Nu har jag fått min rehabilitering färdigutstakad. Kommer att vara sjukskriven 3 månader till och i April jobba 2/timmar/dag i Maj 4/timmar/dag och i Juni 6/timmar/dag. Sen är det meningen att jag ska in och jobba 100 %. Det känns bra och det känns som om jag är på gång och jag har försäkringskassan med mig. Fattade jag henne rätt så får jag 100 % ersättning under rehabiliteringen och det innebär att ekonomin blir bättre också. Sen om jag klarade det vet jag ju inte idag och jag vet inte om jag vill komma tillbaka på 100 %.

 

Annars går livet sin gilla gång och jag känner mig nyförälskad igen..Jag har världens underbaraste man och honom vill jag behålla för resten av livet. Jag har en sådan tur att han ville ha mig och jag tackar min Högre Makt för det. Kenneth är mitt stora stöd och den som får mig att må så bra. Vi har gått igenom saker som skulle fått vem som helst att ge upp och gå skilda vägar.. Men kärleken är nog tillräckligt stark *S*

 

Lägenheten har jag tackvare Kenneth fått i ordning och nu gäller det att hitta lite möbler och få hemmet precis så som jag vill ha det. Det kommer att bli en rolig uppgift som jag ser framemot. Sen gäller det för Linda och mig att hålla den standard som vi vill ha och mår bra av. I morgon ska jag iväg på fotvård/pedikyr och få sommarfina fötter. Vilken lycka, jag kommer att dansa fram *ler*

 

Nä nu ska jag ut i köket och göra klart tårtan med Linda..Vi ses när vi syns igen

Min kärlek

Nu är jag kanske på G…Var hos läkaren idag och vi beslutade att jag f.r.o.m den 4 april ska börja jobba 2 timmar/dag. Jag får ha ett möte med jobbet för att kolla av när på dagen jag ska jobba och om jag ska jobba de dagar jag har vattengymnastik. Detta skulle pågå t.o.m. den 29 maj. Känns bra att vara på gång, få lite struktur på mina dagar.  Om jag kommer att orka har jag ingen aning om. Jag måste ju jobba lite lugnare, inte stressa med resor och samtidigt få sådana tider att jag håller mina lunchtider eftersom det är för mig viktigt med regelbunden mathållning.

Mat är viktigt men det ska se gott ut också *S*

 

Jag måste ju få igång min kropp och jag kan inte påstå att jag varit speciellt duktig och motiverad att ta mig till gymnastiken. Har enormt dåligt samvete för det och tycker att det är jätte dåligt av mig..Det är ju bra, det ökar ju mitt mående på många sätt att återigen ha dåligt samvete för något. Nu ska jag vara hemma denna vecka och se till att komma igång med vattengympan. Få lite mer gjort här hemma, för när jag börjar jobba så blir det väl inte mycket ork kvar för att få färdigt här hemma.

Men det kommer att bli fortsatt slappa i soffen *S*

 

Sen måste jag ta en ordentlig funderare på framtiden.. Hur ska den bli för mig och vad ska jag syssla med fram till min pension?? Jag började ju så bra då för ca 8 år sen med missbruksrådgivningen. Men då var det för tidigt för mig, jag hade själv inte kommit tillräckligt långt. Men nu tycker jag själv att jag har en lång och stabil nykterhet och borde kunna finnas till för andra på ett helt annat sätt. Funderingarna är många men jag ska ta en sak i taget och nu gäller det i första hand att se till att komma tillbaka ordentligt till den jag en gång var innan jag började leva i ett stress som ingen mått bra i. En dag i taget, bara för idag, nu tar jag det lugnt och ser framtiden an..Det bli vad det blir och jag tror att det kommer att bli bra.

En del av min framtid *S*

 

 

I morgon ska jag till jobbet för första gången detta år. Cheferna vill träffa mig och bjuder på lunch. Känns bra, men jag har svårt att säga hur min planering ser ut och är lite orolig att jag låter dem styra och ställa. Planeringen för mitt fortsatta arbete måste ligga mycket på mig med hjälp av min kurator. Har nu fått en ny läkare, den tredje i raden och det känns väl inte så bra. Men det är min kurator som hjälp till att få honom då jag absolut inte trivdes med den tidigare. Hoppas bara att hon har haft tid att prata med honom så jag inte behöver börja alldeles från början. Behöver komma igång med någonting i alla fall, så vi får se vad som händer under april månad.

Får jag välja läkare :))

 

Jag ska även få lite stoft publicerat i AA,s tidning Bulletinen. Den blir min fjärde text som de tar in i tidningen. Kanske ska jag satsa mer på mitt skrivande..Alltså åhh vad jag vill göra något annat än att vara en säljare. Men det är så svårt då jag inte har någon utbildning, har ju inte ens gått gymnasiet. Hmm vem ska jag bolla mina tankar med, vems skulle kunna finnas där ute som kan hjälpa mig, hjälpa mig att välja vad jag vill bli när jag blir stor *S*

 

Just nu känns livet bra förutom att jag då är sjukskriven och inte mår så speciellt bra. Men när livet är bra runtomkring mig så känns ju allt så mycket mer hanterbart. Jag känner mig lycklig och ska tillåta mig att vara i den känslan trots att jag är sjukskriven för depression. I morgon kanske jag mår något helt annat. Men när jag tänker på vad jag har så kan jag inte vara annat än lycklig, samtidigt så kan jag inte vara annat än ledsen/sorgsen och förtvivlad för det som inte är så bra. Men jag har min tro och den är stark och jag vet att allt kommer att bli så bra tills slut, för alla som jag älskar. Hur det än är så måste jag säga att det är härligt att leva här och nu och jag ska njuta av kvällen, morgondagen vet jag ingenting om..

