Ja livet fortsätter, det tar inte någon paus. Just nu kretsar mina tankar på vad jag ska jobba med i framtiden? Tycker det har varit så ett tag och nu hoppas jag att jag kan komma på något varaktig att jobba med. Något som inte tar slut fören jag själv vill att det ska ta slut. Enkelt eller hur *ler* Graffitimålare kanske Ska ha ett samtal med min handläggare på arbetsförmedlingen nästa vecka och diskutera min fortsatta framtid. Jag vet ungefär vad jag vill jobba med men saknar utbildning och säg inte att jag ska utbilda mig för det vill jag inte göra i en ålder av 55 år. Men jag vill jobba med människor, jag vill att min erfarenhet ska hjälpa mig att finna jobb. Jag vet att jag inte vill jobba med något som ger någon annan en tjock plånbok. Det har jag jobbat klar med, nu vill jag att arbete ska ge mig större tillfredsställelse. Så har det ju varit de senaste åren, jag har jobbat med något som gett livet en mening och så vill jag att det ska vara dessa 10 år som jag har kvar till pension. Inte riktigt dags att börja mata fåglarna *ler* Har lite uppslag och ska presentera det för AF och jag har tilltänkta arbetsgivare som jag vill presentera mig för. Enkel match att presentera vem jag är och vad jag vill, jag vet att jag kan vara en tillgång och är inte beredd att kasta in handduken....Även om det ser så ut på bilden nedan *ler* Alltså livet består av så mycket och jag har en halvtids sjukersättning på gång så jag behöver bara ett halvtidsjobb Det ska väl inte vara alldeles omöjligt för en kvinna som mig. Hör ni jag peppar mig själv för det behövs för det är inte alltid så lätt för en kvinna på 55 år utan utbildning att få jobba med det jag brinner för. Alltså få ett jobb där de vill ha mig för mina kvalifikationer, där jag känner mig behövd och uppskattad. Har haft det bra med det jobb jag haft nu i ca 2 år, det har gett mig så mycket och framför allt har de gett mig modet att våga tro, att hitta min egen tro till Gud. Har fått mig att känna mig bekväm i min tro för det har jag verkligen inte varit innan. Jag påbörjade ju Kyrkans grundkurs och det var en milstolpe för mig att hitta "vad är min tro". Redan tidigt i kursen hade jag mitt uppvaknande eller ska jag säga att jag på en lektion i skolan får upp ögonen på vad det är som gjort att jag tvekat att från hjärtat säga att jag tror på Gud. Har så länge levt med en andlighet men inte velat koppla ihop det med någon religion för den Gud har jag inte velat veta av. Vi fick i uppgift på skolan att ta en timmes promenad för att reflektera över vår tro om den funnits sen barnsben eller om den kommit till mig i ett annat skede. Vi skulle fundera på om och när vi tappat vår tro och det var där precis där som jag bröt ihop inför hela klassen när jag insåg att jag ej velat tro på en Gud för jag förbannade honom i kyrkan på min systers begravning. Vilken Gud låter en 18-åring blir mördad, en 18-åring som har en liten son på 4 månader. Ca 2 år innan min syster vart mördad så konfirmerade jag mig och jag gillade verkligen det, jag kände att jag gjorde det för min skulle och jag var en av de få som gick på varje lektion och verkligen gillade det jag fick till mig. Men förstod när min syster mördades att det finns ingen Gud och när vi satt där på begravningen så förbannade jag honom och tappade det lilla som jag kanske trodde på. Så jag är oerhört tacksam idag att jag funnit min tro och omvandlat den förbannade Guden till något kärleksfullt. Men oj vad vägen har varit lång....... Ödet har spelat mig i händerna många gånger det senaste året. I morgon är det exakt fem år sen jag kom till Nyköping och en dejt med Kenneth. Jag vart kvar och idag är vi gifta det är väl ingen som har missat tror jag *ler* Alltså jag skulle sätta mig här och blogga lite om min arbetssituation och nu vet jag inte hur jag ska avsluta bloggen..... Så jag gör det nu......Med en bild på de lyckliga tu

