Ja nu tyckte Jenny att det var dags för mig att uppdatera lite. Varför ska det vara så svårt att komma igång och skriva några rader? Har nu hunnit med att jobba ett tag efter min resa. Det är verkligen kaos på jobbet och utsikten för att det skulle bli bättre ser mörk ut. Men jag har landat lite i det och gör det jag ska och försöker att lämna resten. Det är ju inte mitt ansvar att det ska fungera. Men lite jobbigt är det att glädjen i att jobba har försvunnit.

I helgen som var har jag haft Jonas hemma, även om han inte var så mycket hos mig så fick vi i alla falla lite tid tillsammans, han vid datorn och jag framför teven eller tvärtom *ler*
Men oavsett så var det skönt att han honom här hemma en stund. I lördags så kom ju Jenny och vi åkte till reptilmässan (om den finns det mer att läsa om i hennes blogg). Vi hade tur och fick en parkering även fast det var knökfullt när vi anlände. Jenny köpte en ny spindel och enda anledningen till att hon köpte den var för att slippa städa hemma till sportlovet. För om hon har en spindel hemma så vägrar E-L att besöka henne och då slipper hon ju städa :))

Efter mässan så var vi hungriga och bestämde att vi måste äta innan Jenny åker hem igen. Då tänkte jag att vi skulle kunna åka till Flen, möta upp Olle och gå ut någonstan och äta. Som vanligt så ville inte Linda följa med, hon ville inte resa över 1 timme för att få mat och sen lika långt hem igen  :))
Så det vart Jenny och jag som åkte hem till Olle och sen åkte vi till Kastrullhäxorna och käkade. Sen skulle ju Jenny åka hem men hon hittar ju inte från Flen så vi bestämde att vi åker i 2 bilar till Eskilstuna så kunde hon därifrån åka hem och vi kunde åka till Vårby. Så åhh vad jag har fåttt umgås med mina barn i helgen *ler*

Idag har jag lyssnat på ett radioprogram på P1 som heter Tendens och handlar om att sona sitt svek mot sina barn. Det var en FD missbrukare och hans dotter som medverkade. Det var ett tufft program att lyssna på. Att höra det vuxna barnet berätta om missbrukarens svek i missbruket och höra missbrukaren berätta om hur det kändes att ha svikit sina barn under missbruket. För mig har det svåraste varit i min kamp i nykterheten att förlika mig med det jag gjort mina barn under mitt missbruk. Jag kan aldrig sona det jag gjort men vi kan idag försonas genom att jag levar nyktert och försöker vara den mamma jag inte var. Visst gör det ont och det sitter en tagg i hjärtat, men genom att nu och i framtiden leva nyktert så kan vi gå vidare i livet.

Vi har det ju bra idag och man ska inte gräva i det som varit, men det är bra för mig att bli påmind så att jag inte faller tillbaka i missbruket utan lever för dagen idag. Det är viktigt att kunna prata om det som varit (utan att älta) och även om dom inte kan förlåta mig så kanske dom kan försona sig i att jag idag lever nykter.

Så jag sitter här och mår egentligen förbannat bra idag och det gör jag tackvare att jag är nykter och att jag har mina barn som jag älskar över allt annat. Att jag också mött kärleken gör ju inte mitt liv sämre :))
Så om man verkligen vill så kan man förändra sitt liv och det går att bli nykter, det är jag ett levande bevis på och för det är jag stolt.

Ta nu hand om varandra och ge mig en kram