Jag väljer nog Kenneth <3

 

Hej på er. Det var ett tag sen jag skrev, jag är verkligen en periodare *S*. Haha vet ni jag har blivit skitfet, de kilon jag tappade i början av året sitter där igen + lite till, nu snackar vi bilringar :))  Hmm varför sätter sig allt runt midjan??  Jaja lite får jag skylla mig själv för jag har inte varit speciellt aktiv med gympan..Inga mer semlor eller gräddsåser här inte..Nu är jag riktigt rädd eller är det bara att trycka på magen så att det hamnar lite höge upp och jag kan börja med DD-kupa *S*
Jösses Amalia var kom det här ifrån??

Idag mår jag bra..Livet har på alla plan gått upp och ner. Men jag vet vad jag vill med en del av livet och då släpper jag det inte lättvindigt. Jobbet vet jag inte hur det kommer att bli med, kommer jag orka gå tillbaka för fullt eller har jag råd med något annat. Jag känner verkligen att jag behöver förändring i mitt arbetsliv. Jag vill ha ett lugnare och meningsfullare arbete.. Men vad skulle det vara, jag har ju ingen utbildning och det är ju nu för sent som 50-åring att tänka på. Hmm ska ha ett möte med FSK, chefen och min kurator..Får se vad vi kommer framtill. Jag vet ju att de vill ha mig tillbaka på jobbet..men jag vet inte om jag kommer att vara samma person och fortsätta köra mitt race i 110..

Men nu ska jag i alla fall ta tag i detta med träning betydligt mycket mer för annars släpar snart magen i backen :))

Jag är förundrad över livet, vilka vändningar den tar och hur det ändras från ena dagen till det andra. Jag funderar mycket på vad jag vill och vem jag är..Är jag den jag vill vara, lever jag det liv jag vill? Jag är ju en sån enorm känslomänniska och den jag älskar, älskar jag verkligen med hela mitt hjärta.. Men jag gör inte alltid rätt, men jag har lärt mig att jag vågar erkänna det, jag vågar och kan säga när jag gjort fel. Just nu styr jag inte så mycket över mitt känslosvall (eller det gör man väl aldrig), men nu i mitt mående så pendlar jag enormt mellan olika känslor.. Glädje, lycka, kärlek blandas med sorg, ilska och förtvivlan allt i en salig blandning tillsammans med ångest.

Det finns så mycket glädje och kärlek i mitt liv

 

Har under dessa månader funderat mycket över mitt jobb, är det rätt jobb för mig, är jag på rätt plats fram till min pension eller ska jag egentligen syssla med något helt annat? Jag har ju under så många år velat jobba med att hjälpa andra, finnas som ett stöd för de som har det tufft.. för de ensamma. De som inte har någon vid sin sida. Egentligen är jag inte skapt att jobba för att andra ska tjäna pengar på det jobb jag gör.. Ju mer jag säljer dess bättre är jag, men jag får ju inget för det själv? Jag får ju inte mer pengar om jag säljer lite eller om jag säljer mycket.. Alltså nu handlar ett jobb inte om att tjäna pengar..visst jag behöver det för min försörjning, men är det meningsfullt? Har inte jag egentligen alltid velat göra något meningsfullt med mitt liv? Är det meningsfullt att vara branschens bästa säljare och jobba i en butik som ligger på topp?

Livet är upp och ner

 

Ska jag jobba heltid fram till min pension med att slita ut mig i en stressig miljö? Eller behöver jag förändring, mer egen tid, mer tid för själva livet? Känns faktiskt lite skrämmande att jag ska behöva jobba som jag gör 14 år till. I min bransch är det inte lätt att ta det lugnt då dagarna är fullspäckade och det är stress, otåliga/stressade/krävande kunder..Med chefer som vill öka försäljningen hela tiden? Är det mitt kall att syssla med detta?  Nästan 11 timmar hemifrån 5 dagar i veckan, är det värt det för att få ihop pengar till min försörjning? Ärligt jag tror inte det, när jag skriver det här så känner jag bara ännu starkare att jag kanske behöver något annat nu i mitt liv, något mer meningsfullt just för mig, jag är ju också viktig och det bör jag ju egentligen ta hänsyn till.

 

Är det nu jag egentligen har chansen att göra förändringar? Har jag nu kommit till en punkt där jag ska se över mitt liv och försöka att göra detta till något bra, något som jag verkligen mår bra i och känner att det är meningsfullt. Eller ska jag fortsätta att kämpa i det stress som är och tro att jag kommer att klara detta i 14 år till?? Jadu vad vet jag, är det här jag ska ha mod att förändra det jag kan??