Rabiata jag
F-n varför ska allt vara så förbaskat svårt?? Varför kan jag inte ta det lugnt?? Jag börjar undra om det kan komma något gott ur det här eller ska jag förstöra allt som kommer i min väg?? Jag lovar det är banne mig inte lätt att leva och göra rätt hela tiden, men varför blir allt bara fel för mig hela tiden? Någon gång borde det bli rätt och bra också. Just nu mår jag skit och det är för att jag inget orkar, för att jag blir rabiat när huvudet stressar och jag inte kan tänka. Jag vill INTE vara så här, jag vill vara mitt vanliga lyckliga glada jag. Men var f-n är hon?? Börjar kännas som om hon försvunnit för alltid..Det har snart gått 2 månader sen jag gick in i den där förbaskade väggen och jag sitter fortfarande här med ångest och gråter??
Det är inte rättvist, jag har inte gjort mig förtjänt av detta.. Vem och vad har jag gjort för ont för att må så här..Jag självömkar inte jag sitter bara här och är förbannad och ledsen för att jag är som jag är just nu. Jag hade planer för denna vecka nu när Linda är borta, men de planerna existerar inte längre och det är tackvare att jag mår som jag gör. Hur ska någon annan stå ut med mig när jag inte gör det själv?? Klockan är bara sju men jag tänker lägga mig för att så snabbt som möjligt komma bort från den här dagen och bara hoppas att morgondagen blir bättre…..
Ja du... jag vet inte vad jag ska skriva för kommentar här. Att det är svårt det förstår jag och att det går upp och ner inom dig har jag förstått.Men måste du göra så mkt då... jag menar om du endast försöker att ta dagen som den kommer och inte sätter upp så stora mål hela tiden. Att rensa hemma och städa kan vara alltför mkt då du inte klarar av stressen.
Jag vet att det svåra nog är att lära sig att ta dagen som den kommer. Uttrycket "Skynda långsamt" kommer för mig men du verkar ha lite för bråttom i tanken. Ja jag menar det tar tid... så är det bara och det finsn nog inag genvägar.
Kanske du skulle prata med doktorn och se om det är fel sorts medicin du fått eller om de har ngn annan behandling som kanske ger dig bättre läkande.
Funkar det bra med psykologen?
Förstår dig... du vill så mkt mer än vad du förmår...kanske du ska fundera över om det är just DET som sätter käppar i hjulen för dig.
Krya på dig KRAM
glömde ju detta... släpp tanken att du har gjort ngt ont och fått detta som straff... det är helt fel tankebanor.
Det handlar inet om sådant utan det handlar nog mer om att du kört på i för högt tempo och till slut signalerar kroppen. Den är rätt smart o man tänker efter och då är det nog bäst att lyssna på den.
kram igen min vän
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag blir ledsen över att du mår så dåligt. Du som betyder så mycket för så många.
Kram <3
Jag såg i artikelkommentarerna i aftonbladets artikel om dig att du fick din sjukpenning. Grattis!
(hittade din blogg via ett citat som hade gjorts, så jag googlade på citatet;))
