Men jag har inte haft ork, har haft och har fortfarande en envis förkylning och det verka vara svår att bli av med och jag orkar inte mycket mer än med nöd och näppe jobba. Förkylningen sätter sig ju i lungorna på mig och det blir svårt med andningen och sovandet blir lite där efter. Huvudvärk nästan hela tiden då all slem verkar samlas där uppe vid hjärnan *S*

Mina stackars fötter får lide mycket.

Jag vill må bra, jag vill orka massor och jag vill träffa vänner och umgås. Till midsommar börjar min första semesterperiod och då hoppas jag på att orka med en massa saker och besöka en massa vänner. Men jag måste också få ordning på mitt hem som nu på allvar börjar förfalla men jag orkar bara stå bredvid och titta på. Just nu är det till och med så illa att jag inte skulle vilja bjuda hem någon. Idag har jag varit ledig och borde ha gjort en massa, men vad gör jag när orken inte finns. Jag har plockat lite i köket, har tvätta en maskin tvätt. Varit i Skärholmen med Linda några timmar och sprungit från butik till butik för att hitta kläder till avslutningen och nu är jag totalt slut.

Det tog lite längre tid att hitta avslutningskläder än balkläder.

Alltså det går inte att beskriva denna orklöshet och det är tur att jag för övrigt mår bra, alltså psykiskt är allt på topp, jag supertrivs med mitt jobb. Jag har vänner som finns där för mig, jag känner en glädje inför livet och förhoppningar inför sommaren. Sen är ju min kropp som den är och jag tror att det är något som inte står rätt till eftersom jag har så ont i kroppen och absolut ingen kraft och det hör inte till förkylningen för värken har jag haft så länge. Var ju hos läkare för det för länge sen och hon tyckte jag skulle kontakta en sjukgymnast för att få träning för kroppen. Men jag tror att det är annat. Min kropp är inte så där jätteotränad, då jag rör mycket på mig, springer alltid upp för trappor i stället för att stå i rulltrappan, jag promenerar mycket och har ändå alltid ont.

Nu börjar magens omfång också förändras :)

Ibland gör det så ont så jag inte kan lyfta på benen, hålla upp armarna när jag tvättar håret kan ibland vara en pina. För att inte tala om när jag hänger tvätt, tex ett lakan som jag ensam försöker vika ihop för att hänga in i torkskåpet, när jag gjort så med ett enda lakan så måste jag hänga ner med armarna en stund för det värker. Kanske dags att gå till en läkare och få en ordentlig undersökning. Lite har jag funderat på om jag är kvicksilverförgiftad då jag har en massa amalgam i mina trasiga tänder och jag sväljer ju ner skiten hela tiden. Ja äsch inte vet jag men en sak vet jag det känns otroligt skönt att gnälla, att gnälla fast jag mår bra även fast jag mår skit. Kan man må bra och dålig samtidigt??

Är det dags att skjuta kärringen nu *S*