som julens en tid när man ska umgås med nära och kära, men när alla mina nära och kära är så långt bort så blir det svårt. Jag vet ju om att jag inte är ensam om att sitta ensam men inte tar det bort ensamhetskänslan. Visst skulle jag kunna ta bilen och åka en sväng till någon men det finns ingen på nära håll och jag vill ju inte att det ska bli sent då jag vet att min dag i morgon blir lång. Jaja nog om detta ryck upp dig kärring dina dagar kommer *S*

Den här fick jag från jobbet tillsamman med 2 biobiljetter

Ja från det ena till det andra så har jag precis fått beskedet att en nätvän som jag känt i många år och som tidigare var ett stort stöd för mig på ett forum har fått bröstcancer och det av en art som spridits sig till lungan. Fick höra att hon gjort sin första cellgiftsbehandling idag och mår väl efter omständigheten väl och är vid gott mod. Då när man får sådana här besked så känns mitt gnäll/min självömkan helt felplacerad. Men det hjälper ju inte henne att jag inte pratar om det som för tillfället känns jobbigt för mig.

Farmors blomma blommar när hon vill visa sig för mig.

Det har startats en insamling till förmån för denna kvinna och det är meningen att hon ska få någonting som underlätta hennes tillvaro under behandlingstiden. Men mer är det ju att alla vill visa att vi finns med henne. Att vi tänker på henne och finns med henne denna svåra stund. Jag har ju själv inte haft kontakt med henne på ett par år nu, men när vi hade som mest kontakt så var hon ett fint stöd för mig. Cancer får mig att rysa, den får mig nästan att må fysiskt illa. Finns ingen mer skrämmande sjukdom och en sjukdom som snabbt kan ta ett liv. Men den går också att bota och få bort helt, sen vet man ju inte om man får återfall i den sjukdomen men många slipper det.

Min mamma har ju haft cancer och efter behandling så är hon helt frisk. Barnens farmor fick cancer och det gick fort och var över på några veckor. Nu önskar jag min vän att det ska gå lika bra som med mamma och jag kommer att ha med hennes när jag ber om styrka för mig själv och delar den med henne. Hon är en stark kvinna och jag känner mig övertygad om att hon kommer att besegra sjukdomen. Nu känner jag mig inte lika ensam längre nu dela jag min tid och mina tankar med denna vän.