Jag ska nu uppdatera dig lite om helgen som var. Vet inte riktigt var jag ska börja så jag börjar med torsdagen när Olle kom och hämtade mig på eftermiddagen. Jag jobbade ju bara mån och tisdag och resten av veckan hade jag ledigt. Så ons och tors innebar städning här hemma, men ni ska nu för allt i världen inte tro att jag fick en massa gjort *ler* Jag var ju tvungen att vila lite också för att orka med helgen som kom. På torsdagen åkte jag som sagt hem till Olle i Flen och på fredag förmiddag gick bussen mot Mölnlycke.

Det vart en lång men trevlig bussresa, vi stannade till vid Ödeshög och käkade lite grann. Vendelsberg var en underbar plats, ett stort träslott mitt i Mölnlycke. Lite fel årstid var det för att ta del av en sån underbar miljö (det regnade mest hela tiden). Men när vi kom fram på sena fredagseftermiddagen så tog vi vårt rum i besiktning och hann vila en liten stund innan det var dags för middag på slottet.

Under lördagen så skulle bussen ta oss in till Göteborg och dom flesta skulle gå till Universum….En storslagen anläggning på hela 10 000 kvadratmeter där man kan uppleva hur människa, djur och natur hänger ihop med teknik. Men varken Olle eller jag var speciellt intresserade för vi vill göra Göteborg :))
Eftersom Olle bott ett tag i Göteborg och är en person som inte direkt går vilse så tyckte jag att det var en bra idé att strosa omkring i Göteborg.

För vet ni nu skulle jag äntligen få chansen att gå på Göteborgs berömda Aveny. Jag var i Göteborg en gång, det måste ha varit alldeles i början på åttiotalet ( nu kommer jag lite från ämnet men det får ni tåla). Jag och mina barn pappa var där tillsammans med mina föräldrar och min kära syster och lillebror/som då var en liten plutt på ca 5 år och nu är han fortfarande en liten plutt fast något äldre (33år)/. Det var i samband med någon brottningstävling. På kvällen efter tävlingen var det bankett (som det så fint hette) och vi gick alla dit utom lillebror och så Eva-Lena som vackert fick stanna på hotellet och vara barnvakt. Men E-L var bara 19 år så hon fick gott stanna på hotellet där det inte fanns någon alkohol.

Men vi lovade E-L att vi skulle iväg på någon pub eller så när vi varit på banketten så hon inte skulle vara allt för ledsen. Nu äntligen kommer jag till själva storyn. Eftersom vi var inbitna Stockholmare så kände vi inte alls till Göteborg och visste inte vart vi skulle gå för att hitta en pub (kunde det finnas sådana i Göteborg). Så vi bestämde oss för att ta en taxi och be chauffören skjutsa oss till ett ställe där vi kunde ta några öl. Hmm ja skjuts fick vi men till en liten avlägsen pizzeria (okey dom serverade öl), säkert var det taxichaufförens svåger som ägde ställe och äntligen fick några gäster. Så i flera år efteråt, fortfarande idag så skrattar folk åt oss dumma Stockholmare som inte hittade Avenyn i Göteborg.

Men nu fick jag äntligen chansen att promenera på den kända Avenyn i Göteborg *asg* Göteborg var en härlig upplevelse för mig som egentligen aldrig upplevt den riktiga Göteborg. Vi började vid Universum och där lämnade vi gänget. Vi tog spårvagnen (för det måste man ju åka i när man är där) och åkte till Nordstaden som Göteborgarna säger är Skandinaviens största köpcenter (men nu är Skärholmen större). Vi gick runt lite där inne och sen bar det iväg på en lång promenad genom Göteborgs gator. Fråga mig inte vart vi gick eller hur vi gick, men gick gjorde vi. Jag älskar kyrkor och vi besökte 2 stycken och i båda kyrkorna var det musiker som övade. I den första så var det en stor kyrkokör och tillsammans med  en engelsk dirigent (säkert en riktigt känd) övande på en massa underbara sånger. Deras röster var som musikinstrument, helt underbart. I den andra kyrkan så var det en gosspelsmusiker som övade, det var också bra men inte lika vacker som i den första kyrkan.

