Grundaren av AA Bill skrev om att vi behöver göra personlighets förändringar och för mig har det lika mycket handlat om att acceptera den jag är, visst har jag behövt gjort förändringar. Men till mångt och mycket drack jag för att förändas och trodde att jag förändrades till det bättre. Men när jag nu accepterat vem jag är/hurdan jag är så behöver jag inte alkoholen för att klara av att leva. Jag drack för att bli socialare, mer accepterad, omtyckt, med i gemenskapen. Men idag har jag accepterad att jag inte är speciellt social, jag behöver inte bli någon annan för att bli accepterad, omtyckt eller med i gemenskapen. Jag har äntligen accepterad att vi alla är olika och att jag mår bäst när jag är mig själv.

Jag behöver inte vara snackigast på fester/sammankomster. Jag behöver inte dricka för att bli accepterad och jag behöver inte en massa vänner bara för att man ska ha det. Jag är nöjd med vad jag har och dom vänner jag har är verkliga vänner och accepterar mig precis som jag är/accepterar mig för den jag är och vill vara.

Samma gäller för min ångest som dyker upp då och då, mitt dåliga mående kan jag idag hantera utan alkohol. För jag har förstått att alla dagar går jag inte på rosamoln. Livet är upp och ner ibland och jag behöver mina olika måenden för att känna mig som en hel människa. Genom att jag hittat vem jag är och accepterat att jag är den jag är så har jag fått lättare att acceptera andra människor och går inte igång på någon lika lätt. Jag försöker att se hela människan bakom vissa beteenden och acceptera även om jag inte alltid gillar vissa beteendet. Jag kan inte förändra någon annan och det är väl tur för då kan ingen annan förändra mig och jag får vara den jag är, den jag är formad för att vara.

Det känns så skönt att tycka att jag är okey. Jag har dom vänner jag behöver och jag har ju till och med funnit kärleken och det är stort för mig eftersom jag aldrig trott att någon kan älska mig för den jag är och acceptera att jag inte vill eller behöver vara någon annan. Mina barn accepterar idag mina fel och brister (hoppas jag), tidigare visste dom inte hur dom skulle vara och dom visst absolut inte vem jag var eftersom jag inte var mig själv. Så visst behöver jag personliga förändringar, men det bästa är att hitta mig och acceptera att jag är den jag är och lärt mig tycka om mig själv.

I sinnesro nu ska jag sova