Nu känns det som om det räcker snart. Har varit på möte på jobbet idag och önskar så att det inte hade hänt. För mig slutade det i katastrof. Jag började med att berätta hur det var med mig och hur jag mådde. Sen talade jag om att om jag inte blivit frisk t.o.m den 25 mars så måste jag stå till arbetsmarknadens förfogan, vilket innebär att jag nog inte kommer tillbaka. De frågade vad i mitt arbete som gör att jag inte klarar av det och jag talade om att det är stressen, arbetssituationen och att det inte under hela dagen finns möjlighet till återhämtning. Jag sa att jag har nog gjort mitt och kört på för hårt under så många år att jag nu får betala priset.

Låter bra :))

Då fick jag frågan om hur min ekonomi ser ut och jag sa som det var att det är nästintill katastrof, men att jag har så jag klarar mig. Då talade hon om att de inte tänker betala ut min novemberlön för det verkar som om jag inte kommer tillbaka och de måste ta lönen pga att jag fick min första semester betald fast jag inte hade intjänade semesterpengar. Jag visste ju att jag var skyldig dem det men hade räknat att det tas sen på slutlön, alltså nu intjänade semesterpengar.. Trevlig julklapp jag fick eller hur. 6000:- mindre i december månad, jag jublar INTE. Sen frågade hon mig och det inte var bättre att jag sa upp mig. Men se det gick jag inte med på av förståeliga själ. Mötet slutade med att jag fick en julklapp, toblerone samt en biocheck på 200:-. Det var jag säkert värd *S*

Julen är räddad, vi har godis :))

Nu gäller det att få ihop pengar så jag klara mig till slutet av januari. Sälja bort vad? Bilen bli väl den första som åker, guldet har jag redan sålt och i hemmet finns inte mycket av värde då det mesta är secondhand. Vad ska jag ägna mig åt för att tillfriskna? Jag försöker så gott det går att ta det lugnt och verkligen bara bry mig om mig och mitt mående, men tyvärr går den lilla energi jag har åt till helt andra saker. Känner mig så helt ensam i allt detta och just nu är självömkan stor, men jag vet att det snart går över och jag kan framkalla lite jävlaamma. Jag har gjort så mycket fel under det år som gått, men det är bara för att jag tror gott om folk och jag har trott att det jag gett av mig själv kommer att ges tillbaka när jag behöver det. Men så fungerar tyvärr inte verkligheten har jag nu insett och det vart en dyrbar erfarenhet. Man är någon när man kan prestera till över 100% och då värd att satsas på, men faller man då får man falla hela vägen för då är alla skyddsnät borta och man har lärt sig vad människor går för och att de flesta bara tänker på sig själv. Men nu ska jag börja tänka bara på mig själv, världen får klara sig utan mig.

God Jul på er alla...Kramar om