Sen fortsatte vi vår promenad ner mot Feskekörka (haha vi besökte ju 3 kyrkor, skoja bara), ett måste när man är i Göteborg har jag hört. Sen en härlig promenad i Haga (Göteborgs motsvarighet till Sthlm:s Gamla Stan) där passade vi på att få i oss lite lunch (Feskekörkans priser och hummer passade inte mig). Nu var vi lite trötta så vi begav oss tillbaka till Universum för att möta upp dom andra och ta oss tillbaka till Vendelsberg. Men det var en hel timme kvar innan bussen skulle avgå så vi bestämde att vi skulle ta en vanlig buss och åka tillbaka till Mölnlycke.

Sen vart det in på rummet och vila benen och faktiskt så tror jag att vi båda 2 somnade en liten stund (det tar på krafterna att göra Göteborg). Nu var det ju dags för 3 rätters supé och efter det så var det Revy (också någonting som Göteborgare är kända för). Maten var helt superb och serveringen där efter, vi njöt i fulla drag. Revyn spelades upp av lärare och teaterelever på Vendelsberg. Dom var verkligen duktiga och flera av dom kommer att hamna på scener runt om i landet och kanske världen. Nu var kvällen slut och vi tackade för oss och gick tillbaka till rummet och jag tänker inte berätta mer om denna kväll för resten av minnena från denna kväll behåller jag för mig själv *ler*

Söndagen innebar resa hem igen och tyvärr gick denna helg alldeles för snabbt. Vi åkte vid 10-tiden sen stannade vi i Borås och hälsade på ett gäng IOGT:are i nykterhetens hus. Mat stannade vi och åt vid Ödeshög igen fast på andra sidan motorvägen. Sen resten av resan berättade vissa om resor som dom gjort tillsammans med ungdomar för att ge ungdomar någonting meningsfullt och en chans att upptäcka annat än deras egen bakgård. Det berättades om insamlingar och resor dom gjort till dom baltiska ländernas barnhem och skolor. Om det enorma glädje och tacksamhet dom möte på sina resor, men även skojiga episoder som inträffade.

Tårar fick jag i ögonen när dom berättade om möten med barn och ungdomar som levt nästan hela sitt liv i misär och missbruk.  Dom ägnar nästan all sin fritid för att hjälpa andra och dom gör det med glädje och engagemang

Jag har upplevt en helg i glädje och kärlek och jag har fått uppleva allt detta nykter och för mig är det stort och överväldigande att det går att umgås med en massa människor utan att det finns en enda droppe alkohol. Det går att vara ett gäng på 40 personer och äta en 3 rätters supé utan alkohol och samtidigt ha det förbaskat roligt.

Ojoj undrar om någon orkade läsa ända hit *ler*

Ta hand om varandra och ge mig en kram

Åhh jag njuter och mår så bra just nu. Vilken härlig början på den lediga dagen. Gick upp kl 07 för att väcka Linda och satte mig vid datorn en stund med min kaffekopp. Blev sittande en hel timme och kl 08 gick Linda, då kom Olle en liten snabbis på väg till jobbet. Han lämnade sin kostym som han behöver ikväll. Så jag har chansen att pussa lite på honom på eftermiddagen också när han kommer hit och byter om för att sen sticka iväg på skojigheter. Men sent ikväll är han här igen och sen kommer vi att vara tillsammans ända tills på söndag, ja förutom i morgon på dagen när han jobbar några timmar.

Så när Olle försvann efter några pussar så satte jag mig vid datorn igen, tänkte att jag bara skulle sitta här en liten stund innan jag börjar ta hand om allt som behövs göras här hemma. Men plötsligt kände jag mig så trött så jag beslöt mig för att lägga mig och vila en liten stund. Haha jag somnade och sov till 12:30. Så nu sitter jag här igen efter att ätit lite lunch och även hunnit med en dusch. Hmm allt det som jag skulle göra då, när bli det gjort? Händer ju inte så mycket när jag sätter mig här och bloggar. Men jag behöver detta slappa så jag vägrar dåligt samvete

Jag hinner ju lite i morgon också. Har i och för sig ringt ett samtal, men får inget svar? Varför sätter man ut en annons och sen inte svarar i telefonen? Ska verkligen bli härligt att komma iväg på fredagsmorgonen med en busslass med en massa okända människor, jag känner ju bara Olle. Men det blir nog bra det här, jag har ju nu chansen att lära känna nya människor och det kan väl inte vara fel, inte ens för en asocial person som mig. Wendelsbergs Folkhögskola där ska vi bo och Revyn sätt upp av elever och lärare. Wendelsberg är inte bara en blomstrande folkhögskola. Dom bedriver också hotell-, vandrarhems- och restaurangverksamhet. Här kan du läsa mer om du är nyfiken på vart jag ska http://www.wendelsberg.se/mat_boende/index.html

