Vet inte ens riktigt var jag ska börja skriva. Men den här helgen har verkligen varit en upplevelse utan dess like. Vi var ute vid Horsfjärden vid en naturskön kursgård. Vi kom dit vid 5 tiden på lördagen och kvällen började med lite snacka om jobbet och så i ca ½ timme, sen gick vi till våra rum för att göra oss i ordning för middagen. Middagen skulle jag behöva skriva en hel bok om för det var verkligen en upplevelse som jag hoppas stannar vid en upplevelse. För vad vi fick uppleva var att vara blind på riktigt.

Lite utsikt från min balkong denna dimmiga morgon. Längst bort i bilden syns Horsfjärden, men vi såg inga ubåtar på grund *S*

Vi samlades efter fördrink och information om middagen vid ett svart draperi. Sen skulle vi gå in 2 och 2 innanför draperiet och där var det kolsvart, man såg absolut ingenting. Vi skulle gå med vänsterhand mot en vägg. Väggen ändrade form precis som golvet vi gick på och bara efter 2 sekunder hade jag hjärtklappning och tillslut la jag handen på henne som gick före för kom hon fram så skulle jag också göra det och jag kände mig inte då så ensam. Efter en stunds promenad så kom vi fram till en person som tog emot oss (vi gick kanske 10 meter men det kändes som 10 mil). Han som tog emot oss var blind på riktigt och han hälsade oss välkomna och ledsagade oss till vård bord.

Försök att äta mat när det här är allt du ser *S*

Sen fick vi sättas oss och vi var bland de första som fick gå in så vi satt där och väntade på att alla andra skulle bli ledsagade till sina platser. Vi fick höra när vi satte oss att det låg en förrätt framför oss. Nu började alla känna efter sina bestick och då kom killen som serverade oss tillbaka och fråga vad vi ville ha att dricka. När drickat kom in så säger han till oss att han ställer flaskan på höger sida om vår tallrik och då var det bara att treva efter den. Sen letade jag upp mitt glas tog flaskan och skulle hälla upp. Men dom hade inte gjort det lätt för oss för det var en kapsyl på den så det var bara att börja treva och leta efter kapsylöppnaren. Allas händer sträcktes runt vid bordet och jag lovar det tog ett tag att hitta den *S*

Tur man känner igen den på formen *S*

Till slut fick jag lite vatten i mitt glas och det var dags att börja äta av förrätten. Vi hade ingen aning om vad som fanns på tallriken och hur vi överhuvudtaget skulle få in någonting i munnen. *ler*. Blunda nästa gång du ska äta och försök att greppa besticken och skär maten och stoppa i munnen så får du en liten upplevelse på hur svårt det kan vara. Jag lovar det vart fingrar i maten för att få något begrepp om vad vi hade framför oss. Under hela måltiden så var det underhållning med musik och sång. Det vart till och med allsång och då bad dom oss ta fram sånghäftena som låg på bordet och sjunga sången på sid 6 *AGS*

Att konversera och försöka prata under middagen var otroligt svårt ibland. För man visste inte vem man skulle vända sig emot och var det ingen som svarade när man pratade så kände man sig otroligt dum och det kändes som om man satt ensam och pratade rakt ut i luften eller om någon annan sa någonting så visste man inte om man skulle svara för man visste inte om det var riktat till mig *S*. Alla de som serverade 4 st var alla blinda på riktigt och de var otroligt duktiga och hade en självironi som var otrolig och de drev verkligen med oss fast på rätt sätt. Vi var liksom i deras värld/våld och de hade övertaget *S*. En av dem sjöng en så helt otrolig sång om att vara blind och känna kärlek. Lite av sången gick så här…..du har en otroligt tur för jag är blind, du har min fullständiga kärlek och för mig är du evigt ung (vem vill inte vara för evigt ung) *S*

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den här middagen men det blir en alldeles för lång blogg då och jag vill ju ha lite plats för lerduveskyttet också *S*

Ja jag skrattade till och börja med *S*

Jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle vara så svårt och jag var nog ganska så säker på mig själv att detta fixar jag galant och så visade det sig att jag var sämst *asg*. Men med mina armar som inte har så mycket kraft, när dom är utsträckta så vägde geväret ett ton ungefär. Jag vart alldels skakig och benen började darra. Han skjutledare sa då jag gick in som fjärde man (kvinna) för att skjuta att du fixar det här *S*. En säkerhet och en ”jag kan allt” lyste om mig och sen föll jag pladask som en pannkaka. Jag fick en bra ställning/hållning från början tyckte jag i alla fall. Men jag sköt miss med flera hundra meter. Hmm hur blundar du fråga han mig och jag visade honom. Hmm jag tror att det blir lättare om du blundar med det andra ögat istället sa han då för då ser du siktet mycket bättre *S*

Hmm okey mycket att tänka på. Visst blunda med rätt öga.

Hmm okey när jag började blunda med rätt öga så gick det en liten aning bättre. Men han sa att jag bara siktar och sen skjuter jag, jag följde liksom inte efter duvan med geväret. Hmm gör jag inte sa jag, jag ser ju att jag gör det?? Då sa han att jag ska inte bara följa den med ögat jag ska följa med geväret också *S*. Sen upptäckte vi att jag såg duvan himla sent efter att den skjutits iväg och det visade sig bero på mina progressiva glasögon. Jag blundade ju med det öga som var närmast därifrån duvan kom och mitt andra öga såg inte duvan genom det progressiva glaset förens jag hade duvan framför ögat. Så när det var min tur att skjuta igen så tog jag av mig glasögonen och se nu gick det bättre jag fick in en fullträff och duvan splittrades och begav sig till dom sälla jaktmarkerna. Jag hade tagit död på min första lerduva och jag var såååå lycklig. Nu fick alla applådera mig och det var länge sen jag var så lycklig *S*

Är det bättre så här???

Så denna helg gick mycket i ögonens tecken och det passade väl bra för oss som jobbar med syn/ögon hela dagarna *S*. Sen en lite parantes för det hände en extra rolig grej vid middagen. Vi satt ju vid ett bord för 8 personer och vi var 6 stycken, så vi har ett par till vid vårt bord. Det lustiga i det här var att de var optiker båda 2 (de var där för att fira sin förlovning). Men inte bara det den ena av dem jobbar på Götgatan alltså en konkurrent till oss. Hon håller till i en optikerbutik i huset bredvid oss. Hur stor är sannolikheten för att de skulle hamna vid samma bord som oss *S*. De var ju där privat så de som gjorde bordsplaceringarna hade ju ingen aning om att de tillhörde samma bransch som vi och till på köpet jobbade på Götgatan *S*. Världen är inte så stor som du tror Lasse Lasse liten *asg*

Se sån stil jag har, nu är jag ett fullärt proffs *S*