Jag är förundrad över livet, vilka vändningar den tar och hur det ändras från ena dagen till det andra. Jag funderar mycket på vad jag vill och vem jag är..Är jag den jag vill vara, lever jag det liv jag vill? Jag är ju en sån enorm känslomänniska och den jag älskar, älskar jag verkligen med hela mitt hjärta.. Men jag gör inte alltid rätt, men jag har lärt mig att jag vågar erkänna det, jag vågar och kan säga när jag gjort fel. Just nu styr jag inte så mycket över mitt känslosvall (eller det gör man väl aldrig), men nu i mitt mående så pendlar jag enormt mellan olika känslor.. Glädje, lycka, kärlek blandas med sorg, ilska och förtvivlan allt i en salig blandning tillsammans med ångest.

Det finns så mycket glädje och kärlek i mitt liv

Har under dessa månader funderat mycket över mitt jobb, är det rätt jobb för mig, är jag på rätt plats fram till min pension eller ska jag egentligen syssla med något helt annat? Jag har ju under så många år velat jobba med att hjälpa andra, finnas som ett stöd för de som har det tufft.. för de ensamma. De som inte har någon vid sin sida. Egentligen är jag inte skapt att jobba för att andra ska tjäna pengar på det jobb jag gör.. Ju mer jag säljer dess bättre är jag, men jag får ju inget för det själv? Jag får ju inte mer pengar om jag säljer lite eller om jag säljer mycket.. Alltså nu handlar ett jobb inte om att tjäna pengar..visst jag behöver det för min försörjning, men är det meningsfullt? Har inte jag egentligen alltid velat göra något meningsfullt med mitt liv? Är det meningsfullt att vara branschens bästa säljare och jobba i en butik som ligger på topp?

Livet är upp och ner

Ska jag jobba heltid fram till min pension med att slita ut mig i en stressig miljö? Eller behöver jag förändring, mer egen tid, mer tid för själva livet? Känns faktiskt lite skrämmande att jag ska behöva jobba som jag gör 14 år till. I min bransch är det inte lätt att ta det lugnt då dagarna är fullspäckade och det är stress, otåliga/stressade/krävande kunder..Med chefer som vill öka försäljningen hela tiden? Är det mitt kall att syssla med detta?  Nästan 11 timmar hemifrån 5 dagar i veckan, är det värt det för att få ihop pengar till min försörjning? Ärligt jag tror inte det, när jag skriver det här så känner jag bara ännu starkare att jag kanske behöver något annat nu i mitt liv, något mer meningsfullt just för mig, jag är ju också viktig och det bör jag ju egentligen ta hänsyn till.

Är det nu jag egentligen har chansen att göra förändringar? Har jag nu kommit till en punkt där jag ska se över mitt liv och försöka att göra detta till något bra, något som jag verkligen mår bra i och känner att det är meningsfullt. Eller ska jag fortsätta att kämpa i det stress som är och tro att jag kommer att klara detta i 14 år till?? Jadu vad vet jag, är det här jag ska ha mod att förändra det jag kan??