Nä nu måsta jag i alla fall klä på mig och försöka att få ner julsakerna i källaren, dom kan inte stå i hallen hur länge som helst. Hmm kanske ska jag också dammsuga lite. Fast just nu skiner solen så det är mer upplagt för att ta en liten promenad. Visst kan jag göra det istället för att tråkstäda *ler*

Nu lämnar jag i alla fall datorn tjao.

Åhh ser ni vilken fin blogg jag har fått. Jenny har lekt igen och alldeles på egen hand gjort om min blogg. Nu syns det verkligen att den är min. Sinnesrobönen ute i vattnet kan det bli vackrare. Hon vet vad jag vill ha och hon vet vad jag gillar och behöver. Jag tror på allvar att mina barn känner mig bättre än vad jag gör själv.  Jag har fått mina barn för allt det goda jag trots allt gjort i mitt liv Jag älskar er Jonas, Jenny och Linda. Vi hör ihop nu och för alltid.

Sådär ja nu är det slut med självömkan och jag mår faktiskt mycket bättre. Har försökt att vila mycket idag, men det är inte så lätt när grannen är hemma och inte har vett att vara tysta så jag kunnat sova ;)
Men jag känner att jag vill må bra i själen och det gör jag om jag inte retar mig på grannen eller blir förbannad för att han spelar fel sorts musik när jag försöker sova. I morgon kommer Olle och jag har inte träffat honom på evigheter, inte sen torsdag förra veckan. Så kommer ju vårat liv att se ut under en lång tid, men det känns okey för jag tror att vi vet var vi har varandra.

Nu kommer jag att vara ledig 3 helger på raken och det kommer att vara fullt upp alla helger. Nu på söndag så ska vi gå på ett AA möte och där fira en massa födelsedagar. En fyller 14 nyktra år en annan 20 och en tredje 22 eller om det var 23 nyktra år. Det ska verkligen bli kul att träffa dom och han som fyller 20 har blivit mig en riktigt kär vän och han är den person som gav mig min 6 års medalj som är en av mina käraste ägodelar. Efter mötet så ska vi ut och äta och jag som är så asocial fixar det idag och det är härligt.

Helgen därefter så åker ju Olle och jag till Mölnlycke och får rå om varandra, titta på revy och äta gott. Något sånt har jag aldrig gjort i hela mitt liv och jag ser verkligen framemot det. Sen kommer nästa lediga helg och då kommer Jonas hem på besök, det ska verkligen bli kul för på lördagen kommer även Jenny på besök för vi ska på reptilmässa. Jag får en helg med alla mina barn och det händer ju inte så ofta, även fast vi var tillsammans några dagar i jul. Så ni kan säkert förstå att mitt humör har ändras och jag börjar få lite sinnesro igen.

Nu ska jag se framemot allt detta trevliga och strunta i att jag är förkyld och snorig. Det är ju så härligt att ha någonting att se framemot och då kan jag ju inte deppa över en förkylning *ler* Hmm känner mig så skriv sugen men vet inte vad jag mer ska skriva om och nu har dödligt vapen 3 börjat så jag tror att jag ska titta på den.
Sköt om er och ge mig en kram

Illamående (sluta läsa här om du inte vill höra på gnäll) har jag haft i 2 dagar nu och det är en illamående som heter duga. Ovanpå det har jag en dunderförkylning, samt att jag har ont i ryggen och magen pga av att jag mitt i allt fick min mens också (skyll dig själv att du läser) Men jag tror att mycket av detta är stressrelaterat då jag inte haft tid till någon som helst vila. Sen den 26 dec-15 janu har jag haft 4 dagar ledig, sammanlagt jobbat 126 timmar. 17 arbetande dagar av 21 dagar. Jenny sa att min sjukdom är stressrelaterat och jag är benägen att hålla med henne.

