Här sitter jag nu och är ganska uppgiven..Tycker att det är himla svårt detta med att leva med smärta..Tycker inte jag får förståelse eller så är det jag som inte ordentligt kan förklara vad som är fel..Men jag vet ju inte vad som är fel, jag vet bara att jag har en enormt smärta i kroppen och den bli värre ju mer jag är i gång. Vissa stunder finns det inte en bit av min kropp som inte värker..Ibland är värken bara i nacken och upp mot huvudet..Men den rör på sig och det smärtar på olika ställen och den finns någonstans konstant.

Min sovrumsblomma

Efter att jobbat en hel dag har jag svårt att ta mig hem..Efter att suttit i tunnelbanan ca 20 så kommer jag knappt upp ur sätet och promenaden hem är en plåga. När jag kommer hem så klarar jag inte av att gör någonting och middagen blir därefter. Vissa dagar när jag haft sjukgymnast så har jag varit hemifrån över 12 timmar och känner verkligen att akupunkturen jag fick på morgonen är bortkastad.

En till

Nu har jag blivit sjukskriven på halvtid för att kunna få återhämtning/vila/varva ner och endast ha sjukgymnast någon dag när jag är hemma hela dagen. Jag vill jobba 3 dagar i veckan (några timmar mer) istället för 5 korta som blir långa tack vare resan och att jag måste ta sjukgymnast samma dag. Chefen vill att jag jobbar eftermiddagar mellan kl 14-18 för det är då det är mest och göra och det är då jag behövs..Men det är också då jag jobbar 4 timmar i ren stress utan återhämtning. Allt detta sätter sig ju även på mitt psyke och jag känner att JÖSSES vad ska jag göra för att må bra, när ska jag få bara MÅ BRA.

Min fina gubbe och gumma som vaktar mig ovanpå min garderob :)

Jag förstår ju min arbetsgivare också men de har faktiskt möjligheten att ta in en vikarie. Men jag har bara detta liv, jag har bara denna kropp och snart orkar den inte med mer :(

Den här lilla filuren sitter bredvid min säng och vakar över mig när jag sover :)

Åhh så skönt det var att skriva av mig, få ur mig den här skiten och nu få ork att kämpa för mig och mitt mående. Som tur är så är jag inte ensam utan jag har Kenneth som stöd, utan honom hade jag gått under för länge sen. Jag har kört slut på mig själv under alla år och nu är det upp till mig att rätta till detta..Jag vet att jag måste vidare härifrån och att det arbete jag har idag (som jag älskar) inte fungerar för mig längre. Jag måste acceptera att jag inte klarar av min arbetssituation utan söka mig vidare någon annanstans. Men vart är frågan, vem vill ha en kvinna i min ålder med mina krämpor?
Jag vet ju att jag är snäll, söt och rar på alla sätt med det räcker ju inte till en anställning *S*

Däck till salu..Någon som behöver? :)

Jag oroar mig inte för det ekonomiska idag för min ekonomi har jag lämnat över till min högre makt så det släpper jag helt. Jag kommer att överleva och jag kommer att ha mat på bordet varje dag oavsett hur min arbetssituation kommer att se ut. Jag vill bara leva ett drägligt liv och känna att jag jobbar för att jag gör nytta och mår bra i det, för jag överlever inte som det är idag.

Har lekt lite med kameran i sovrummet :)