Mitt liv i cm

Jag funderade i morse på det här med åldern. Jag börjar sakta smyga mig mot 50 år. Herre gud det är ju jätte gammalt tyckte jag för några år sen. Nu har jag svårt att fatta att jag har levt så länge, har jag verkligen varit på denna jord alla dessa år. Men tanke på den utveckling som skett under dom här åren så är det svårt att tänka sig att det är nästa 50 år sen jag föddes.

Jag kommer ihåg när jag var på behandlingshemmet och där pratade jag med psykologen och var alldeles förtvivlad över att jag supit bort hela mitt liv. Jag var 40 år när jag hamnade på behandlingshemmet och jag trodde att jag levt det mesta tiden av mitt liv. Jag ojade mig och mådde fruktansvärt dåligt av att vara 40 år och inte gjort annat av mitt liv än supit. Jag skulle ju inte få en andra chans att leva om mitt liv och jag var bedrövad för livet skulle ju snart vara slut och jag hade inte levat. Men hon fick mig på andra tankar, hon talade om för mig att jag hade fött 3 barn och för dom och för mig och blivande barnbarn hade jag ungefär halva livet kvar att leva och den delen kunde jag välja att leva nyktert.

Hon tog fram en linjal på 10 cm och på den visade hon mitt liv, hon sa att 1 cm motsvarade 10 år av mitt liv. Hon sa ponera att du lever till du blir 80 år, då har du nu levt halva ditt liv. Hon visade mig på den period i mitt liv som jag supit ca 20 år, alltså 2 cm av dom 8 cm som jag skulle leva. Jag hade då ca 4 cm kvar att leva, ca 2,5 cm kvar i arbetslivet. Jösses livet kändes helt plötsligt långt och jag kunde se att jag inte supit bort hela mitt liv. Jag hade där ett val och det var att dom ca 4 kvarvarande cm kunde jag leva precis det liv jag ville leva. Nu är snart ännu 1 cm på denna linjal förbrukad och jag måste medge att den cm på många sätt varit bra. Jag har varit nykter större delen av den (nästan 7mm) och mycket har hänt. Jag har jobb, jag har bostad, jag har mina barn och jag har kärleken. Tänk vad mycket jag har att se framemot med dom 3 cm som är kvar i mitt liv. Kanske blir det t.o.m 1 cm till *ler*

Mitt liv är inte slut, det har ju nästan bara börjat.

I sinnesro

Kommentarer
Postat av: Eva-Lena

Otroligt läsvärt!!

Kram Eva-Lena

2009-03-08 @ 12:27:10
URL: http://lisselgard.blogg.se/
Postat av: CATWOMAN

Jag tycker du är så klok, gillar berättelsen med linjalen, det ger en bild framför en och det passar så bra att tänka så där. Man ska inte se bakåt för livet kan bara levas framåt och jag tror att utan dina gamla erfarenheetr kanske du inte varit lika glad över det du nu har... kärleken och din familj och även att du själv mår så mkt bättre. Du är min lilal Idol... jag älskar att läsa dina bloggar för de är så ärliga och man får alltid känslan att du verkligen uppskattar det nya livet så att säga... det känns så äkta... me like it KramenDamen

2009-03-10 @ 21:52:39
URL: http://catwoman1955.spaces.live.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0