Fatta när jag ska ha tid med kärleken med det här jobbet. Fatta när jag ska ha ork att hålla i ordning här hemma. Okey jag kommer in i en lite lugnare period nästa vecka, men vad hjälper det när den mesta tiden går åt till återhämtning. Det går ju inte att jobba så här i alla fall inte när man börjar närma sig 50 år (2010). Vet inte skulle nog behöva jobba bara halvtid eller i alla fall bara 75%, men det har jag ju inte råd med så jag får lov att offra min hälsa istället.

Jag tycker så himla synd om mig själv och ska ägna mig lite åt självömkan för då brukar jag orka ställa mig upp efter ett tag. Man måste få ömka sig lite grann för annars tror ju alla att mitt liv är perfekt och jag börjar supa pga högmod *ler* Äsch den var dålig, styrk det om du råkade läsa det.

Men från det ena till det andra, nästa vecka ska jag vara ledig i 5 dagar och då ska jag umgås med Olle. På fredag morgon åker vi iväg till Mölnlycke och ska bo på hotell, gå på Revy och äta gott hela helgen, kommer hem på söndag. Vi åker med en busslast nykterister och jag behöver inte ens tänka på att någon skulle bli full och odräglig, i alla fall inte i vårt sällskap. Så ni ser jag har slutat att ägna mig åt självömkan och ser framåt istället. Jag lever även om jag inte har hälsan just nu, men man får vara glad för det lilla eller hur *ler*

Vaknade nykter i morse och vet att det innebär att jag somnade nykter igår. Idag älskar jag mornarna när jag får sitta en stund för mig själv, vakna till och bara känna att jag lever. I missbruket var mornarna min värsta tid, efter en natt med dålig sömn (fyllesömn är ingen bra sömn). Att då vakna och veta att jag måste försöka överleva ännu en dag och dyrt och heligt lovade jag mig att nu ska jag aldrig dricka mer. Men det höll ingen lång stund för oftast hade jag tagit min första öl eller glaset vin eller för den delen rumljummen grogg om det var det enda som fanns att tillgå, innan någon annan ens hade hunnit vakna. Sen var jag färdig för att möta dagen och stinkande kom jag iväg till dagmamman för att sen åka till jobbet, sen fortsatte dagen med att jag klunkade av vad jag nu hade med mig eller besökte bolaget på lunchrasten.

Mitt sista jobb innan jag hamnade på botten var ett städ jobb (hade några år tidigare sagt upp mig från mitt butiksjobb då det inte fungerade att stinka på jobbet eller komma bakfull). Där gömde jag läskflaskor med vin på olika ställen för att kunna klunka under min städrunda. Fortfarande stinkande bar det sen iväg till dagmamman, hämta dottern för att sen gå hem och fortsätta klunka det som fanns hemma och jag trodde på allvar att ingen skulle märka eller fatta någonting, inte ens när socialen hörde av sig och ville rädda mina barn. Men som alla vet så är dom lätta att lura så mitt supande kunde fortsätta ett tag till. Men nu sitter jag här på mornarna och är trött och lite seg, men jag är nykter för jag blir inte full av kaffet. Jag kan se tillbaka på mitt leverne med fasa och insikt i att dit ska jag inte tillbaka, det helvete jag levde unnar jag ingen och varje dag tackar jag min högre makt att även jag kom till insikt och att jag idag kan sitta här nykter och må bra i min enkelhet.

Jag har fått så mycket i och med att jag vart nykter och det ska jag vara rädd om. Jag ska vårda det jag har och inte ta en nykter dag för givet utan leva som om varje dag vore den sista och den sista dagen i mitt liv vill jag vara nykter. Tack till alla på AA för att ni finns och tack för att ni har visat mig vägen, vägen till ett värdigt liv och ett liv som jag unnar andra att få.

