Varför ska livet vara så komplicerat? Varför kan det inte bara vara som jag vill? Varför har vi känslor och vad använder vi dom till? Jaha vaknade efter 1 och ½ halv timmars sömn och nu är det omöjligt att somna om :(

Denna vecka blir lång och tuff och så sitter jag här och kan inte sova. Jag är ett virrvarr av tanka och blir inte klokare av det. Kanske vill jag/känner jag för mycket eller så är det så här livet är. Det går UPP och det går NER och det där mitt emmellan finns sällan.......

Medicin är bra till mycket men hjälper inte för allt. Tiden bara går och går och jag önskar den stod still eller att jag kunde dra den tillbaka..........................................................


Vad är det med min hjärna när den blir överhettad? Vad finns det för någonting som jag kan svalka den med. Nattens mörker omsluter mig, det är tur att det går att tända lampor, annars vore jag totalt lost.


Jag behöver sova nu men hur ska det gå när John Blund smet ut genom fönstret? Kan någon komma och vagga mig till sömns så att jag orkar jobba i morgon och orkar med veckan som kommer. Tänk om jag kommer att få lika svårt att sova när jag är i Ullared (det är ju alltid lite svårare att sova när man inte är hemma), hur ska jag då fixa dom 3 dagarna?

Så här kommer jag att se ut och skrämma bort varenda människa och kommer att bli utkastad från Gekås.

Gud ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden

Som vanligt så har det gått ett tag sen jag skrev. Men det händer ju inte så mycket nytt i mitt inrutade liv. Sitter här hemma en ledig dag och har ingen aning om vad jag ska göra. Okey visst finns det städning att ta hand om, men varför ska jag ägna varje ledig dag till det. Men jag ska i alla fall röja upp på vardagsrumsbordet som alltid blir belamrat med en massa grejer som inte hör hemma där *S*

Jag har haft besök av 2 gamla vänner och det var verkligen ljuset i mitt inrutade liv. Annette som jag inte sett på 9 år var sig precis lik både till utseende och till humor.  Vi tappade ju kontakten när hon flyttade från behandlingshemmet och jag har så ofta tänkt på henne.  Att då efter alla dessa år återigen få kontakt gjorde att jag flyttades 9 år tillbaka i tiden och det vart en massa flams, trams och allvar när vi möttes igen.

 

Det fanns så många fina kvinnor på mitt behandlingshem som har satt djupa spår i mitt hjärta. Varenda kvinna har satt sina spår på gott och ont. Jag vet inte hur det har gått för de flesta av alla dessa kvinnor men jag vet att för en del har det inte gått så bra och jag vet inte ens om de lever idag. Det är en sorg att inte alla hitta nykter/drogfriheten och ibland är den vetskapen svår att leva med.

 

Snart ska jag ner till Ullared för att sprida budskapet om en ”Vit Jul” för alla barn och jag önskar så att alla dessa barn som lider ska få en jul i harmoni och glädje utan att behöva få ont i magen för att det dricks alkohol. Jag har hamnat i otaliga diskussioner om denna kampanj ”Vit Jul” och många har ifrågasatt om detta hjälper.

 

Men vi finns ju för att visa att en jul med för mycket alkohol inte är normalt, att det går att fira en jul utan att ta till julsnapsen. Det får igång en massa diskussioner och når vi ut till tillräckligt många så finns det barn som ser det och kanske vågar be om hjälp. Vågar berätta hur det är. Framför allt inser att det inte är så i alla familjer och då kanske våga berätta för någon hur det är hemma och då få hjälp.

 

Det kanske får några föräldrar att inse att det inte behövs alkohol på julbordet. Vart tionde barn känner oro inför julen? Inte för att tomten ska ge fel julklappar. Utan för att han vinglar så konstigt.

 

Jag har svårt att förstå att alkoholen är så viktigt? Okey den var viktig för mig under många år men jag hade i alla fall en orsak till att dricka eftersom jag är alkoholist. Men alla de som inte är alkoholister, inte bär på sjukdomen. Varför är alkoholen så viktigt för dem att de inte kan avstå den för 3 dagar under julen? Argumenten är att jag har ju inga problem med alkohol och jag blir inte full varför ska jag avstå en god kryddad snaps? Men om man INTE har några problem, varför är det då så svårt att avstå?

 

Gör det du också gå in och läs på ”Vit Jul”  http://www.vitjul.se/Det-har-ar-vit-jul/ ta ställning du också och visa att du kan och vågar säga nej till julsupen och kan klara 3 dagar utan alkohol.

 

Jaha ganska så snabbt kom jag inte på allt annat än min vardag. Ja jag brinner för det här. Kanske ska jag på allvar fundera på att sadla om och ge mig in i kampen för ett alkoholfriare samhälle. Det skulle nog de flesta må bra av.

 

Nu har jag röjt bordet. Ser ni chokladbiten där i förgrunden, det är min belöning för mitt slit *S*

Varför ska livet vara så svårt att leva och endast gå ut på att jobba för sin försörjning? Vi är några vänner närmare bestämt 4 stycken som skulle vilja träffas och umgås någon dag. Men det verkar vara stört omöjligt att få ihop en dag då vi alla är lediga. Vi jobbar alla kvällar och helger och är någon ledig så jobbar någon annan. Är det så för alla människor eller har vi enorm otur och alldeles fel jobb?

 

Alla gillar ju vi våra jobb men har nu upptäckt att det inskränker enormt på vårt normala sociala liv. Hur löser man sånt egentligen. Vi vill ju träffas och vi vill umgås. Känner mig ganska så frustrerad över denna situation. Jag behöver mina vänner och just de här vännerna är viktiga för mig och mitt mående. Dom vet allt om mig och mitt liv, vi kan prata om precis allt och vi har upplevt samma saker. Det är så befriande att umgås och vi har så enormt mycket gemensamt. Trots allt detta så har vi så svårt att få tid för varandra.

 

Varför måste människan jobba heltid för att klara sin försörjning? Varför ska det kosta så mycket att ta en extra ledig dag? Är man som jag singel så är det ju svårt att få ekonomin att gå ihop. 1 ledig dag innebär ca 1000:- mindre den månaden. Varför är det mesta uppbyggd på att man är 2 försörjare? Som singel så betalar jag samma hyra som ett par, maten blir inte speciellt billigare men jag har halva inkomsten mot vad ett par har eller egentligen lite mindre än halva eftersom jag är kvinna och lågavlönad.

 

Ibland känns allt extra tufft och just nu är det ”ibland”. Jag kan ju inte ta extra jobb för att få upp min inkomst och jag kan inte sluta jobba helger för det är där den största delen av min inkomst ligger. Allt blir en cirkel som aldrig tar slut. Men ändå trots allt detta så känner jag tacksamhet, jag vet ju att det finns de som har det betydligt värre än mig. Än så länge kan jag i alla fall jobba och försörja mig, det finns de som inte kan det. Jag är tacksam att jag har vänner, de finns de som inte har det. Så nu ska jag åt ut i köket och ta hand om dagens disk och sen bädda ner mig i min säng, för jag har i alla fall en egen säng, de är inte alla som har det.

 

PS. Jag gillar fötter, svamp och blommor i pottor *S*