Tänk att livet kunde bli så här underbart. Okey det har ju varit underbart sen jag träffade Kenneth men vad jag har varit med om den 15 augusti den 14 sept och den 3 oktober överträffar allt utom mina barns födelse *S* Det vart lite fel ordning bara. Bröllop innan möhippa *ler* Att planera har varit en stor del av glädjen även om jag personligen inte planerat så mycket på den borgerliga vigseln. Där bestämde jag datum och tog kontakt med vigselförrättaren. Sen var resten utanför min kontroll. Resan började med att vi åkte ner till Kenneths dotter Sanda i Halmstad. Vi fick några underbara dagar innan det för mig bar i väg till Lessebo. Jag åkte buss dit på onsdagen för att få några dagar ensam med mamma och Eva-Lena. Det var en hel del smussel på gång. På fredagen kom Jenny och Linda och även Kenneth och Sandra. Då fick vi inte vara hemma hos syrran utan vart hänvisade till vårt boende. Hela lördagen fick vi hållas oss undan och då tillbringade vi tiden hon mamma. Kl 15:00 skulle vigseln vara och vi fick inte komma till syrran (vigseln skulle ju vara i hennes trädgård) förrän tidigast 14:30. Hem till mamma kom Jennifer för att göra mig fin och då gick ju tiden i alla fall. Det var här sagan började på riktigt. Vi åkte hem till syrran och blir mer eller mindre chockade över vad vi fick se.... Partytält och långbord var på plats och de hade verkligen gjort det så himla fint, här sitter vi på kvällen.. Själva vigseln gick jättefort men jag hann fälla någon tår iallafall även fast det bara var idel glädje och lycka En puss så var det klart *S* Men det var ju nu allt började. Vilken fest och så mycket kärlek. Fredrik (syrran son) kock till yrket hade "flugit" hit med Gotlandsfärjan för att vara med på våran dag och det var han som stod för all matlagning. Han serverade och talade om vad menyn innehöll och till och med presenterade de olika vinerna med varifrån de kom och på vilken druva de var gjorda på (Kenneth och jag naturligtvis alkoholfritt), vi kände oss som värsta kungligheter där vi satt omgiven av alla våra kära. Här är den snygga kocken *S* Alltså denna dag/kväll var så fylld av kärlek så det går inte med ord att beskriva. Underbara tal både av oss och döttrar t.o.m Christer var så tagen av kvällen allvar och kärlek att även han höll ett tal. Så mycket skratt, så mycket glädjetårar. 3-rätters middag som passade på en nobelfest och till det en bröllopstårta bakad med all den kärlek som min kära syster kan uppbringa. Men vi höll på att få hjärtat i halsgropen och jag var nära att ta till lipen av förskräckelse. Fredrik går iväg och hämtar tårtan och kommer bärande på den som en riktig servitör, men när han går där på garageuppfarten så snubblar han till och tappar hela tårta på backen. Jag skriker rätt ut och precis då kommer syrran ut från garaget med den riktiga tårtan (den andra var gjord av raklödder och lite annat men det såg man ju inte där i mörkret). Det var många glada skratt över en förstörd tårta *S* Kvällen vart lång precis som det ska vara en sån här dag. Men även en lycklig brud blir trött så vi bröt upp innan jag föll ihop. Resten satt kvar och festade natten igenom men brudparet begav sig till sitt boende och även fast det kanske är brukligt så vart det inget firande av "bröllopsnatten" då brudgummens dotter sov med oss i vår lilla hyrda enrummare 4 vackra flickor Tack till alla de mina som gjorde denna dag till ett av det vackrast minnen som Kenneth och jag bär med oss. Jag är lyckligt lottad att ha så mycket äkta kärlek omkring mig. Den enda smolken i bägaren var att inte Jonas var med här (men han var med på Välsignelsen i Nyköping). Sen var även pappa saknad men jag vet att han fanns med oss där uppifrån och log för äntligen hade hans dotter blivit en ärbar kvinna *S* Bästa mamma och Svärmor. Vackrare kvinna finns inte på denna jord och jag är så lycklig att just hon är min älskade mor. Sötaste lilla bruddnäbb lilla Clara Alla samlade. Jag älskar er alla Min älskade syster tack för att du finns i mitt liv. Älskar dig Var ju bara tvungen att få med en bild på kvällens linslus Chrille *S* Det var så här allt började *S* Nu finns det ingen ork att skriva om välsignelsen och möhippan, det får komma i en annan blogg *S*