Fortsättning på denna morgon………Ibland kanske jag älskar för mycket. Vi har möte på jobbet idag på morgonen och jag kom som vanligt lite tidigare för att förbereda lite frukost åt oss. När jag dukat fram allt och ingen kommit så vart jag naturligtvis fundersam, kollar schemat ännu en gång och ser då att mötet börjar kl 09 och inte 08 som jag trodde. Kunde ha sovit en hel timme till *ler*

Men nu har jag bara för att jag älskar "även" mornar så mycket förlängt denna morgon och det känns helt okey. Sen var det kanske bra på annat sätt också eftersom kaffet var slut på jobbet och nu hann jag iväg och handla innan dom andra kom, vilken tur dom har som har mig, så dom får både frukost och kaffe och pricken över i JAG ÄR INTE FYLLSJUK *ler, med hela ansiktet* och känner mig nästan lycklig. Allt har en mening och idag var meningen att jag skulle ta fel på tiden så att vi slapp dricka Te till frukost :))

Alltså just nu har jag ingen Internet hemma och jag har ingen aning om vad som är fel, mer än att jag inte kommer ut på Internet. Mina mornar består av datorn och det är framför den jag tillbringar min första vakna timme, med mitt kaffe. Nu när jag inget Internet har känner jag mig vilsen och morgon är inte alls så skön och mysig som den brukar vara. Jag kan inte läsa mina mail, jag kan inte önska någon god morgon och jag har ingen aning om vad jag ska göra för att vakna till. Jag orkar inte heller söka felet mer eftersom jag tekniskt sett inte är en datanörd. Alltså när jag går in och kollar mina nätverksplatser så är jag ansluten och där syns det inte att något skulle vara fel.

Så felet ligger säkert någonstans i kopplingarna och jag lovar alla sladdar och grejer som finns här till min dator är värre än en myrstack. Jag tycker att jag har provat det mesta, i Routern lyser allt som det ska och jag har stängt av strömmen och satt på igen, Har verkligen försökt att kolla alla kopplingar mellan alla sladdar och för mig ser allt rätt ut, men jag har ändå ingen Internet ……gråter…. Nu är första koppen kaffe urdrucken och jag bara sitter här och känner mig vilsen. Jag VILL läsa mina mail, jag VILL se om någon uppdaterat sin blogg, jag VILL säga god morgon till någon annan datanörd som sitter vid sin dator på morgonen. Okey jag skulle kunna gå och duscha, jag skulle kunna städa skafferiet i köket som jag tjata så länge om, jag skulle kunna börja plock bort julen, jag skulle kunna gå in i sovrummet och städa samt bädda nytt i sängarna, jag skulle kunna diska upp gårdagens lilla disk, jag skulle kunna ta ett fotbad och klippa mina tånaglar, jag skulle kunna lägga mig en stund och läsa i min bok (det är 3 timmar kvar innan jag ska vara på jobbet), jag skulle kunna göra så mycket JAG VET.

Men jag vill inte, jag vill ha min vanliga morgon för att jag ska bli mitt vanliga jag idag. Nu vill jag inte ens ha min andra kopp kaffe för den första smakade inte lika gott som den brukar göra en morgon som är vanlig. Fast det värsta tror jag är att jag har sökt ett jobb och skickat iväg en ansökan och jag kan inte gå in och kolla min Outlook om dom har svarat mig. Jag kommer bara åt min Outlook från den här datorn och naturligtvis var jag inte så smart så jag lämnade ut min hotmailadress så att jag kunde läsa på vilken dator som helst. Ja intelligens kan man i alla fall inte anklaga mig för. Nä nu skiter jag i det här och hoppar in i duschen istället. Tur att jag har Internet på jobbet så att jag i alla fall kan se mina mail från hotmail. Usch och fy för den lede vad jag är morgon sur nu.

Jippi nu fungerar allt, jag är så stolt och lycklig att jag fixade det tillsammans med Jonas som telefonsupport. Han hann nästa bli irriterad på mamma datornörden innan jag fixade till allt. Trasselsudden av kablar är borta och jag är lycklig. 2 dygn utan Internet hoppas att det dröjer länge tills nästa gång *ler*

Visst känns det faktiskt skönt att det blivit vardag igen. Skolan började idag och allt har återgått till det lite mer normala. Jag har ju mest jobbat så det har inte riktigt känts som helg på det sättet. Men nu är mornarna normal och jag slipper sms från Linda där hon skriker....var tysta jag försöker sova :))
Igår skickade jag iväg en ansökan om nytt jobb. Har sökt till Personlig assistent, det var en annons där dom sökte personlig assisten till 3 olika brukare och man skulle vara flexibel och kunna jobba hos dom alla. Jag vet inte om detta är något för mig, men jag vill i alla fall få lite mer information om vad tjänsten handlar om.
Jag känner att jag inte orkar vara kvar på mitt jobb, stannar jag kvar där så har jag snart stupat. Vi är alldeles för lite personal och har varit det under en längre tid. Jag orkar inte med ett stressigt heltidsjobb där man inte ens har möjlighet att hämta andan.

