Dagens DR (finns att ta del av längst ner i bloggen) ger mig en massa tankar och första tanken som dök upp var visar jag hur programmet påverkat och hjälpt mig. För jag verkligen programmet vidare till den som behöver eller tolvstegar jag bara och tror att jag gör rätt. Visst man kan tolvstega på en massa olika sätt men just det där att  visa hur programmet påverkat och hjälpt mig. Jag försöker ju berätta hur jag gjort, vad jag gör och hur jag har kommit vidare. Kanske ser dom som känt mig i många år hur jag förändrats (förhoppningsvis till det bättre) men hur visar jag en nykomling hur programmet påverkat och hjälpt mig? En nykomling som inte vet hur jag var som person innan jag tog till mig programmet (okey många av oss var ju ganska lika, lika självupptagna, lika O-empatiska, lika egoistiska, lika stora skitskallar). Klara jag av att visa vem jag är idag, hur jag blivit som person och framför allt lyckas jag visa att jag förändrats till det bättre (för det tycker ju jag).

Kanske kan jag det genom att inte vara lika självupptagen, bli lite mer empatisk, mindre egoistisk och framför allt visa att jag inte är en stor skitskalla längre. Att ge en bit av mitt hjärta och visa att det går att leva nyktert och ha ett värdigt liv. Det går att förändas till det bättre. Jag kan berätta hurdan jag var och hur mitt liv var i missbruket och jag kan försöka att visa hur mitt liv är idag och vad jag har funnit och hur mycket bättra allt blivit på alla plan och framför allt försöka att visa skillnaderna på mig nu och då och det genom att ge tillbaka av det jag fått och föra detta budskap vidare till den som fortfarande lider.

Jag kan visa min tacksamhet för det jag fått och jag kan visa att jag som närapå är ateist har funnit min ”högre makt” och att den hjälper mig i mitt dagliga liv. Jag kan genom att berätta om min egen andlighet (som jag fått genom att ta till mig programmet) visa en nykomling att den som söker han finner. Men jag bör vara öppen och ärlig i allt jag gör annars lyser det igenom och allt faller tillbaka till mig själv.

Våga visa vem jag är idag och våga visa att jag inte alltid mår så bra. För livet är inte alltid en dans på rosor även om jag lever med och i programmet. Men jag kan visa att det går att stå ganska stadigt ändå och även om jag har en ganska så lång (i mina ögon mätt) nykterhet så behöver jag ofta hjälpa av andra i programmet för att klara av/orka igenom när det känns tufft och när det gungar under fötterna. Jag ber om hjälp med det jag behöver och jag får nästan varje dag bevis på att programmet fungerar om jag vågar och kan vara öppen och ärlig med ALLA mina känslor.

Tacksam för att AA finns och tacksam för att jag efter min förmåga kan föra budskapet vidare.

I sinnesro

Dagliga Reflektioner 17 december.

EN OVÄRDERLIG BELÖNING.

…arbete med andra alkoholister. Det lyckas där annan verksamhet misslyckas.
(ANONYMA ALKOHOLISTER,sid 83)

”Livet kommer att få en ny mening”, som Stora boken säger (sid 83). Detta löfte har hjälpt mig undvika egoism och självömkan. Att få se hur andra växer i det här underbara programmet och får ett bättre liv är en ovärderlig belöning för mina ansträngningar att hjälpa andra. Självprövning är ytterligare en belöning i ett fortsatt tillfrisknande, likaså lugn, sinnesfrid och tillfredsställelse. Den styrka jag får av att se andra gå mot framgång och få dela deras glädjeämnen under vandringen ger mitt liv en ny mening.