Jaha nu har jag verkligen blivit en tråkig Svensson. Jag tittade på Let´s Dance igår och idag gick jag med i klubben Vi som håller på Morgan Alling i Let´s Dance i Facebook :))
Fast jag håller egentligen på Magnus Samuelsson för snacka om sexig karl. Men honom har jag alltid gillat och jag kollade på Världens Starkaste man bara för att han var med.
Men nu har jag alltså sjunkit så lågt att jag kollar på Let´s Dance, kan man sjunka lägre? Undrar vad det är för virus som jag blivit smittad av *ler*

Dagen idag har inte varit min dag eller så kanske den har varit just det. Upptäckte i morse att jag skulle jobba ensam idag och att ingen assistent skulle finnas på plats att öppna butiken. Jag började inte förens kl 11 och vi öppnar kl 10. Hon som skulle jobba med mig är ju sjukskriven och har varit det sen i början av januari. Så schemat har gjorts om och det har varit ägaren själv som gått in och tagit hennes tider. Men igår sa han att han skulle jobba i den andra butiken och inte tänkte jag så mycket på det förens jag kollade schemat i morse och såg att jag alltså skulle jobba ensam (han hade glömt att han skulle ta tiderna för min kollega).

Jag skickade sms och frågade vem som skulle öppna, skickade både till honom och chefen men ingen av dom svarade på det. Så ungefär vid halv nio tiden så ringde jag honom istället och frågade vem som skulle jobba med mig idag. Åhhå sa han och lovade att fixa någon. Jag sa att jag då kunde öppna men att jag vill sluta tidigare för jag vägrar att även ta stängningen som jag enligt schemat skulle göra. Alltså varför ska jag bry mig, varför tar jag på mig detta. Varför struntade jag inte bara i allt och gick till jobbet kl 11 som vanligt och låtsade som om ingenting??
Varför ska jag vara där och upptäcka andras misstag och inte låter dom få konsekvenserna när dom gör fel?

Jag får ju inget extra för det, varken i plånboken eller kredit för att jag ställer upp och reder ut andra missar. Jag måste verkligen vara sjuk i huvudet eller så finns jag på fel arbetsplats för på andra ställen kanske det skulle synas i plånboken vad jag egentligen gör och jag skulle få kredit för att jag gör ett förbaskat bra jobb. Jösses jag är snart 50 år och har ännu inte lärt mig mitt eget värde att se till att jag får det jag är värd eller helt enkelt struntar i det när andra inte ser vad jag går för.  Ibland blir jag riktigt förbannad på mig själv, men jag har bara mig själv att skylla och jag tror inte riktigt det är så att andra utnyttjar mig utan dom tar bara för givet att jag gör allt och lite till eftersom jag är så himla dum och gör det. Men det kanske hör till min natur, okey inte att vara dum men att ta hand om allt för att det ska fungera. För jag vägrar att inse att jag är dum :))

Jag vet att jag kommer snart att få en förfrågan på mail om jag vill ställa upp och värva medlemmar till IOGT i Stockholm för det behövs all stöd som går att få, för att rörelsen ska ha möjligheten att hjälpa så många som möjligt. Dom gör ett jävla bra jobb men tyvärr har dom oförtjänt dåligt rykte, "en bunt nykterister så förbaskat tråkiga". Vanliga Svensson ser inte det dom gör och TROR att det bara är en bunt nykterister som vill förbjuda alkoholen. Allt jobb som läggs ner för att hjälpa missbrukare, att hjälpa deras anhöriga och framför allt hjäpen till barn i missbrukfamiljer. Jag vet inte om jag har orken att ställa upp just nu, vet inte hur jag skulle få tid till att hjälpa till. fast jag vet att varje stödmedlem är viktig så känner jag att just nu har jag inte den ork som krävs för att värva eller engagera mig i annat än jobbet, hemmet, barnen och Olle.

Jag önskar att jag fick extra energi någonstans i från eller att jag kunde förändra mig själv så jag inte tog på mig för mycket och vågar göra dom förändringa som behövs i mitt liv för att jag ska få ork över till det jag brinner för. Att få ork att hjälpa missbrukare och deras anhöriga, att göra det som jag säkert skulle göra bra (även om allt jag gör är bra :))
Men tyvärr är det mycket ekonomi som styr, jag måste ju ha pengar för att kunna leva. Ja jag vet det är en jävligt dålig ursäkt, men med mina skulder och mina trasiga tänder så är ekonomin en stor grej för mig idag. Men kanske kommer en miljonär i min väg en vacker dag och ser vad jag går för och ser hur bra jag är och betalar mina räkningar och skänker mig nya tänder *ler*
Vadå drömma kan man väl få göra, för det är våra drömmar som håller oss levande :))