Sen ska jag även gå med i A-kassan, jag gick ur facket när dom höjde avgiften rejält, men känner att jag nog i alla fall måste vara medlem i A-kassan. Jag sitter ju säkert på jobbet jag har idag, men vet inte hur det bli om jag byter jobb. Då är jag ju sist in och åker då först ut om det skulle bli ont om jobb. Jösses att det ska vara så svårt med arbetstillfällen och jag vet ju inte riktigt vilket jobb jag vill ha. Får nog på allvar fundera om jag inte ska börja studera, fast nackdelen med det blir ju pengar. Jag kan inte ta studielån och studiebidrag går ju inte att leva på. Usch jag tror att jag är i en liten svacka just nu och inte riktigt vet vad jag vill med mitt liv nu när arbetet jag har inte fungerar. Det finns inte så mycket jobb som Optikerassistent då branchen är i gungning och jag trivs ju egentligen i branchen.

Idag har jag varit duktigt också, jag kom ihåg att det vara pappas födelsedag :)
Annars är det något jag lätt glömmer bort även fast jag vet att det är den 8 janu, men det är efter alla helger och precis innan 2 av mina egna barn fyller år så ofta så glöms lilla pappa bort i allt som är. Men det är nog tackvare Jenny som jag komihåg för hon frågade mig idag och jag visst vad det var för dag i dag och det visste jag ju även fast jag inte tänkte på det i morse, men hade hon inte frågat så kanske jag glömt bort att ringa lilla pappa. Men han fyllde i och för sig inte jämt eller så. Men om 4 år fyller han 80 år och mamma fyller 80 samma år på sommaren. Så jag bestämmer här och nu att sommaren 2013 så ska vi alla barn samlas hos föräldrarna och fira dom ordentligt. Ingen ska komma med någon ursäkt att dom inte kan. Alla barn och barnbarn ska samlas och fira 160 år :))
Det är någonting att se framemot.

Nu ska jag ta hand om tvätten i tvättmaskinen och sen tror jag att jag inta viloläge i soffan.
Ha det bra allihopa och ge mig en kram

Är det tillåtet att helt ända uppfattning om hur man vill leva även om man kommit upp i åren. Jag har i 8 år tjatat om hur skönt det är att leva singel och bara bry sig om sig själv (och så barnen förståss). Jag har hela tiden sagt att skulle jag träffa någon så skulle jag leva särbo för jag kommer aldrig att vilja bo ihop med någon igen då jag hela tiden har trivts som singel. Men alltså nu när jag mött kärleken så vill jag inte vara ensam en enda sekund ;) Vi har en bra bit mellan varandra och kan inte träffas varje dag, ibland har det gott nästan en hel vecka mellan mötena och jag känner mig inte hel när vi inte är tillsammans. Jag som absolut stenhårt har sagt att jag ska inte leva tillsammans med någon, har nu svårt att klara en enda dag.

Vi kommer inte att kunna flytta ihop dom närmaste 1 och 1½ åren och jag fattar inte hur jag ska klara av att ha detta på distans. Han kan ju inte lämna sitt och flytta in hos mig (jag bor alldeles för smått och han har massor med grejer), jag kan inte flytta hem till honom pga att dottern måste gå klart högstadiet först. Egentligen fungerar det inte heller att jag bara lämnar mitt och flyttar in hos honom. Även jag har en massa grejer som då inte får plats och framför allt så är jag någonstans ganska klar i huvudet och vet jag att inte bara ska flytta in hos någon och stå på bar backe om det inte skulle fungera. Det som då gäller är att vi hittar nytt gemensamt boende för det är det enda ultimata.

Men som sagt det är ingenting som kan hända dom närmaste åren och det känns tufft att leva länge på distans :( Har någon av er levt så och fungerar det? Går det att hålla kärleken levande trots att man ses så sällan, eller kanske det är just då man kan hålla kärleken levande för man tröttnar inte på varandra lika snabbt. Just nu känns det ganska tufft och det är flera dagar kvar tills jag kan träffa honom. Men det är också härligt att längta för den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Fast kärlek på distans kanske är bäst ändå, för ibland behöver man ju sova också *ler*