Tänder ett ljus

I kväll vill jag ägna mig åt att tänka på de som inte finns med oss idag. Den jag känner allra mest saknad efter är min storesyster.  Saknaden blir bara större med åren. Tänk om vi hade fått ha henne kvar, tänk om hon hade funnits med oss idag. Jag tänker många gånger på hur livet hade varit om hon funnits kvar hos oss.  Jag har en så fin kontakt med Eva-Lena (eller hur syrran) och även om vi inte träffas ofta så är det helt underbart varje gång vi träffas.  Tänk då om vi hade varit en syster till vilka möten vi skulle kunna ha.

 

Men just det där att det bara känns svårare med åren har jag lite svårt att ändå förstå, tiden borde ju läka och jag tänker då på alla de som mister ett barn. Att inte längre få fira barnets födelsedagar, inte se sitt barn ta studenten, kanske gifta sig, alla funderingar om vad skulle hon/han ha jobbat med, hur de skulle ha blivit som vuxna. Den smärta de måste känna och den saknaden måste vara enorm. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig det, det gör ont att bara tänka tanken.

 

Sen finns mina tankar hos alla olyckssystrar och bröder i missbruken som inte finns kvar idag. Tankar till alla de som fått sätta livet till för en missbrukares framfart, men bil eller genom våld. Jag har en 2 speciella kvinnor i mitt hjärta som har tagit stor plats. Den ena lärde jag känna genom AA och vi var vänner i många år, men så kom det en massa skit emellan och vi vart osams, vi tappade kontakten under en lång tid och när vi återigen möttes för att försöka försonas så hann vi inte. Hon mådde dåligt långt in i själen och till sluta orkade hon inte mer utan valde att avsluta sitt liv.

 

Den andra kvinnan var en kvinna som kom med i vår teatergrupp (Ängsholmsflickorna), vi fick uppleva några roliga månader tillsammans hela gänget tills hon en dag tog sig ett återfall och orkade inte resa sig igen utan valde att ta en överdos. Fortfarande har jag den kvinnans telefonnummer kvar i min mobil och ikväll ber jag för hennes son lite extra så att han orkar ta sig igenom denna dag när allt gör sig påmint. Sen ber jag för alla tusentals olyckssystrar och bröder som finns där ute och behöver hjälp, för alla barn som lider av en förälders missbuk och alla anhöriga som förtvivlat står bredvid och titta på när missbrukaren super eller knarkar ihjäl sig. Jag ber en bön och jag hoppas att jag blir bönhörd så att någon, en endaste tar emot en utsträckt hand och kommer tillbaka till livet.

 

Nu stillar jag mig en stund och tänker på alla dom som inte hittat nykterheten, Tänd ett ljus och be med mig.

 

Anne alkoholist med Gudsnåder en nykter sådan

 

 


Kommentarer
Postat av: Eva-Lena

Ja, älskade syster, det har vi. Det händer rätt ofta att man tänker på hur livet hade tett sig ifall Kicki varit i livet. Men det är undringar man aldrig får svar på. Jag ska sända en tanke ikväll till de som inte längre är med och delar detta liv.



Kram på dig!!

/E-L

2009-10-31 @ 18:44:28
URL: http://lisselgard.blogg.se/
Postat av: Anonym

Du skriver så starkt, och dina rader berör mig. Stor kram!

2009-10-31 @ 19:08:06
Postat av: CW

Om jag hade en syster skulle jag velat att hon var som du...KRAM

2009-11-17 @ 09:54:41
URL: http://dajmstrut.spaces.live.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0