Nu har jag varit hemma ett par dagar, sjuk i tisdag och ledig igår och idag (mår fortfarande inte bra). Det var så synd om mig i tisdag då jag inte mådde bra. Jag vaknade mitt i natten med världens frossa och låg bara och skakade i sängen. Igår tänkte jag på den känsla och mående jag hade, att det var så lik mående jag hade när jag tidigare vaknade mitt i natten med skakningar och ångest. Men den här gången hade jag ingen ångest utan jag var dålig på riktigt, det hade ingenting med alkohol att göra och jag behövde inte alkohol för att få stopp på frossan/skakningarna.

Det är en skön känsla att vara sjuk idag för jag är inte sjuk av alkohol. Jag är normal och blir normalt sjuk precis som alla andra människor. Men jag märkte ändå att jag lätt föll in i känslan av att det var extra synd om mig och jag kände mig liten och ensam. Men det är ju en normal känsla, vi vill ju bli omhändertagna och vi vill vara små och ompysslade ibland. Men nu hade jag ingen här som kunde ta hand om mig och då vart känslan av att det var extra synd om mig större *ler*

När jag är ensam så här i flera dagar så blir jag en grubblare av stora mått. Jag gör inventering av mina känslor och mitt liv och jag har kommit fram till att jag inte är någon ungdom längre och plötsligt kom jag på att jag redan nästa år fyller 50 herregu halva livet har gått. Hur ska det firas :)

Födelsedagar i livet har jag firat fler som onykter än jag gjort nykter. Redan i tidiga år firade jag födelsedag men en fylla. Min 30 årsdag firades med buller och bång och alkohol i överflöd. Men när jag fyllde 40 hade jag kommit in i programmet och just då gick jag en Minnesota behandling. Jag kommer så väl ihåg att jag tänkte att detta kommer att bli min tristaste födelsedag någonsin.

Jag hade många år innan planer för min 40-årsdag och det skulle bli en fest som jag sent skulle glömma. Jag grämde mig att jag varit så himla dum att jag tog en behandling bara någon vecka innan jag skulle fylla 40. Jag gick på antabus och på den tiden var jag för feg att dricka på det (senare gick det okey). Hur firar man 40 år utan alkohol? Vad säger man på jobbet när folk frågar vad man ska göra och hur man ska fira? Min ångest för den dagen var stor och jag ville vara nykter, men samtidigt ville jag supa skallen av mig.

Jag var på AA lunchmöte den dagen och delade om min vånda att fira 40 årsdagen nykter. Fortfarande då trodde jag inte att jag skulle fixa det, jag visste ju att det fanns alkohol hemma. Någonstans där tror jag det var som jag tog beslutet att kasta ut den alkoholiserade sambon. Men min nykterhet var skör och jag hade inte hamnat på botten ännu (så jag drack ytterligare ca ett halvt år) så det tog mig ytterligare några månader innan vi separerade.

Snart fyller jag alltså 50 men känner ingen ångest över det. Varken för åldern eller firandet och det känns bra. Det känns som om jag har någonting bra att se framemot och det skrämmer mig inte att bli gammal för det är bara kroppen som åldras, i tanken är jag fortfarande ung och iom att jag blivit klokare och nykter så har jag ett fint liv att se framemot.

Jag kommer aldrig att säga att jag aldrig ska dricka. Men jag har släppt "hoppet" om att en dag kunna dricka normalt. För varför ska jag hoppas att kunna dricka, jag lever ett mycket bättre liv helt utan alkohol.

I sinnesro

Tänkte att jag skulle skriva en blogg idag trots att jag mår pyton och knappt orkar sitta upp. Det var så länge sen jag skrev så jag tänkte ge ett litet livstecken. Även fast ni som läser här inne vet att jag lever, för vi har ju kontakt på andra ställen *S*

Jag vaknade inatt med världens frossa, låg bara och skaka i sängen och frös så det gjorde ont. Kroppen kändes som om den vägde 2 ton och det värkte i varenda muskel. Jag vart nästa lite rädd först för så där har jag nog aldrig mått förrut. Det höll i sig ett par timmar men lugnade sen ner sig. Men jag har haft ont i hela kroppen efter det och det värker i varenda muskel. Jag var vaken mellan 04 och 09 ungefär. Sen sov jag ända tills Linda kom hem strax efter kl 15.  Huvudet spränger och till råga på allt annat så fick jag även min mens...Hurra för att vara kvinna....

