Jaha det var de 3 veckorna..Snacka om att det gått fort..I morgon börjar jobbet igen och nu går jag in på heltid. Ska livet bli som innan, har det hänt några förändringar under året, kommer jag att fixa det här och har jag lärt mig att ta det lugnare?? Jag vill tro det, jag vill tro att det ska bli annorlunda. Men jag kommer fortfarande att behöva hjälp och det främst av Linda. Vi måste lära oss att dela på sysslorna och ta gemensamt ansvar för hemmet och det som hör till.
Sitter vid nya datorn och har bara nya bilder..ca 1700 bilder att gå igenom i gamla datorn (det lär ta en stund innan jag har bilderna i den nya)


3 veckor har jag fått tillsammans med Kenneth där vi varit tillsammans dynget runt. Vi klarar nog vardagen med tanke på allt vi gått igenom nu under semestern. Kärleken blir bara starkare och jag är så otroligt lyckligt lottat att finna en sån som Kenneth så här sent i livet. Är jag verkligen värd detta?? Att bli så omhändertagen och ompyssld trodde jag inte att en människa kunde bli. Jag känner mig verkligen priviligerad. Tack för att du finns för mig Kenneth, tack för att du förgyller mitt liv.


Mitt hem är så långt det går färdig och jag har rensat bort det mesta och den är nu lättstädad och jag vet var jag har det mesta av mina prylar *S*. Det vart inga resor och inget bad denna semester men det känns trots det som ett av de bästa semestrar jag haft. Jag ska nu jobba 2 veckor och sen ha 1 veckas semester, sen jobbar jag 2 veckor och har igen 1 veckas semester :))
Sista semester veckan ska vi ta en tripp till småland och därifrån till Halmstad. I småland min släkt och i Halmstad konvent samt att jag äntligen ska få träffa Kenneths dotter.
Mitt nya kök, stor förändring. Inte bara ytligt utan även i alla skåp.


Vet ni idag var första gången som jag längtade hem till min lägenhet. Tycker att jag har så fint och ompysslat. När tappade jag bort mitt hem. Hur länge har jag egentligen varit på gång in i väggen. För mitt hem har absolut inte varit prio 1 de senaste åren. Jag som alltid pysslade här hemma tidigare. Jag som ville ha så fint och rent omkring mig. Hur har jag kunnat tappa allt så?? Känns som om jag börjar en ny era i mitt liv och härifrån ska jag vara nr 1. Jag ska se till att jag mår bra och orkar med för då kan jag ju också orka vara till för andra. Men aldrig mer på bekostnad av mig själv.
Lite suddig bild men detta är min nya hall.


Just nu har jag vissa tuffa grejer att ta tag i. Jag har gjort mina misstag, jag har tänkt fel och jag har inte haft hela hjärnan med mig. Så nu har jag fått konsekvenser av det men jag hoppas att jag lyckas ordna det till det allra bästa. Jag får ödmjuk be om hjälp och hoppas på att människor litar på mig, att jag har deras tillit. För jag kan inte lösa detta utan hjälp, det är för mig just nu omöjligt. Men en dag ska allt ha ordnat sig och jag slipper denna oro och dessa bakslag. Det ska bli ordning även på denna kärrings hjärnhalvor........
Vackrare än så här blir jag inte :))

Jaha det var ett tag sen när jag bloggade senast och nu har jag massor att skriva om men vet ej var jag ska börja. Kanske börja med att beskriva hur jag mår..Har ni tid att läsa??? Det är inte så bra med mig kroppsligt och jag ska nu åter till Vårdcentralen i morgon. Denna gång tar jag Kenneth med mig för själv känner jag mig bara som en hypokondriker och vill då bara försköna mitt mående. Så himla svårt att sitta framför doktorn och berätta om mina krämpor och vet ni vad?,, jag kommer att få en helt ny läkare (igen) tror att det är den sjunde i rad :((

Aragon och jag diskuterar framtiden :))

Det här med blåmärken har inte blivit bättre, snarare tvärtom. Kroppen värker fortfarande och jag är övertygad om att det inte handlar om en otränad kropp. Jag bara känner att jag kan INTE ha det så här längre. Jag är 51 år ung, ska jag resten av livet må så här så vet jag inte om jag vill vara med. Var på akuten i Nyköping och de tyckte jag skulle kräva en ordentlig undersökning på min vårdcentral och kan de inte hjälpa mig ska de skriva en remiss till Huddinge medicin. Hon tyckte absolut inte om utseendet på mina blåmärken. Nu tänker jag inte ge mig eller försköna, därför ska nu Kenneth vara med inne hos läkaren så jag inte kommer undan.

En vanlig bild av mig idag :))

 

2 veckor av semestern har förflutit och nu bara 1 vecka kvar?? Måste säga att det alltid är lite speciellt med mina semestrar.. Lugn och ro, bad och sol hör inte mina semestrar till. Första veckan vart inte alls så som jag trott och planerat att det skulle bli. Men så bli det när andra människor är inblandade. Trodde inte att jag var en så dålig människokännare och så lätt att bli manipulerad. Men nu är jag en erfarenhet rikare igen, men den erfarenheten hade jag så gärna varit utan. Känner mig ledsen och även kränkt över det som hänt. Vill inte gå in på några detaljer men det är en av anledningarna till att jag varit så lite på FB.

Underbar vårbild på oss.

Ser ni de vackra blåmärkerna :((

 

Sen har det ju naturligtvis också funnits ljusglimtar och det var ett besök hos dottern Jenny i Karlstad. Jag åkte dit på fredagen och stannade bara till lördag. Har totalt glömt att jag blir så dålig i min astma när jag träffar Jennys alla djur. Vart dålig ganska omedelbart och slarviga jag hade inte medicin med mig. Så det var bara att ringa Vårdcentralen och be dem om ett recept. Tidigare när jag hälsat på Jenny när hon bodde i Grängesberg så sov jag ju alltid hos mamma och pappa. Nu var jag hela tiden hos Jenny och det vart ju då lite jobbigare. När jag kom hem till Nyköping så sov jag från ca 18 lördag kväll till kl 08 söndag morgon. Överdos av bricanyl har den effekten på mig.

Räddaren i nöden :))

 

Hade just ett litet avbrott i bloggandet då jag åter igen bröt ihop. Nu hoppas jag att jag får den hjälp jag behöver..Hemma av Linda, på Vårdcentralen, på jobbet. Av Kenneth får jag det jag behöver och lite till. Helt ärligt har ibland svårt att förstå att han står ut. Vi har haft det tufft båda 2 på många sätt med någon som tydligen vill oss illa. Men vi har varandra och ska göra allt för att klara av även detta. Livet blir inte alltid som man tror men jag är ganska övertygad om att det kan bli bättre om jag gör det jag ska. Inte ensam men med hjälp av dem jag älskar.

Kärlek

 

Nu går mina ögon ihop så nu ska jag se till att få lite sömn. I morgon bär det av hem till Vårby och vi ska få det sista färdig och även ta en fika med en god vän..Det ser jag framemot Peter *S*