Kommer hem från jobbet och sätter mig framför datorn och det första jag får läsa är att vi som valt Frankrikes färger i vår profil skiter i andra som som lider i Syrien, Afghanistan, Libanon..Läser att vi skiter i det som pågått i åratal. Min första tanke vart att -vad fan, vem är ni att läsa av mina åsikter genom några färger och tillskriva mig något som absolut inte är sant. Första reaktion var ilska och sen när jag kollar runt lite mer på FB så kommer en sorgsenhet över mig. Många av mina och andras vänner som valt att ha Frankrikes färger i sin status bild hade tagit bort den. Nu lägger jag in mina egna tankar om detta och det är att även de läst statusar som den jag läst och i skam tagit bort färgerna för att inte bli tagna för att vara någon som skiter i allt utom det som hänt i Frankrike, skulle det vara så att jag har rätt i mitt antagande så gör det mig oerhört ledsen att vi låter andra människor tilldela oss något som vi inte är. Varför varför reagerar jag så stort på detta, ska jag inte ägna min energi åt de som lider?? Finns det en uns av sanning i att jag skiter i alla andra och bara bryr mig om det som ligger nära, det som jag kan identifiera? Kanske det, för jag gör inte tillräckligt, jag tar inte hem de flyende, jag ställer mig inte på centralen och delar ut mat och kläder, jag åker inte till Syrien och rycker ISIS i örat. Jag har inte skänkt en massa pengar, inte ens kläder, jag har inte gett massor av min tid och mitt engagemang har legat på mitt jobb, mitt liv och några missbrukare. Kanske finns det en sanning i att jag skiter i andra och bara bry mig om de mina, bara reagerar när det kommer nära....???? Ja kanske går det att tillskriva mig en massa saker, men jag själv vet var jag står och vad jag bryr mig om. Visst jag är liten och rädd, förbannat rädd för det som kan ske.... Men en sak vet jag och det är att jag uttrycker mig inte i HAT, jag tillskriver inte mig för att veta var andra står och vad andra väljer att tro på. Ja jag är rädd och jag är naiv men det jag tror på tror jag starkt på och jag VET att skulle alla människor agera med kärlek istället för hat så är jag 100% övertygad om att allt skulle vara bra, allt skulle bli bra, krigen skulle ta slut, fattigdomen försvinna och vi skulle t.o.m älska den vi inte tyckte om... Ni ser jag är otroligt naiv men inte så naiv att jag tror att det kommer att bli så.... Inte ännu, inte just nu, men sen kommer kärleken att vinna.. Låt oss börja med ett "litet" steg se din medmänniska med hennes ögon, se och låt inte alltid det hårda ordet styra. Därför har jag lovat mig själv att inte låta ilska, hat och rädsla styra mitt liv. Jag ska leva i kärlek även med den jag inte tycker om... Det är så mycket lättare att tro på kärleken än hat... Ja jag är naiv men jag följer mitt hjärta på det sättet gör jag ingen illa....

Helt fantastiskt har det varit i höst. Vi gifte oss nere i Småland den 15 augusti bland våra käraste och det minnet bär vi med oss resten av livet. Men den finns mer minnen och det var min fantastiska möhippa och vigselvälsignelse. Möhippan började med att det plötsligt dök upp en massa personer på caféet när jag jobba t.o.m Jenny dök upp men jag fattade ingenting fören jag fick ett sms av Marita som satt bredvid mig där det stod ett enda ord "möhippa". Att någon skulle engagera sig så mycket för en möhippa för mig hade jag aldrig kunnat ana. Så många var inblandade och allt hade de lyckats hålla hemligt för mig. Här är Marita som fixade allt. Snacka om underbar vän <3 Dagen vart helt underbar och vänner kom och gick. Hela dagen var planerad och de hade till och med planerat in en vilostund för mig. Jag lovar det behövdes för jag var känslomässigt alldeles utmattad efter halva dagen. Dagen avslutades med grillning upp vid Frasse och en bättre avslut på fantastisk dag hade jag inte kunnat få. För att inte detta ska bli hur lång som helst så övergår jag till välsignelsen. Vi bestämde tidigt att vi ville ha Ulla som präst. Hon har betytt så mycket för Kenneth så hon var ett givet val. Inbjudningar gick ut till massor av vänner och de flesta tackade ja att komma. Jag hade fått presentkort båda till frissan och manikyr och de utnyttjade jag och vart så fin i håret och fick underbara naglar. Men fast jag visste att så många var bjudna och tackat ja fick jag ändå en chock när vi trädde in i kyrkan till tonerna av "you raise me upp". Men oj vad jag kände mig vacker och känslan att gå bredvid Kenneth fram till altaret går inte att beskriva med ord. Är det inte varje kvinnas dröm att få stå framme vid altaret med sin blivande man *ler* Jag var så lugn när vi stod där framme och tog emot välsignelsen och texter och lyssnade till "himlen är oskyldigt blå" Ullas tal till oss var helt fantastisk och gick rakt in i hjärtat. Massor av bilder togs men tyvärr har jag inga bilder från stunden i församlingshemmet med alla vänner. Men hela den dagen finns inbäddad i mitt hjärta för alltid. Solveig hade gjort så fint i församlingshemmet och hon hade bakat en underbar tårta där till och med Aragon fick vara med *ler* Jag vill tacka er alla från djupaste av mitt hjärta för att ni gjorde vår dag till ett så fint minne att bära med oss och ta fram och minnas när vi blir gamla *ler* Tack till Marie Petter och Bosse (tyvärr ej på bild) för underbara toner och vacker sång, ni är bäst <3 Det vart mest bilder i denna blogg men bilder säger mer än 1000 ord