Varför inte bara vara i känslan som är..Lev här och nu och lämna över det som är svårt och som jag inte klara av själv..Be om hjälp när allt känns tungt och ohanterligt..Grubbla inte, tala ut med någon som förstår..Fastna inte i mina egna tankar och mitt eget mående..Lämna över..

Låtsas inte att allt är bra när det inte är det..Våga erkänna att även jag kan vara liten och svag, liten och orkeslös..Jag vet inte alltid bäst, även jag behöver hjälp, även jag behöver känna mig liten och bli omhändertagen..Våga lita på att ingen tappar respekten för mig även om jag ibland är svag och ber om hjälp..Även om jag ibland är liten och svag så kan jag finnas för andra..För jag visar att ingen är perfekt och att vi alla behöver hjälp och stöd emellanåt..

Lever jag det liv jag vill..Vad är det jag vill med mitt liv..Vad behöver jag för att må bra..Vad behöver jag göra??

Jag lever nästan det liv jag vill..Jag är nykter..Jag har min lilla familj och jag har min kärlek..Vad jag saknar är tillit från andra att jag kan finnas till för dem även om jag själv inte är helt frisk..Min kropp vill inte vara med mig, men i tanken är jag klar..Mitt fel sitter inte bara i huvudet utan de mesta beror på att jag tidigare inte tagit hand om mig själv, att jag bara funnits till för andra och stressat genom livet för att hinna med alla.

När jag nu fått den insikten att jag måste må bra och få egen tid så kan jag på ett ärligt sätt finnas till för andra men inte genom att låta dem sluka mig och få hela mig..En bit av mig ska jag alltid behålla för mig själv och genom det så finns orken och glädjen att finnas till för andra.

Just nu är det tufft, sitter här som en tandlös kärring och vill bara gömma mig. Inga tänder i överkäken och tomt i mitten i underkäken. Solen lyser och jag smyger omkring i skogen med Aragon. Har egentligen inga problem med att visa mig så här, men vill inte göra det för att skona andra. Det är andra som mår dåligt av min tandlöshet och jag vet vad de kan få för tankar om de möter mig. Som tur är känner jag mig trygg med detta här hemma med Kenneth, kärleken verkar klara av mycket :))

Vi kan skämta om det och skratta mycket åt hur jag ser ut..Men vi vet båda 2 att om någon månad så ler jag med hela munnen och hjärtat av ren glädje av att vara fin i munnen. Men för övrigt känns livet ganska jobbigt just nu då jag inte vet hur min framtid kommer att se ut. Håller på och ska överklaga ett beslut från försäkringskassan som inser att jag inte behöver vara sjukskriven längre. Ska träffa min kurator och läkare nu i veckan och måste få dem att förstå hur jag mår och att jag inte är klar för arbetsmarknaden ännu.

Idag klarar jag mig inte själv, jag klarar inte mitt hem, jag har inte mer ork än att få dagen att gå på bästa sätt. Blir det något extra, gör jag något extra eller annorlunda en dag så får jag direkt betala priset med att jag inte orkar med någonting utan känner mig som ett vrak och värken blir ännu värre. Jag måste lyssna inåt på mig själv och göra allt jag kan för att få tid att hela mig och bli någorlunda frisk för att orka med ett liv. Som det är idag så är det inte bara jag som mår dåligt i min situation utan det gör även min omgivning och naturligtvis så får det mig att må ännu sämre.

Jag har gjort så mycket fel under det år som gått, men det är bara för att jag tror gott om folk och jag har trott att det jag gett av mig själv kommer att ges tillbaka när jag behöver det. Men så fungerar tyvärr inte verkligheten har jag nu insett och det vart en dyrbar erfarenhet. Man är någon när man kan prestera till över 100% och då värd att satsas på, men faller man då får man falla hela vägen för då är alla skyddsnät borta.

Nu är det detta som gäller för mig……

Gud ge mig sinnesro att acceptera

Det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan

Och förstånd att inse skillnaden