2017 nu bara några timmar kvar. Hur känns det egentligen att lägga än ett år till handlingarna? Börjar jag få panik eller är det bara skönt att komma ett år närmare pensionen? Så många år som jag skrivit en årskrönika så många tankar och känslor har satts på pränt. Det svåra med att skriva det är att börja och att sluta, allt däremellan bara flyter på. Vi får väl se om jag får något flyt på det här. Vi är nog lite som pensionärer redan för kl är 21:30 en nyårsafton och vi spelar bingolotto samt skriver nyårskrönika.

 

 

 

Vad har då hänt år 2017, vad har jag upplevt, vad minns jag av allt som hänt. Med mitt minne så är det faktiskt inte så lätt att komma ihåg allt som hänt eller inte hänt. Men det största som hände 2017 var att vi flyttade. Vi hittade äntligen en lägenhet vi båda ville ha. Vi har åkt runt i Sörmland för att kolla på boende till och med långt ute på landet. Jag har ju haft en dröm att få bo på landet. Riktigt hur det skulle fungera hade jag inte haft klart för mig. Ska vi bo ute på landet så skulle vi ju behöva 2 bilar och jag som jobbar olika skift samma dag skulle ju få hålla på att åka bil fram och tillbaka för att få min vila mellan arbetspassen. Jag som jobbar flera kvällar i veckan hur skulle det ha fungerat?

 

 

 

Men som sagt till slut hittade vi vår drömbostad och det mitt i stan, 3 minuter från min arbetsplats. Nu ska vi skapa vårt första ”gemensamma” hem. Jag flyttade ju från Stockholm hem till Kenneth men nu ska vi bygga något gemensamt. Det har varit helt fantastiskt även om inte allt är klart ännu, men vi har ingen brådska eftersom vi tänk bo här tills de bär ut oss eller tills Fonus kommer på besök. Vi har köpt nytt hela vardagsrummet, köket och sovrum. Väggarna är ganska tomma men det är inget som brådskar. Men så kul att leta efter något som vi verkligen vill ha.

 

 

 

En sak vi inte hunnit med ännu det är att ha en inflyttningsfest. Några har kommit på fika och sett hur vi har det. Men jag längtar efter att bjuda på en tjejkväll med en massa tjatter. Men hösten har varit helt fullspäckad och orken har inte riktigt funnits. Men det blir nog lite lugnare nu i början av året. Kenneth har ju under hösten haft ett val och det har varit en hel del som pockat på. Men när vi nu ordentligt har landat i nya lägenheten så ska jag se till att få ändan ur vagnen och bjuda tjejerna.

 

 

 

Annars då hur har det varit, hur har jag mått? Faktiskt riktigt bra. Älskar mitt jobb och får verkligen göra det jag trivs allra bäst med, Meditation, Sinnesrogudstjänster, livsstegen, retreater, möten med människor. Det som har varit lite mindre bra är att så mycket av min arbetstid har gått åt till caféet. Har ingen större motstånd att finnas där. Men det har varit för mycket ensamarbete då husmor har fått ägna sig åt bakning då vi varje dag ska ha hembakat. Det är förhoppningsvis något som kommer att ändras lite framöver. Att vi får till bakdagar för husmor som är stadiga och inte alltid den tid jag är tillgänglig i caféet. Jag behöver ju lite tid för planeringar och gärna enskilda samtal med någon som behöver, idag har jag samtal utanför min arbetstid och det känns inte optimalt då det skulle kunna bokas in i min arbetstid.

 

 

 

 

Men vi får se vad som händer och det gäller ju för 2018 och den har inte börjat riktigt ännu. Sammanfattningsvis har 2017 varit ett bra år. Personligt har jag fått bra besked och ser verkligen framemot en fortsättning i samma stil. Mina böner blir hörda när jag litar på Guds nåd, men jag kan inte förändra någon annan men försöka lita på att allt blir som det är menat.

 

 

 

Sen var faktisk jag och min älskade syster tillsammans med vår kära mor i Finland för att ge mamma en upplevelse av sina barndomstrakter och besöka sina 3 bröder. Det vart en helt fantastisk resa genom mammas hela liv. Besöket hos hennes bröder var resans höjdpunkter. Mammas lillebror var döende och dog 2 veckor efter vår resa till stor sorg men mamma fick träffa sin älskade bror och behövde inte ta avsked vid en begravning.

 

 

 

Men min syster hade ordnat allt för resan så himla fint och det var bara för mig och mamma och glida med. Vi bodde helt fantastisk vid havet och bara det var en upplevelse för mamma även om jag måste säga att de inte är speciellt handikappvänligt i Finland.

 

 

 

 

Tack vare allt jag gått igenom i mitt liv så har jag kunnat finnas för en nära person när hon haft det tufft. Jag vet ju vad hon går igenom eftersom jag själv varit där. Det känns bra att kunna ge tillbaka av allt jag fått av henne. Allt går att klara av om man vet att man inte är ensam,att det finns någon som orkar lyssna, som vet hur man har det även om man själv har svårt att sätta ord på det.

 

 

 

Sen en lite snurr på avslutet. 2013 ansökte jag om sjukbidrag 50%. Har fått fast anställning på 50% och väntar på besked från FK om sjukbidrag (har varit sjukskriven på halvtid sen 2012) men det lär dröja, just nu väntar jag på att få göra ännu mer utredningar om min kapacitet att bara kunna jobba 50%.

Tror nog att kanske blir det klart och jag får besked lagom till min pension.

Inte att förglömma så var jag på min allra första fotbollsmatch live på Friends Arena. Kenneth och jag var där med 2 av hans barnbarn Filip och Gustav tillsammans med 50 000 andra.. Det var verkligen en upplevelse och inte vart den sämre av att Sveige slog Luxenburg 8-0

 

 

 

Hela 2017 har inte varit bra men det har mycket att göra med andra människors beteende. Blodsband är inte alltid av godo och återigen jag kan inte förändra någon annan än mig själv. Jag kan välja hur jag ska reagera och agera, jag kan låta saker och ting förstöra min dag eller mitt mående men jag också välja att trots allt må gott och inte ta på mig andra människors agerande.

 

 

365 nya dagar att fylla ut........

 

Nu är det slut nu är det 2018……..