Inte ofta jag bloggar
Dagarna bara rusar iväg och det är nästan så att jag inte hinner med. Tycker livet är underbart att leva och fattar inte riktigt varför?? Det är så mycket egentligen som inte är så bra, ändå så känner jag mig lycklig. Min kropp bara värker och jag har varit hos läkare men där får jag bara höra att jag ska träna?? Men jag är ganska övertygad om att värken i min kropp inte beror på brist på träning. Jag rör på mig ganska mycket (även om soffan tar stor plats i mitt liv). Jag har fått enorma besvär med en värkande axel och vaknar varje morgon av att den värker. Sen hänger den med mig hela dagen och värken finns kvar. Jag vet inte vad det beror på men veta att detta är inte normal träningsbrist :))
Här sitter jag och delar mina tankar :))Vet ni jag var nyligen på ett AA konvent och där var jag talare på ett av möterna. Det var länge sen jag var så nervös och in i det sista ville jag bara smita därifrån. Att sitta på en scen och i en mikrofon tala om mig själv och om min kamp trodde jag aldrig att jag skulle klara av. Jag försökte förbereda en massa genom att på möte innan dela om det som varit jobbigt i mitt liv, på ett annat möte tog jag på mig uppdraget att vara mötesledare för jag tänkte att det var en bra förberedelse. Men när jag väl satt där på scenen med alla människor framför mig så trodde jag på allvar att jag skulle dö. Tårar av nervositet brände bakom ögonlocken och jag var alldeles tom i huvudet, var säker på att jag skulle få tunghäfta eller svimma.
Mina underbara torkade rosorHelt ärligt jag har inget minne vad jag pratade om, ändå pratade jag i ca 15 minuter. Men jag kommer ihåg känslan efteråt att inte ha sagt det jag ville ha sagt?? Har ingen aning om hur de andra egentligen uppfattade mig även om jag fick kramar av för mig helt okända personer efteråt. Men när allt var över så kände jag en enorm inre frid och jag är nu så glad och tacksam att jag vågade. Jag satt ju tillsammans med 2 underbara kvinnor som har kommit att betyda en massa för mig och utan dem hade jag nog aldrig klarat av det. Dagen avslutades med SinneroGudstjänst i kyrkan och det var helt fantastiskt. Där fanns en kille som sjöng så underbart vackert, en tatuerad FD missbrukare och kåkfarare som fått ett helt nytt liv. Sitta där i kyrkan (jag bara älskar ju kyrkor, trots att jag inte har kyrkans Gudstro) men mina vänner och ta in den värme som spred sig. De går inte med ord att beskriva och jag kommer att bära med mig den känslan hela livet.
Gemenskap när den är som störstKanske är allt det här förklaringen till att jag mår så himla bra och är så lycklig trots allt. Jag känner att jag har vänner, vänner som älskar mig för den jag är, vänner som tycker om mig för att jag är den jag är. När jag sitter här och skriver så rinner tårarna ner för mina kinder (det blir lite svårt att se tangentbordet), men det är tårar av glädje och lycka över att jag kan känna alla dessa känslor i mig. Sen har jag känslor i mig som jag behåller för mig själv för jag vet inte riktigt vad det är för känslor så jag ska låta dem mogna och se om det är vad jag tror :))
Här sitter jag i all min enkelt helt (hur kommer man på att lägga ut en sån här bild??)Du är Du och det är det som är bäst med dig. Önskar att du kunde våga inse fullt ut hur omtyckt du är.
Att känna oro över att stå i blickpunkten är helt naturligt och att övervinna det hindret och våga tala är ett stort steg. Det kommer att gå lättare nästa gång för jag är övertygad om att det kommer fler ggr.
Tröttheten… ja Anne jag får för mig att det finns en stor risk att du kanske bränner ut dig lite och kroppen visar ofta signaler men man kan inte vill se de. Jag får för mig att du vill finnas för alla… men det är ohållbart i längden. Fundera över om du måste säga nej ibland och ta hand om dig själv istället… vet inte om det stämmer in men du är liksom en givare hela tiden.. eller så har jag fel.
Värk i axeln kan ha att göra med jobb eller hur man utför vissa saker… typ mkt data sittande är inte bra i längden:)))
Vikitigt med att lära sig att sitta bra och att inte sitta fööör länge.. jag själv är ju en nack och ryggskadad data- arbetare… så jag har insett att det är viktigt att förändra invanda vanor.
Jag brukar säga till mig själv att nu måste jag backa lite… så gör jag då jag hamnar i situationer då en del andra tar all min kraft som jag faktiskt behöver lite av själv också.
Det blir lätt så då man vill mer än vad man förmår… det bästa man kan göra är att ta bättre hand om sig själv men jag vet att det är inte helt lätt. Men allt kan man träna sig till inget är omöjligt.
KRAMAR i massor
…ville bar tillägga en sak… jag läste ngnstans att det bästa man kan göra för sina barn är att ta bra hand om sig själv. Det ligger ngt i detta för alla vill ju sina barns bästa och då är det viktigt att man inte urholkar sig själv för det skapar problem.
Ja du fattar nog vad jag menar antar jag :))) det känns så svårt ibland att sammanfatta vad man menar i en kommentar.
JA ÄR SÅ LÅNGRANDIG:))) men jag vill gott!
kram igen min vän
Åhh du är en sånt klok dam du..Vet inte om du hade alla svaren man kan nog faktiskt tänka mig att axeln = fel sittande vid datorn..När jag jobbar med datorn på jobbet så har jag ingen stöd alls utan armen hänger ju liksom i luften..Det där med stress och ont i kroppen kan ju också ha sin förklaring men jag har svårt att se det för jag är inte speciellt stressad och kan verkligen koppla av :))
Men ska lova att ta lite bättre hand om mig S
Kramar om dig min goa vän
Att du var nervös är helt naturligt. Det du gjorde kan du vara stolt och glad över.
