Vilken resa jag haft och jag har ingen aning hur jag ska få ihop en blogg av den. Den får ju inte bli kilometer lång men jag har verkligen mycket att skriva. Ja har gjort någonting häftigt och jag har gått emot en stor rädsla och jag klarade det galant…Jag har kört bil i Göteborg..

Pålitliga NilsEva tog mig tryggt fram hela vägen *S*

 

Alltså jag tror att nästan ingen riktigt förstå så nervös jag kan vara och hur stort det är för mig att genomföra en sådan här sak. Jag har alltid känt mig liten och trott att jag inte ska klara av vissa saker och därför har jag aldrig vågat prova. Att jag har så pass mycket självförtroende att jag vågar/kan och törs åka till en annan stad för att träffa en vän jag aldrig träffat. Att våga bo för mig själv och klara av att planera hela denna resa ensam, har stärkt mig ytterligare. Att komma ensam till en stor stad jag inte känner till och gå emot rädslan att köra bil där och hitta till mitt boende som jag själv bokat. Jag är oerhört stolt över mig själv *S*

Gammal tant bland gamla saker tyckte Lillemor *S*

 

Min resa började tidigt på onsdagsmorgonen och första anhalten var Mariestad och Lillemor, där det väntade en god lunch och en trevlig guidad tur i stan. Vi åkte också så att jag fick träffa en annan vän Pernilla som bor där. Lillemor är ju en vän som jag träffat flera gånger men Pernilla var första gången och hon var precis så söt och rar som jag föreställt mig. Var så kul att få se hur Lillemor bodde. Vädret var om inte perfekt i alla fall inte regnigt. Jag lämnade Lillemor framåt eftermiddagen för att vända NilsEva mot Göteborg.

Glugg mellan tänderna får väl bli mitt varumärke :)

 

Första anhalten mot Göteborg gick jätte bra men när jag började närma mig så kom nervositeten. Men jag körde på och svischade förbi Partille och plötsligt vart det bara mer och mer vägar och jag insåg strax att jag var mitt inne i Göteborg. Kopplingsbenet darrade och min enda fokus var att inte köra på någon spårvagn. Jag spände öronen och lyssnade på min GPS och helt plötsligt säger den att du är framme vid din destination…Hjälp jag var ju fortfarande mitt i stan och jag såg ingenstans där jag kunde parkera?? Men jag rullade sakta fram och såg en parkeringsficka och snabbade på för att ta den.

Backigt var det i Göteborg, nästan som San fransisco :))

 

Sen in på vandrarhemmet för att få mitt rum och kunna lägga mig på sängen en stund så att anfallet av ångest skulle släppa. Jag var faktiskt så nervös så jag hade svårt att skriva min namnteckning. Väl inne på rummet så var jag så lycklig att jag skulle ha kunna börja gråta. Jag hade fixat det, jag hade alldeles ensam tagit mig till Göteborg och det kändes som om att jag nu skulle kunna klara av vad som helst *ler*

Jag kanske är en tuffig när det kommer till kritan *S*

 

Jag Facebookade lite och sen beslöt jag mig för att gå ut på en promenad i omgivningen. Det var backigt där jag bodde och jag gick för att titta var spårvagnarna gick. Jag skulle ju ta mig till Järnvägsstationen dagen efter för att möta Lillemor och då ville jag ju hitta. Jag hittade vad jag sökte och visste nu att jag skulle ta ettans spårvagn för att komma dit. Där var jag alltså alldeles ensam i en storstad och det började kännas bra. Det var helt okey att jag var ensam och jag beslöt för att njuta av kvällen. Vilken tur att jag trivs med mitt eget sällskap. Tänkte att jag skulle äta på någon av alla dessa restauranger som fanns överallt. Men det var onsdagskväll (lilla lördag) och alla satt i stora gäng, ölade och vinade och jag ville inte tränga mig på.

Men dålig karaktär jag jag, magen stod i 4 hörn efter lunchen men jag hittade plats till glass *S*

 

Beslöt då att jag skulle köpa lite att äta på Subway och ta med mig till rummet.

Nästa morgon vaknade jag tidigt och fick inget kaffe?? Åhh det var hemskt att bara ha mineralvatten att dricka. Men jag stod ut och snart hade jag vaknat till så pass att jag kunde gå ner till SevenEleven och köpa en stor mugg kaffe. Efter frukosten var det dags att ta spårvagnen och möta Lillemor för att ta oss till Lisa..Här skulle jag kunna skriva en hel roman om våra försök att hitta till Lisa *S*

De var så fina tillsammans Lisa och lilla Kevin.

