Sitter här och njuter av livet och är så glad för de vänner jag har. Det känns så djupt och det är härligt att ha de vänner jag har. Var skulle jag vara utan mina vänner? Jag kan prata om allt med mina vänner och inget jag berättar chockar dem eller får dem att tycka mindre om mig. Jag känner en sådan enorm kärlek till mina vänner och jag vill gärna tro att jag har dem för resten av livet. Vilken ålderdom jag då har att se framemot *S*

Idag har jag umgåtts med 2 av dem och nu mår jag bara så bra. Jag träffar ju inte mina vänner så ofta som jag skulle vilja men när jag väl gör det så är det bara kärlek. Att fullt ut bara kunna vara sig själv och verkligen bli accepterad för den jag är känns så stort eller kanske är det just det där att jag nu kan vara mig själv som känns så stort, att jag själv har accepterat mig själv för den jag är. Många av mina vänner är vänner i gemenskapen men jag har även ”vanliga” vänner och även de accepterar mig för den jag är. Det trodde jag ju aldrig i början av min nykterhet att jag skulle få vänner utanför gemenskapen när de fick veta vem jag var och vad jag varit.

Nu ska vi försöka få igång vår teatergrupp igen och det kommer att innebära att vi kan träffas oftare och göra sådant som vi tycker om. Skriva egna texter och göra revy om vårt liv. Det började när vi bodde på behandlingshemmet och vi alla var nynyktra och jobbade för fullt med oss själva. Nu har vi alla varit nyktra under många år så det är dags att göra en uppföljning av hur livet blivit och vilka vi är idag. Det ska bli spännande så nu gäller det att finna sponsorer så att vi kan få Lill-Marit som vår store ledare *S*

Jag sitter här hemma i soffan som så ofta och som så ofta nu för tiden så mår jag så bra. Okey jag saknar Olle men han är i Egypten och har det bra och även om jag skulle vilja vara med honom där så unnar jag honom att få egen tid som han har lite svårt att få då han är hemma och har så mycket ideellt. Snön och kylan som är just nu är ju faktiskt ganska så mysigt även om det var ett litet helvete att köra bil i Västberga när det var plogat så att det inte gick att möta andra bilar på vägen *S*

Snart fyller Jonas och Jenny år och som vanligt så här efter jul/nyår så är min plånbok tom och presenter får dom vänta på tills jag får min januarilön :( men det börjar dom nog bli ganska vana med, men det får ju inte mig att må bättre men jag får acceptera att det är så. Vem vill inte ge sina barn presenter till rätt dag. Jag kommer nog heller inte att kunna åka till Jenny på hennes födelsedag utan måste vänta till plånboken blivit fylld. Det gör mig ont, men även där måste jag acceptera. Men snart när mina skulder är betalda så kanske allt bli annorlunda *S*

Nya jobbet känns bara så bra och jag är glad att jag vågade ta steget och lämna den fasta anställningen för ett vikariat på ett år. Jag tror att det kommer att lösa sig när året är slut och antingen har jag hittat nytt eller så blir jag kvar eller så blir jag arbetslös. Men jag tar inte ut någonting i förväg för jag känner att hade jag inte kommit ifrån arbetsplatsen som jag mådde dåligt i så hade jag gått under eller gått in i den berömda väggen. Så jag är glad att jag vågade göra förändring för min egen skull. Tänk vad mycket jag klarar av idag, vad mycket jag vågar och det största av allt är att jag gör det för min egen skull. För mår jag bra så mår min familj bra.

Nu ska jag lägga mig i ett varmt bad och njuta av att jag kan njuta bara för njutandes skull.