Asociala JAG.

Inte konstigt att jag är så asocial och inte vet vad man ska prata med folk om. Jag tittar inte på Tv och missar alla viktiga samtalsämnen. Nu går OS och jag har inte ens sett invigningen. Okey jag vet att den går i Vancouver för det har jag sett på löpsedlarna, så jag är inte så himla lost *S*. Jag tittar inte på Melodifestivalen och då är man ju lite av ett UFO. Let´s Dance är ett annat program jag missat men jag tittade i alla fall då när Magnus var med och vann.

Vid dans så gäller det att veta var man sätter fötterna.

Men ärligt alla snackar Tv program och jag hänger verkligen inte med. Snackar man inte Tv program vad bör man då snacka om? Jag kan ju inte snacka glasögon eller snacka ”leta bil” hela tiden??  Nä jag får fortsätta att vara asocial och ge fan i att snacka med folk. Men det är ett stort problem hos mig att jag har svårt att kallprata. Ska jag prata så ska det vara något av vikt, något som intresserar mig, men oftast intressera det inte andra människor. Frågar jag någon hur han/hon mår så vill jag gärna ha ett svar på det. Frågar någon mig så vill jag gärna svara, men folk är ju egentligen inte intresserade av ett svar på det, de har redan innan de uttalat frågan klart börjat prata om Tv program.

Mår jag så här så flyr folk :)

På jobbet har jag däremot inga problem med att vara social och skämta vitt och brett. Både med kunder samt arbetskamrater. Jag har heller inga problem med att snacka med kassörskan i butiken eller säga något till busschauffören. Jag hejar på allt och alla och har ett leende att ge till var och en. Men det är det där kallpratet med människor som jag riktigt inte känner som är så svårt. I stora samlingar eller när jag sitter på tex en restaurang med en massa människor som jag bara känner lite grann.

Det här är nog ett sällskap som jag passar i.

Ta bara när jag är på AA möten och innan mötet börjar så snackar alla med alla och det är mycket just kallprat. Då hänger jag inte på för jag vet inte vad jag ska säga?? Sen kan jag dela om mina innersta känslor när väl mötet kommer igång, personligt och utlämnande. Men när mötet är slut så går jag hem eller följer jag med ut och äter så sitter jag tyst och bara lyssnar på sorlet och svarar artigt på tilltal. Jag har allvarligt börjat fundera vad som är fel med mig, för något fel måste det ju vara? Jag är inte blyg eller har svårt att öppna mig när jag får chansen. Men jag kan INTE kallprata? Jag kan INTE vara social?

Men pratar jag med en god vän i telefonen, då kan jag babbla :)

Fan det är tur att jag i alla fall kan skriva så ni får känna mig lite grann. Men kom ihåg nästa gång du träffar mig och börjar prata Tv då är jag lost, då är jag ett UFO *S*

Nu ska jag fortsätta att lyssna på min granne som har "fest", dom låtsas titta på OS tror jag för det skriks och gapas en hel del. Men dom är ganska snälla för dom försöker överrösta gapandet med musik emellanåt så att vi grannar inte blir för störda om dom blir för gapiga

 

 

 


Kommentarer
Postat av: cw

Vet du en sak.... jag gillar inte kallprat heller och jag tycker visst att du social det är bara det att du tycker bättre om att prata om det som betyder ngt och inte en massa svammel hit och dit.

Alla människor kan dock inte ta emot en utförlig beskrivning om hur man mår ha ha... nej de blir bara helt paralyserade och vet inte vad de ska svara.:)))

Jag gillar dig vare sig du kallpratar eller inte.. you are a VARMPRATARE helt enkelt Kram kram

2010-02-14 @ 12:11:03
URL: http://dajmstrut.spaces.live.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0