 

 

Lillemor hon hade ju en sådan fin vägbeskrivning i sin hand så det är klart vi inte skulle få några problem med att hitta. Men men inget blir som man tror…Hihi trots en fin vägbeskrivning och en turistkarta så hittade vi inte. Det slutade med att vi ringde Lisa och hon sa stå still där så kommer jag och hämtar er. Medan vi stod där så kom det en göteborgare på cykel och han tittade mycket på oss när vi stod där i en korsning. Sen vända han plötsligt och kom emot oss. Ni ser lite vilsna ut behöver ni hjälp frågade han..Haha vi bara skrattade och sa att vi blir snart hämtade av våran vän som bor här i krokarna. Jag sa att vi inte hittade Gustav Adolfs Torg och vänlig som han var så skrattade han inte åt oss utan bara log vackert , tog sin cykel och cyklade vidare. Gulliga Göteborgare sa jag efter honom och då log han ännu mer..Att jag var en 08 nämnde jag aldrig *S*

Här sitter 2 vilsna damer och funderar på hur de ska hitta Gustav Adolfs Torg :))

 

Sen kom Lisa och gissa om det var härligt att träffa henne. Vi var nog lite nervösa båda 2, det är inte lätt när man träffas första gången även om man tycker att man känner varandra. Så många skratt som det blev denna dag var det länge sen det blev. Vi vart bjudna på en underbar lunch hos Lisa. Sen satt vi hemma hos henne snackade och fnittrade och det var så lättsamt. Efter en stund gick vi ut på stan en stund. Lisa visade oss Gustav Adolf torg *S*. Vi beslöt att åka till Haga för att se oss omkring lite. Lisa kunde inte följa med för Kevin hennes son skulle strax komma hem.  Naturligtvis vart den en fika där och lite shopping för Lillemor.

Den lilla runda bullen är min, Lillemor hon slog på stort :))

 

Sen åkte vi hem till Lisa för lite mer fika och denna gång hittade vi direkt. Nu fick vi träffa Lisas son Kevin också och han var ett riktigt charmtroll. Vi spelade lite memory –spel och naturligtvis vann jag. Spelar ingen roll att det var en nioåring med när det gäller spel så ska jag vinna *S*

Ojoj fika igen *S*

 

Kvällen tillbringade jag med mig själv på mitt rum med endast datorn som sällskap. Tv satt jag inte ens på. Dagarna gick alldeles för fort och plötsligt var det dags att åka hemåt och nu kom dessa förbenade nerver fram igen..,Jag skulle ju ta NilsEva tryggt ut ur Göteborg också. Men det gick bra, enda lilla incidenten var när jag vid rödlyse upptäckte att jag låg i fel fil och fick tränga mig före en mototcyklist..Men han var nog Göteborgare för han kasta en slängkyss till mig (hade det varit en stockholmare så hade jag fått fingret)

Fick en riktigt mysig promenad i skogen..

 

Stopp hos Lillemor på vägen hem och det vart en lunch på en Grekisk Restaurang och sen en promenad i Mariestad. Lillemor följde till och med in i Kyrkan så jag fick tända ett ljus, samma sak gjorde hon vid Hagakyrkan…Snacka om en go vän. Hemvägen tänkte jag att jag skulle åka till Nyköping för att gå på ett möte och träffa folket där, men jag kom iväg försent från Lillemor så jag hann inte, men jag stannade i de Sörmländska skogarna och tog en lite promenad, kunde ju ha hänt att jag hittade svamp…

 

 

 

Livet är verkligen spännande att leva men alla dessa skiftningar i humör, mående och känslor *S* Vissa dagar så bara känner jag att nää jag orkar inte mer jag vill vara ifred, jag vill flytta ut i en stuga i skogen och bara vara med mig själv. Men sen så finns det dagar som idag. Vaknade i morse med en känsla av ren glädje och en sinnesro jag inte känt på länge. Jag visst att det berodde på att jag skulle få träffa Annette, hon har äntligen kommit på besök från Italien.

Naturligtvis missade jag att ta bilder idag så jag fick bara ett på henne och hennes man, men lägger ut denna som jag togs första gången vi träffades

 

Hela morgonen gick jag som i ett rus och bara längtade tills klockan skulle bli 10 och jag fick krama om henne. Det finns inte många människor som henne, alltså missförstå mig rätt (jag älskar alla mina vänner). Men vi har så mycket gemensam och jag tycker att det är så otroligt att hon kommer från Italien (där hon bott i 25år) för att hälsa på släkt och gamla vänner och jag blir den första hon träffar. Jag får den där gamla känslan över mig att duger jag verkligen, är jag verkligen omtyckt, finns det egentligen någon som verkligen vill umgås mig bara för att jag är den jag är. Men nu känner jag verkligen efter att ha träffat henne igen att så är det, jag är omtyckt och älskad just för att jag är den jag är.

Vänskap växer när den vattnas

 

När jag lämnade henne efter 4 timmars samvaror så satt jag på tunnelbanan och kände att tårarna brände bakom ögonlocken. Gränslös vänskap var vad jag kände. Jag fick också träffa hennes Italienska man och det var en riktig snygging och de var ett så otroligt vackert par och fortfarande efter 25 års äktenskap så lös det fortfarande från deras ögon när de tittade på varandra. Jag hade nog kunnat krama ihjäl denna underbara kvinna, med en så underbar värme och så kärleksfull. Den här dagen kommer jag att bära med mig i mitt hjärta för alltid.

