Jag är alldeles överväldigad av all kärlek som jag blivit överöst med. Alla vänner som hör av sig på det ena eller andra sättet. Känns nästan svårt att ta emot all denna kärlek. Vad har jag gjort för att förtjäna detta. Mycket känns otroligt tufft nu och som det känns så kommer det att ta ett tag innan jag kommer tillbaka fullt ut, om jag någonsin gör det..För förändringar behöver jag göra och jag kan absolut inte gå tillbaka till mitt gamla jag. Jag försöker att få dagarna att gå och de rusar iväg utan att jag gör speciellt mycket. Men när jag gör något så är jag helt slut efter minsta lilla.

En fin resa med Kenneth till spa eller liknande vore underbart :)

Jag fattar egentligen inte det för ända fram till nyår så jobbade jag ju till 100 % och nu plötsligt så orkar jag inte mer än ca 10 % ???  Vad har jag kört på för reserv?? Hur kunde det vända så snabbt från 100 till lika med 0. Men jag märker att jag har oerhört svårt att ta det lugnt, att göra något långsamt..Börjar märka att jag till och med snackar snabbt?? Bara att laga till middagen tar enormt på resurserna. Sen har jag ångest nästan hela tiden om jag bara sitter för mig själv med mina tankar., Fattar inte var den kommer ifrån för jag har inget att ha ångest över. Gråten ligger hela tiden nära och det behövs inte mycket för att det ska brista. Jag känner liksom inte igen mig själv. Visst jag har alltid haft lätt för att gråta, men jag har ju kunnat hålla igen om det behövts, men nu går det inte gråten bara kommer.

Så här är skönt att tillbringa en dag :)

Det enda som jag riktigt känner att jag blir lugn av det är när jag pratar med Kenneth. Han får mig att se saker och ting för vad de är och inte förstora upp eller att jag går igång på något. Det känns underligt vi har varit tillsammans ca 2 ½ månad och det känns som om vi känt varandra hela livet. Vad det än gäller så kan jag prata med honom och han finns där med sin lugna röst (tänkte skriva sexig, men det kan jag ju inte skriva i bloggen). Att allt har en mening, alltså allt som händer i ens liv är jag nu mer än någonsin övertygad om. Det var en mening att Kenneth skulle komma in i mitt liv just nu. Att han kunde se mig för den jag var och se igenom mig att det inte stod rätt till. Här har nog min bön och meditation hjälpt till att skicka honom i min väg.

Ljuvligt magiskt ljus..

Har nu fått en tid hos kuratorn på Vårdcentralen och ska dit den 18:de. Vart lite fundersam när jag såg hennes namn för hon heter samma som min ena chefs syster och hon är utbilda teraupet/kurator (hur det nu stavas). Hmm kan det vara hon och hur skulle det i så fall kännas. Men det ska bli skönt att få prata med någon utomstående om allt som rör sig i mig nu. Undrar bara om det går att få ordning på denna kvinna. Jag vill ju leva ett bra liv, jag vill må bra på alla sätt. Jag har ju haft det bra och jag har trivts med mitt liv, men jag förstår nu att jag levt lite för mycket för andra och missat att även jag är viktig. Jag vill ju göra annat än att bara jobba, ta hand om barn och hem. Jag vill börja måla igen, jag vill börja träna och få igång kroppen. Jag vill vakna på morgon utan att den värker och lägga mig på kvällen och slippa ha värk. Just nu känns det förjävligt i kroppen och snart blir det ett varmt bad för att mjuka upp lite grann.

Vår nyårssupé

Jag skulle inte ens ha något emot att börja studera. Gå några kurser, förkovra mig i något nytt. Jag vill börja måla igen, men har glömt så mycket så det skulle vara kul att få gå en kurs. Nu ska jag avsluta denna blogg med att drömma mig bort till ett nytt liv där jag gör precis vad jag vill *S*