Jag längtar så till min semester för då ska jag bara slappa och vara. Inte planera någonting för hela 4 veckor. Okey jag ska ju besöka några personer, men det är inga måsten och inga krav.

Olle har ju semester ungefär som jag så vi kommer att få mycket tid tillsammans och det känns så bra. Det har inte blivit av att vi träffats så mycket på senaste tiden, han har ju sitt och jag har mitt. Men då är det destå härligare när vi träffas. Det är så skönt att bara vara med honom och det behöver inte hända en massa grejer bara för att vi är tillsammans. Det känns som om jag har det bästa av världar idag och jag mår bra av att få vara jag och jag mår bra i mitt liv. Ibland känner jag mig bara så lycklig att jag vill grina.

Det är så mycket som är jobbigt på jobbet och ekonomin kommer att vara ordentligt ansträngd dom närmaste 5 åren. Men trots det så känns det okey, anstränger jag mig så kan jag göra någonting åt mitt arbete (mer aktivt söka nytt), min ekonomiska situation har jag själv satt mig i även om det har varit med hjälp av andra. Men jag själv är ansvarig och därför är det jag som ska fixa till det. Men jag tror att jag kommer att fixa det och då har jag ju några bekymmer mindre om några år.

Nä det var ingen höjdare att sitta här, jag får nog logga ut, stänga ner datorn och krypa ner i sängen igen.

Ta hand om er och varandra och ge mig en kram

Åhh det var ett tag sen jag var här inne *ler* Alltså jag får inte tid eller kanske mer rätt jag tar mig inte tid. Jag skulle ju skriva om min helg i Herrfallet och så har jag inte ens skrivit om Valborg  :))
Men vet ni jag mår så himla bra just nu eller det gör jag iofs inte för min kropp hänger inte med och jag tror ibland att jag lever i en nittioårings kvinnokropp. Men jag mår så bra utöver det, livet runt omkring mig flyter och jag gör precis som jag vill och det är bara så härligt att finnas till.

Jag är ledig idag och ska egentligen städa, jag behöver tvätta (har inte ens tvättat en maskin med tvätt). Köket är mer eller mindre kaos, skitit alltså. Men jag är ledig i morgon också då kan jag göra allt, eller hur? Men jag vill bara njuta av känslan av att få må så bra psykiskt. I morgon vet jag inte hur jag mår, kanske är jag alldeles down då.

Jag är övertygad om att jag har AA att tack för att jag mår så bra psykiskt idag. Vi har vissa steg som vi följer och jag försöker att använda dom stegen i mitt vardagliga liv. Jag går inte igång på det som är skit och jag tar inte skit. Jag accepterar inte vissa saker, men jag gräver inte ner mig för det eller svär och osar. Jag gör någonting åt det istället och försöker att förändra och går inte det så får jag gilla läget tills jag kunnat göra dom förändringar som behövs för att jag ska få det bra.

Nu har jag tillsammans med 2 av mina kolleger bokat upp en dag för möte med nya chefen och butiksägaren. Vi vill ha till förändringar och vi vill få en arbetsmiljö som vi kan vistas i och en arbetssituation som gör att vi orkar och klarar av att göra ett bra jobb. Jag har skickat mail både till ägaren och till chefen där jag beskriver våran arbetssituation och att vi inte accepterar att ha det så här. Jag kommer att skriva mer om detta när vi haft mötet för då vill jag säkert få ur mig en hel del.

Känner mig lite rastlös just nu, kanske ska jag gå in på Facebook och göra några till Quiz eller så tar jag ett lite tag i köket för att förbereda för morgondagen *ler*
Så nu vet ni, även om jag är ganska tyst ibland så mår jag bra och livet är värt att leva.
Kramar om er alla, jag älskar er (för mest är det mina nära och kära som läser) // men ni ska veta att jag älskar även er som inte tillhör den kategorin *ler**
Eftersom jag just nu älskar livet så älskar jag allt och alla