 

Men jag har mer att se framemot denna semester och det är en resa till Göteborg. Träffa Lisa en annan vän som jag ser mycket framemot att äntligen få träffa. Alltså jag har längtat så att få komma iväg och träffa henne. Jag är säker på att när jag kramar om henne så kommer tårarna att spruta. Det är så förunderligt att man kan lära kanna någon på nätet och bara känna att det är som om vi var själsfränder, ungefär som om vi varit vänner i en annan tid i ett annat liv. Vi har ju haft ganska mycket och ibland intensiv kontakt och det känns som om vi verkligen känner varandra och jag ser så framemot att träffa henne. Det kommer nog att bli en alldeles egen blogg sen om Göteborgsresan. Dit även Lillemor kommer, henne kommer jag att träffa på väg till Göteborg då jag stannar till hemma hos henne. Lillemor med sin söta sms från sina kärleksresor runt om världen. Alla vykort som kommer och då blir jag så lycklig för hon sänder mig en tanke och det betyder att jag finns med henne.

 

Sen har jag mina kära vän högt där uppe i Ö-vik, kvinnan med den underbara bloggen och som alltid kommenterar mina bloggar, Eva the Catwomen ala Bragokex *S*. Också en vän jag lärt känna på nätet och som jag har haft förmånen att träffa på riktigt. Var ju där förra sommaren tillsammans med syrran och det är en resa och ett möte som jag för alltid kommer att bara med mig i hjärtat. Alltså att det finns så fina människor och det känns underbart att vara vän med er alla och framför allt att vara omtyckt av er. Jag har många fler vänner på nätet både sådana som jag ej träffat och som jag har träffat. Men många av dem är med i programmet och som jag lärt känna tackvare AA. Men där väljer jag att vara lite mer anonym om det för vi är anonyma inom AA *ler*

Eva min nyaste vän på nätet har jag också haft förmånen att träffa. En glad tjej med skinn på näsan och 10 barn *S*. Hon kom ner till Stockholm för att träffa sin dotter och då ville hon träffa mig också. Vi fick ett par timmar tillsammans och nu väntar jag bara på att hon kommer igen så vi kan ses en lite längre stund :))

 

Sen har jag faktiskt en vän till som jag lärt känna på nätet och som kommit att betyda mycket för mig och det är min vän Peter. Han som hjälpte mig att hitta NilsEva och han som hade sån tålamod med mig. Som alltid har ett vänligt ord att säga och som är en riktigt trevlig fika kamrat. En killa som jag beundrar mycket och trots allt han gott igenom och trots de handikapp han har så är han för det mesta glad och äger en massa jävlananamma. Denna blogg som bara skulle bli en liten trudelutt om mitt möte med Annette idag vart en hyllning till er mina underbara vänner. Jag tackar för att ni finns och ni ska veta att ni alla betyder en massa för mig.

Det vart mycket växter i denna blogg, men de är precis som vänskap, det behövs vårdas för att de ska överleva

 

Jag har ju som sagt en massa andra vänner, men om jag skulle skriva om alla så vart aldrig denna blogg färdigskriven… Men alla ni betyder en hel massa för mig och att lilla obetydliga jag skulle så många vänner trodde jag aldrig var möjligt så jag är stolt över mig själv också som hittade mitt riktiga jag så ni fick mig att tycka om *asg*

Fick ett kort idag som Jenny skickade på mobilen som hon fått av mormor. Jag har tittat och tittat på det kortet och helt plötsligt så bara kom tårarna. Det är ett av de få bra kort som finns på mig och det ser verkligen ut som om jag är långt borta i mina drömmar. Kanske drömde jag om framtiden och så vart den som den vart. Hur skulle denna lilla flicka veta hur livet skulle bli. Vad hade hon tänkt om hon vetat? Hur många unga flickor finns det med samma drömmar som denna lilla flicka hade och hur många får sitt liv och sina drömmar krossade? Det gör ont i mig när jag tänker på det och mitt hjärta blöder för dessa tjejer. Mitt liv vart ju bra till slut, men hur hade det kunnat varit. Jag vet att jag inte ska tänka så, men det kom så nära när jag fick detta kort.
Vad ser jag i framtiden?


Men kanske har det ändå haft en mening, kanske har jag gått igenom det jag gått igenom för att kunna finnas till för någon annan och med min "erfarenhet" hjälpa till med det jag kan och förmår. Jag vill ju inte leva i tanken att 25 år av mitt liv är bortkastat. Fast det kan det ju aldrig bli egentligen för jag fick ju mina 3 underbara barn under dessa år och dem kan jag ju inte leva utan. Idag är ju allt gott, men det känns på något sätt bra att sörja det som aldrig blev och försöka komma ihåg denna lilla flickas drömmar och framtiden för det håller mig uppe att jag aldrig vill hamna där jag en gång led. Tack mina underbara barn för att ni finns hos mig, ni gör hela mitt liv värt att leva. Jag älskar er av hela mitt hjärta.